Åren går och vi blir bara snyggare

Ett intressant år finns i backspegeln, först en massa personbästa tidigt i våras och sedan en lång skadeperiod, och en viktuppgång från 75 i våras till 83 kilo i början av Oktober, och det var verkligen inte några muskler som byggde upp min kropp,utan något som liknade mest en kroppkaka kring buken. Kroppkakan hade mer att göra med ett vidlyftigt leverne med mat och dryck än något annat.

Visst, skadorna var en ursäkt kanske, men jag hittade andra sätt att hålla igång mig själv rent fysiskt, men mat och dryckesmässigt så var det sämre ställt. Och inte fan brydde jag tillräckligt heller.

I början av oktober skrek vågen 83 kilo jämt åt mig, och alla 8 kilon jag gått upp var fett fett fett fett. Å hurra så glad jag blev. Nåja, jag visste ju att det fanns en ände på det också, så efter en sen höstsemester när jag kom hem så var det dags att tag i det där. 83 kilo skulle ner till 75 igen, ett kilo per tio dagar eller nåt sånt. Idag när jag skriver detta så har kroppkakan nästan försvunnit, medelvikten är omkring 78, kroppen börjar klara av belastningen med träningen och det är väl som det brukar vara.

Det var ett år och en dag sedan senaste bloggningen, och nej, jag har ingen annan blogg igång, efter över tusen bloggningar som badgear under några år så känner jag mig ganska tillfredsställd på den här fronten. Fast det är trevligt att kika tillbaka på det som varit. Men det får vara där. Och än så länge får det räcka med det.

Mina mål har nog mer eller mindre utkristalliserat sig som så att jag vill vara en hyggligt stark löpare, men också en styrkelyftare som vill vara hygglig löpare. Men jag vet också att jag kommer inte att bli särskilt snabb, och min kropp verkar inte tåla extremlöpning, och inte heller särskilt stark för den delen heller. Men hygglo, jag ska vara hygglo i alla avseenden när jag fyller 60. Och sen vill ha en gammal folkvagnsbuss, 60-tals modell målad med blommor, som jag kan leva hippieliv med kring medelhavet. Förhoppningsvis får det en och annan mungipa att vända uppåt när de ser mig

Räcker det som mål?

Och behöver jag något mer så kanske jag får göra som Jacques Sayagh, franskan begriper jag inte, men väl grekiskan på hans tee. (Texten från Kazantzakis gravsten)

Jag är ETT

Åren går, det är ett som är säkert. Det är sådär 7 år sedan jag fick anledning att ta tag i min fysiska tillvaro. Det var dags att ge mig på de förändringar som behövdes för att en fet medelålders gubbe som jag skulle få tillbaka ett liv. Förändring efter förändring blev det, mathållningen och kunskap om vad jag stoppade i mig, och för att inte trilla dit igen så insåg jag att jag måste ta tag i mitt fysiska jag – göra det kroppen var skapad för; liv och rörelse.

7 år senare sitter jag här och ångrar inte en sekund av vad som skulle komma och ske. Jag och min kropp fann att vi hörde ihop. Och det är en skön känsla att vara ett med sin egen kropp, att jag på egna fötter kan ta mig precis dit jag vill, att kunna lita på mitt fysiska jag för det jag kan tänkas hitta på. Jag är ett.

Ett år har gått sedan sist, jag visste inte ens om jag skulle uppdatera bloggen fler gånger, med över tusen bloggningar som badgear så kändes det som jag gjort mitt. Men då och då får jag påstötningar om att jag ska berätta hur det går. Så nu är jag här. Jag ska ärligt säga att jag då och då saknar bloggandet och den gemenskap som fanns/finns där. Men livet går vidare, det finns annat att lägga tid på.

