Ett intressant år finns i backspegeln, först en massa personbästa tidigt i våras och sedan en lång skadeperiod, och en viktuppgång från 75 i våras till 83 kilo i början av Oktober, och det var verkligen inte några muskler som byggde upp min kropp,utan något som liknade mest en kroppkaka kring buken. Kroppkakan hade mer att göra med ett vidlyftigt leverne med mat och dryck än något annat.
Visst, skadorna var en ursäkt kanske, men jag hittade andra sätt att hålla igång mig själv rent fysiskt, men mat och dryckesmässigt så var det sämre ställt. Och inte fan brydde jag tillräckligt heller.
I början av oktober skrek vågen 83 kilo jämt åt mig, och alla 8 kilon jag gått upp var fett fett fett fett. Å hurra så glad jag blev. Nåja, jag visste ju att det fanns en ände på det också, så efter en sen höstsemester när jag kom hem så var det dags att tag i det där. 83 kilo skulle ner till 75 igen, ett kilo per tio dagar eller nåt sånt. Idag när jag skriver detta så har kroppkakan nästan försvunnit, medelvikten är omkring 78, kroppen börjar klara av belastningen med träningen och det är väl som det brukar vara.
Det var ett år och en dag sedan senaste bloggningen, och nej, jag har ingen annan blogg igång, efter över tusen bloggningar som badgear under några år så känner jag mig ganska tillfredsställd på den här fronten. Fast det är trevligt att kika tillbaka på det som varit. Men det får vara där. Och än så länge får det räcka med det.
Mina mål har nog mer eller mindre utkristalliserat sig som så att jag vill vara en hyggligt stark löpare, men också en styrkelyftare som vill vara hygglig löpare. Men jag vet också att jag kommer inte att bli särskilt snabb, och min kropp verkar inte tåla extremlöpning, och inte heller särskilt stark för den delen heller. Men hygglo, jag ska vara hygglo i alla avseenden när jag fyller 60. Och sen vill ha en gammal folkvagnsbuss, 60-tals modell målad med blommor, som jag kan leva hippieliv med kring medelhavet. Förhoppningsvis får det en och annan mungipa att vända uppåt när de ser mig
Räcker det som mål?
Och behöver jag något mer så kanske jag får göra som Jacques Sayagh, franskan begriper jag inte, men väl grekiskan på hans tee. (Texten från Kazantzakis gravsten)
Jacques ser rätt stark ut:) Ska vi se fram emot ett blogginlägg om ett år igen?
jo, han Jacques ser ganska grym ut, bra för en gatukorsning 😉 Jag gillade att han hade burkarna med tillskott vid burken för pengar. Speciellt liv det där.
Jag kollade bloggen din, det är sånt man råkar ut för ifall man skriver kommentarer här…, det var en fin liten cykeltur i Skottland du hade – verkligen kul att se den där previewen, grattis! Skulle vara roligt att cykla riktigt långt nångång, fast utan tidskrav.
om ett år, ja, kanske det, fortsätter jag på det viset så blir väl den här bloggen om sådär tjugo blogginlägg en av de äldsta årligt uppdaterade bloggarna 😀
Ha det gott!
🙂 Kul att du kör på, det var faktiskt inspirerande att läsa din blogg när du höll igång med den. Har fortsatt traditionen med månadssammanfattningar.
Kolla gärna hela dokumentären, den ligger uppe till strax efter nyår på BBC: http://www.bbc.co.uk/programmes/b04v5hhh
För att komma runt regionsskyddet går det bra att använda Hola: http://hola.org/
Då ser jag fram emot en uppdatering om ett år.
Tackar för tipset om regionhola:t, jag ska ta mig tid nu under helgerna och kika på hela resan.
Långcyklandet, det är en tanke som växt sakta sedan min kropp visat att den inte tolerar långlubb – endags turer på 5-6 mil har gått bra men sen är jag körd – löpning oavsett tempo är ett jävla slit. Vad som blir kvar för en som skulle vilja fotresa är nån riktig långpromenad eller flytta upp fötterna på pedalerna.
Kanske L’Eroica på cykel eller till fots på Camino de Santiago. Läste i somras en skön artikel om Dirty Kanza 200 som inspirerade http://www.nodirectionknown.com/dirty-kanza-200-a-meditation-on-self
Och så började jag fundera över den här bloggen. Anledningen att den finns kvar är att visa att det visst funkar att bli kvar vid den nya vikten efter en bantning, att en soffpotatis som starkt ogillade svettas ihop med träning (att man gör det när man jobbar är en helt annan sak, då får man ju betalt för det 🙂 kan ändra livsstil helt och trivas betydligt bättre med det nya valet eftersom den gamla livsstilen inte höll. Det är fan att man ska behöva känna sig som en sjuklig 100åring innan man ens nått hälften av den åldern. Tur att man kan ändra sig.