Vad som hänt senaste året är inte så mycket konstigare än vad som hänt dom övriga åren. Jag har fortsatt köra på, jag tränar dagligen; starkare blir jag, vet inte om jag blir snabbare men bra mycket snyggare… va! tror ni jag skojar om sånt? Det här är på allvar…

Vikten, det är ju trots allt vikten (och detta med bantning), och kroppsformen som jag skrivit otal inlägg om. Vikten är helt okej, det funkar mycket på automatik. Jag har fortfarande för vana att göra mindre korrigeringar, köra en lätt deff för att det är kul projekt. Jag är glad i att testa något nytt då och då, se hur det funkar med den träningen jag gör. Det är både lärande och närande. Dessutom är en deff ett utmärkt sätt för mig att få ordning på en kosthållning som ibland skenar iväg åt fel håll, det är ju trots allt så att jag fortfarande har en förmåga att äta allt som kommer i min väg, och det går fort att bygga upp några kilo slask. Men det är ovanligt att jag landar över 80 kilo, detta året förvisso tyngre i snitt än tidigare, men så är jag starkare också. Det kan ju inte bara vara fett som gjort mig ett par kilo tyngre.

Jag har läst några av mina gamla inlägg, för att uppdatera mig själv med det jag som varit. Det mesta håller jag med om än idag, några saker är kanske inte så väl genomtänkta, något är rent dumt. Ibland har jag skrivit en del roliga bloggningar, där finns en del kloka funderingar och inte utan att jag tänker att om man tog bloggens bästa procent så vore det riktigt bra läsning. Om inte annat så är det ganska stor blandning där.

Man lär sig så länge man lever, brukar det sägas. Jag hoppas på det. Jag fortsätter att ha ett stort intresse för näring, träning, kost och självexperiment, läser så mycket jag hinner i den vägen. Gillar det.

Bilden, formbilden den är ny för dagen, den elfte december 2013, faktiskt på den ganska låga viken av 75 kilo jämt. Jag fortsätter att likna mig själv. Formbild ja, och så detta med magrutor, jag minns att jag under perioder var på jakt efter rutorna. Det har inte blitt nåt särskilt av det, jag är mer intresserad av att bli starkare och uthålligare än att bry mig om exakt hur min kropp ser ut. Men, visst, för att vara en bit över 50 så har jag en bra kroppsform.

Avslutningsvis, till er som läser detta så önskar jag en underbart fin jul, ett härligt gott nytt år och en fantastisk resa i 2014. Kärlek gör människor vackra, inte magrutorna. På återseende!

November 2012

Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Formbild från november 2006

Min stackars blogg, alldeles ensam och eländig. Nåja, jag ger inte upp med mina månantliga rapporter, inte än. Det har nu blivit, ja vad är det, en bra bit över 5 år med bloggrapporter om mitt nya kroppsliga varande. 5 år och elva månader sedan jag medvetet sparkade igång mig själv. Bloggen, eller bloggarna, har något kortare tid bakom sig. Starten var sommaren 2007 med den första på Passagen. Den finns kvar där, som ett minne. Liksom denna blogg kommer att finnas kvar.

Jag vet att jag redan från början sa att jag skulle sikta på fem år, fem år för att det är en bra tid att behålla förändringar så att de blir bestående.

Å andra sidan har det aldrig varit aktuellt på något vis att återgå till mina gamla vanor. Finns inget i det som lockar mig. Istället ser jag framåt med stor nyfikenhet på vad jag kommer att hitta på närmaste åren. Inget är hugget i sten, resan mot min egen framtid är spännande, i alla fall för mig…

November träningen liknade inte nåt annat jag gjort, även om det var en förlängning av det jag gjorde i oktober, så var det så mycket mer. Förra gången skrev jag om min återgång till löpningen efter vadhaveriet. Jag var orolig för att det skulle gå åt fanders igen, men härligt nog så kom jag igenom 22 pass under november, lyckades tom pinna iväg vid tillfälle 5k på 23:39, trots att jag kände mig ganska sliten då.

November landade på 53 timmar & 43 minuter, upp från oktober. Nu är mycket av tiden när det gäller styrketräningen en gissning. När det gäller kroppsviktsträning och hantelträning som jag kan göra när som helst och som kan jag trycka in några minuter med en hård omgång och sen göra vad som ska göras så är det svårt att mäta den verkligen träningstiden. Men mina gissningar är nog ganska korrekta. I och med att jag gör dessa minipass så går det att trycka in stor träningsmängd under loppet av ett dygn. Totalt blev det 169 km löpning, 51 km cykling och totalt av detta ungefär 36 timmar styrketräning. Massivt, hårt och slitsamt. Just nu får jag betala priset för det…

Formbilden, jodå, det blev sånt denna månad också, och nu på en av de högre dagsvikterna jag haft för året. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är fortfarande inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i november – mycket nöjd att det gick så bra som det gick. Totalt 169 km. Längsta passet blev 15 km, jag fick till en handfull intervall/sprint pass och som jag tidigare skrev 5k på 23:39 och tog mig igenom 6,6 km i 4:56 tempo. Vilket för det här året är snabba pass. Jag har tidigare åren sprungit en hel del sub 5min tempo pass upp till en mil, i år har det inte blivit så även om jag kunnat. Ett trendbrott.

Cykling i november – Dom 5 milen jag gjorde var bonus, inte lätt när det vädret är som det är. Det blev en hel del transportcykling som jag inte noterar, samt en hel del transportgång.

Styrketräningen i november; Fortsatt vansinne med hantlar och kroppsviktsövningar. Jag har tagit mig an armhävningsutmaningar, putsade till mitt dagsrekord vid två tillfällen; 3001 och 3232 armhävningar på en dag. Jag var tillbaka till skivstången ett par pass, och trots 7-8 veckors frånvaro så bänkade jag på andra tillfällen 2,5 kilo ifrån pers. Jag skulle tro att den tunga hantelträningen och armhävningarna hållit formen.

Långsam armhävning. Plankan är en fin övning i sig, men som jag tycker är skittråkig, så jag började med en annan variant – långsam armhävning. Betydligt trevligare än plankan. Den längsta jag gjort är på 2 minuter och 10 sekunder. Det svåra är ju att få den dynamisk, att vara i ständig rörelse.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Jag började bli rejält sliten i kroppen under november, som vanligt så brukar slitenhet i mig komma med ökande kroppsvikt (vätska) och så blev det nu också. Mot slutet av månaden hade jag toppat på 79.5 kilo – årets högsta vikt. Det var något annat det än i oktober då jag kunde säga att vikten var nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 75,3 till 79,5 under månaden (oktober; 73,6 – 75,4 kilo). Trendvikten/medelvikten gick upp med 2,6 kilo på en månad, till 77,4. Och jag kan väl inte påstå att den där vikten skämmer ut mig – ni kan ju kolla formbilden. Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var i början av året 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/12-2012; Dagsvikt 77,2 kilo (1/11; 76,0 kg). Trendvikt 77,4 kilo (1/11; 74,8. Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

Kost – kan inte säga annat än att jag ätit och ätit, vilket märks på vikten. Har inte fört bok, därför har jag ingen koll på hur mycket som gått in. Hela viktökningen beror inte bara på övervätskning pga hård träning (sälsyndrom), utan där finns nog lite fett och en del muskelmassa.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – ajaj, en enda en, och det var den första november.

Målet för November; I grunden gjorde jag nog som jag tänkt mig, fast mycket mer och gjorde en sak som jag inte borde jag gjort; slita ut mig.

Mål för December: Målet blir att försöka hålla ihop löpformen, utan att slita ut mig i onödan. Styrketräningen kommer att variera mellan kroppsvikt, hantlar och tung skivstångsträning. Jag behöver en hel del återhämtning och vila vad gäller överkroppen som fått ta mycket stryk.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Oktober – springstopp och armhävningsvansinne

Then Swänske Fåntratten 75,7 kg 8/11-2012

Formbild från november 2006

Förra månaden skrev jag om att det var nästan 30 grader som mest, oktober blev något helt annat. Inte svinkallt, men höstväder rakt igenom, ett par nätter var det på minussidan – även här i södra delen av landet.

Förra gången skrev jag om att det slog slint i huvudet – och då blev det mängder av träningstid – september blev en sanslös resa i träningstid. Nu skulle jag minska i oktober och mest köra kvalitet, det var min plan. Och vad hände, 2:a oktober så sprang jag in i vadproblemen, igen. 5 km in i en regnig men härlig kväll så tog det stopp. Sen var soleus körd, smärta. Här hade jag hoppats på att få komma i riktig toppform och göra ett ärligt försök på sub45minuters milen i november. Men där stod jag under ett träd, i ett regn, och skakade sorgset på huvudet.

Det var bara att backa från planen, ta det lugnt. Ett par försök till spring, en vecka senare, började smärta efter 1 eller 2 km. Vilket fick mig att fundera över möjligheten att köra sprintar. Det verkade som att så länge jag sprang kort sträcka så fungerade det, tempot verkade inte ha nån betydelse, det gick bra att springa ett flertal intervaller på varandra.