Jag kanske får ta och skriva ett till inlägg med några fler rader och visa lite diagram igen på viktkurvan genom åren, jodå, fortfarande väger jag mig de flesta dagarna jag har en våg i närheten. Ett inlägg för att visa att jag fortfarande håller igång. Jag tog en fin bild på mitt kroppkakemagehäng som jag ska jämföra med när jag är nöjd med bukformen igen. Blir fint att ha på väggen här hemma.
I år har löpningen lidit extremt mycket p.g.a nervproblem efter ett ryggelände, lyckades knata iväg 600km eller nåt sånt innan jag blev liggande (och gick med klumpfot i månader). Cyklandet fick ta över när ryggen började fungera, men det är mest lugnt pendlande, blir lite mer än 400 mil mot normala 250 per år. Tung styrketräning fick backa, tog tag i den biten för ett par månader sedan och hoppas vara tillbaka i tidigare formen om en månad eller så.
Ett steg i taget, som med löpningen som jag precis återkommit till med babysteps – idag testade jag en engelsk mile med ökande tempo, redan efter 1km var jag körd och fick vingla resten av sträckan. Och 7:55 var ett bra besked för mig som var tveksam om jag ens skulle kunna springa utan efterkommande smärta närmaste månaderna. Ett test tidigt i september gav inga förhoppningar, men nu helt plötsligt så går det. Dom senaste 7 åren har jag klockat 200-250 mil löpning per år. Detta året har en helt annan (lägre) standard vad gäller löpmängden. Det ska sägas, jag gräver inte ner mig särskilt många minuter när det skiter sig, utan börjar strax fundera över vad jag kan göra istället, och något som inte gör ont.
Ha det gott, vi syns!
Underbar artikel om Dirty Kanza och jag kände igen en del. Det blir en del känslor under långa lopp och tung belastning.
Vill också slå ett slag för L’Eroica. Körde förra året och det var suveränt. Tänk på att det är en stenhård banprofil. Långa sträckan ska man vara tränad för att klara på vettigt sätt. Men belöningen är stor.
Kul att du kör på. Vi har båda soffpotatisbakgrund och kanske det är det som är mest motiverande. Inget jag vill tillbaka till.
oj så kul med en statusuppdatering!
god fortsättning kära badgear!
ser att du går och har gått igenom ett tufft år med kroppen.
som varje gång blir jag lika glad och peppad över din mentala inställning.
heja, du är stark som en björn! 🙂
själv har jag lyckats med att vara viktstabil i två år. på normalvikt. det känns fortfarande magiskt efter alla års kamp.
träningen är inte där än. men det kommer. det går bara så rackarns långsamt.
kolla gärna in bilden på min stillastående blogg.
jag är fortfarande galet mallig och har blivit en spegelapa av rang.
det konstiga är att jag fortfarande har dagar när jag ser den där kvinnan som var så tjock och upplevde att hela världens tyngd låg på just hennes axlar.
som tur är existerar den kvinnan bara någon enstaka dag numera 🙂 🙂
kramkramkram!
Herre gud, människa! Kom igen!
Ditt mål sen länge är väl att konstant ligga under 80 kilo
– ja!, då menar jag inte under ett fruntimmer på 80 kilo – så, kom
igen nu! Inga jäkla självförvållade gnällscenarion – fortsätt istället
att bevisa för dig själv, och dina följare, att ditt beslut 2007 om en
livslång livsstilsförbättring gäller!:). Skulle det innebära att du
istället t.ex. landar i att: Fan! En bodybuildervikt på cirkus 85 kilo,
till dina 180cm, är din cup of tea – så, fine! Do it. Vad som helst
utom självförvållade gnällscenarion.
Slutligen så ses fram mot en för i maj 2015 uppdaterad formbild.
Tycker säkert alla som råkar passera denna din förträffliga
Badgearblogg. // (Ps. För säkerhets skull tilläggs för känsliga
läsare, att det givetvis är många kvinnor över 80 kilo som är
förtjusande. Liksom, inte minst; män.)
Livet är inte bara en lek…det är en dans på rosor också!
Hallå Badgear,
Hade hoppats hitta nyare inlägg än detta. Du har varit en stor inspiration!
Jag är samma ålder. Har aldrig spårat ur viktmässigt till den grad som du visade som startpunkt, men hamnar ofta på 100kg (187cm) över vintern. Gågna vintern extra illa, inte ens rinkbandy. Nu är jag på 94kg. Har inte brytt mig om gym eller vikter sen jag var 20. Vikt ordnar sig med bättre kost, fasta och löpning. Vad ska jag göra om jag vill se vältränad ut? You are the expert.