Det blev inte många tillfällen eftersom jag tog det försiktigt, men första gången då jag undkom smärtan helt lyckades jag få ihop uppjogg på 1 km och nerjogg på 1,67 km samt 20 korta 50 meters sprintar och 5×134 meter. Tre dagar senare sprang jag 3+3 km som upp- och nerjogg med 10×60 m sprintar. Fem dagars vila följde och då var det november – fortsättning följer i nästa månads genomgång…

Nå, med viss frustration så siktade jag in mig på kroppsvikts- och hantelträning. Jag ”råkade” hamna i ett par armhävningsutmaningar efter att jag hävt mig vid några tillfällen. Tidigare har jag mest kört ett set med t.ex. 100 eller 3×30 ihop med crunchar. Det är allt. Aldrig mer än 125 på en dag vad jag kan minnas. Nu var det folk som gjorde en massa set varje dag, och då kunde det bli 500 eller 1000 armhävningar på en dag. Jag hade inte gjort några armhävningar sedan april och testade igen den 24/9 med 50. Några dagar senare körde jag 3×35. Och då började jag fundera på om jag inte skulle vänja mig vid att göra ett set om 100 varje dag, det var ju ett tag sedan sist. Nångång våren 2011.

Den 3e oktober, dagen efter vadproblemet så var det dags, jag körde en serie på 10×50, ett par dagar senare så blev det 8×50 och söndagen den 7:e började vansinnet med totalt 1130 armhävningar under loppet av en dag, och nästa dag 1020. Dom två dagarna bara för att jag gick med i en armhävningsutmaning. Sen gick jag med i en andra utmaning, två dagar efter alla andra, och fick ihop 8157. Nej, jag vann inte nån av dom, men blev klar 2:a i den andra. Jag var givetvis körd i muskler och leder efter detta. Tog ett par dagar ledigt och jösses så segt allting var. Fick äta och vila mer i nån dag innan armhävningar fungerade igen. Dagsrekordet under den här perioden blev 2660. Sedan dess har jag fortsatt med nästan dagliga kroppshäv.

Och jag lärde mig nåt av detta, att det går bra att köra extremt mycket om man bara vet hur många reps man ska ta per set så man inte kör slut på sig själv. Vilket fick mig att återigen fundera över mitt förfarande med intervaller… ofta hade jag kört för långa pass för hårt. Varför köra slut på sig själv? För det var ju precis vad jag gjorde. Varför inte köra extremt korta intervaller, så orkar jag fler. Och nya saker är ju kul, bara jag begriper varför jag gör dom.

Oktober landade på 46 timmar & 6 minuter, vilket är tidsmässigt näst mest i år. Och eftersom jag tycker 30 timmar är mycket nog på en månad, då är 46 timmar väldigt mycket. 27 kilometer löpning, 90 km gångande istället för löpning, 172 kilometer på cykeln och styrketräningen orkade jag inte separera från gångandet (använder jogg.se) – den gick ihop med gångandet och då blev det nästan 37 timmar av det. Såg så här, jag gjorde så mycket jag orkade med kroppsviktsövningar och hantelträning.

Formbilden, ja, vad ska jag säga om den. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i oktober – det var inte mycket med det. Men, mitt i allt elände så kom det nåt nytt, och det var det här med sprintar, korta intervaller. Det positiva är att det ger mig energi och lust att fortsätta med fartträning. Istället för löpning blev det 9 mil frustrationsgång, raskt gående istället för löpning. Det är mitt sätt att hålla igång löpformen.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

Cykling i oktober – färre mil givetvis, 172 km istället för de där  +300 km jag brukat göra. Vädret avgör.

Styrketräningen i oktober; Det blev väldigt mycket, massor av kroppsviktsövningar, främst armhävningar och så en återgång till hantlarna. Jag har dom liggande här bakom mig och kan när som helst ge mig på dom. Jag har gjort stora mängder av övningar som jag inte ens tänkt på innan, vilket är både roligt och intressant. Och det ska bli intressant att se vad det gjort med mig när jag återgår till skivstången senare under hösten och vintern.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Vikten har varit väldigt stabil under oktober, jag skulle kunna säga nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 75,4 under månaden (september; 73,6 – 76,3 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/11-2012; Dagsvikt 76,0 kilo (1/10; 73,6 kg). Trendvikt 74,8 kilo (1/10; 74,5) Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

Den röda linjen är medel/trendvikten, den gråa spretigheten är dagsvikterna. The Hackers Diet tillhandahåller verktygen.

Kost – jag har av min egen erfarenhet gång på gång fått bekräftat att så snart jag börjar väga och mäta det jag äter så börjar jag gå ner i vikt. Utan att medvetet gå in och sätta begränsningar, bara med uppdraget att väga och mäta allt, så är effekten nästan alltid att jag går ner i vikt. Jag gjorde så igen under perioden 3-25:e oktober. Under dessa dagar så åt jag i snitt 3566 kcal/dygn (lägsta/högsta per dygn inom parantes; 2443-5295), där fördelningen av energislagen var per dag; Protein 187 gram (88-307) Kolhydrater 374 gram (222-586) Fett 115 gram (29-240) Alkohol 40 gram (0-141). Det verkar vara så att det blir en medvetenhet med det jag äter, att jag troligen väljer bättre mat, ifråga om mättnadskänsla osv, slarvar mindre. Och alltså, på 3566 kcal/dygn så vände trenden söderut, jag började gå ner i vikt.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – svagt, men bättre än i september. 3 hela vilodagar.

Målet för Oktober; Det blev inte alls som jag planerat, men det var bara att rita om den mentala kartan och hitta andra vägar. Med löpningen blev det kass (fast jag lärde mig gilla nåt nytt), med styrketräningen så blev det återgång till gammalt med nytt tänk och cyklingen helt efter tänket, när det passar så blir det av.

Mål för November: Styrketräningen fortsätter med kroppsvikt och hantlar, men även med några besök på gym för att komma åt skivstången. Jag när på förhoppningen om att köra mer med squatar och marklyft för att få mer styrka i benen vilket ska hjälpa mig att bli en snabbare löpare. Löpningen, det får bli vad det blir, bara det blir smärtfritt. Cyklingen, med tanke på vädret så blir det nog inte mer än transportcykling.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

September – Mäster Mängd

Then Swänske Fåntratten apfet på kolhydrater. 73,6 kg den 1/10.

Formbild från november 2006

Vi hade närmare 30 grader den tionde, första delen av september var en härlig sommar, några dagar senare så kastade sig hösten över en. Jag gillar värme, men för mitt springande så passar hösten bättre, 10-15 grader är lagom.

När september satte igång så slog det slint i skallen, den träningsplanen jag funderat över försvann och istället skulle det bli en massiv träningsmånad, mängd mängd mängd. Skulle jag kunna klå förra årets majrekord på 53 timmar & 48 minuter? Kan jag få ihop & orka snitta 2 timmar träning om dagen. Kan jag? Det var bara att testa, köra på. Moroten var att oktober skulle bli kvalitetsmånad.

Och september landade på 60 timmar & 27 minuter. 331 kilometer löpning, 341 kilometer på cykeln och 20 styrketräningspass fick jag ihop. Och jag lovar att jag ska inte försöka slå detta på bra länge. Har inte haft en vilodag sedan 29:e augusti.

Trots mängden så är det inte många dagar som jag känt mig ur slag, återhämtningen har fungerat bra, och jag har för min del gjort en rad bra resultat både i löpningen och styrketräningen.

Formbilden är i påklätt skick, så ni kan sluta och blunda. Det var ena jäkligt skrynkliga byxor det där, skäms på mig.

Löpningen i september – mer än i augusti (+60 km). 331 kilometer, varav 3 långpass över 2 mil. Ett personligt världsrekord blev det, vid ett av långpassen så passade jag på att öka tempot efter en lätt och behaglig mil och fick till 1:50:10 på halvmaran enligt GF305. Vilket är 3 minuter bättre än min tidigare notering. Halvmaratiden har å andra sidan varit ganska svag jämfört med vad jag sprungit milen och 15 km på. Den är inte så svår att bättra på. Men ändå, ett personligt världsrekord är ett personligt världsrekord. Årslängsta blev det med 25,76 km (augusti 2010 som jag senast sprang mer än 25k). Ett långintervallpass med 1000 & 2000 i 4:20 tempo (eftersom det blev en mängdmånad så höll jag igen med intervaller) – några tempohöjande kilometrar har det blivit på de längre springen. Mycket nöjd med springandet, det lovar gott.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

I år har jag testat att mäta några fler distanser; 400 meter 1:30, 1500 meter 6:08, en mile (1609 meter); 6:35, 2000 meter 8:33, 12 minuter Cooper 2,75 km, en timme 11,68 km. Men det har bara hänt vid nåt enstaka tillfälle. Jag hade planer på att få till ett årsbästa på 10k, en timmes löpning samt halvmaran under september. Timmen och halvmaran kom i samma spring. Men jag ska ta dom i turordning, en och en.

Cykling i september – mindre än i augusti (-27 km), 34mil, 12 pass, ibland är det vädret som stoppat, men oftast är det att jag inte klarar av både löpning och cykling. Det tar för hårt.

Styrketräningen i september; 20 pass, 17 timmar (fler pass och 5-6 timmar mer). Nöjd, jag gjorde den ökningen som jag planerat. Jag har kört en del massiva pass och det ska bli skönt att ta det lugnare.

Vikten & resultat av deffen – Viktökningen tog tvärstopp och trenden pekar söderut. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 76,3 under månaden (augusti; 73,3 – 75,8 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/10-2012; Dagsvikt 73,6 kilo (1/9; 74,8 kg). Trendvikt 74,5 kilo (1/9; 74,9) Vilopuls 25/9;  43 (1/9; 48) 

Diagram från Hackers Diet. Grå linjen dagsvikterna, röd linje trendvikten (medelvikten). Högsta trenden på dagsvikten 12/1 med 78,0 kilo, lägsta trenden 3-9/6 med 71,7 kilo och den 1/10 låg den på 74,5 kilo

Kost – dricker och äter allt, jag har vägt och mätt under månaden i tre olika perioder. Första gången var bara 3 dagar och då snittade jag 3745 kcal/dygn, andra var 4 dagar och då 4156 kcal/dygn. Men tredje försöket var mer seriöst där jag skulle skippa snaskandet av gotter och under 10 dygn så snittade jag 3139 kcal/dygn. Eftersom jag valde att äta bara det jag själv lagade till så var det ett heltidsjobb att få i sig all mat. ca 160 gram protein per dag, ca 410 gram kolhydrater per dag & ca 90 gram kvalitetsfett (mycket fisk). En ungefärlig energifördelning på P21%-K53%-F26%. Och eftersom man får så mycket insulinpåslag och lagrar alla kolhydrater som fett (enligt alla förståsigpåare) så har jag givetvis blivit oerhört fet under tiden…nah…jag är både snabbare och uthålligare i löpningen, min styrketräning tog ett steg framåt, dessutom gick medelvikten nedåt. 53% kolhydrater verkar inte göra nåt sämre.

Mentalt – Ja.

Återhämtningsdagar – inga alls, jag blev fullkomligt värdelös på det i september.

Målet för September; Det blev en ändring i tänket där, istället för att kliva in på kvalitet så blev det mängd. Nöjd blev jag.

Mål för Oktober: Nu siktar jag på mer på kvalitet, betydligt färre pass och betydligt mindre träningstid. Fokus på löpningen med ett kvalitetspass och ett långpass (+2 mil) i veckan. Styrketräningen kommer att växla mellan skivstången (2-3 pass i veckan) och kroppsviktsövningar. Cykling har jag ingen plan, är vädret tjänligt så cyklar jag gärna ett par kortare distanser (15-30 km) i veckan.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Augusti – rötmånad och årsvärstingar

Then Swänske Fåntratten 1/9-2012 @74,9 kilo

Formbild från november 2006

Augustifunderingar. Först vill jag berömma vädret för att det varit så varmt och skönt. Du var duktig vädret, väldigt väldigt bra gjort av dig!

Och så fick jag beröm, fast jag vet inte hur jag ska ta det. Aftonbladet har haft en del om ”superkroppar” och jag fick höra att om det där som de visar upp ska kallas för superkroppar då skulle min kropp passa in där. Funderade ett tag på om det var en förolämpning eftersom jag ibland tror att den yttersta förolämpningen en människa kan råka ut för är att hamna i Aftonbladet.

Dagens formbild är verkligen inte nåt jag skulle kalla för superkropp, men rätt så hygglig form för nån som är femtio och ett par år på det, och som för inte alltför många år sedan såg ut som bilden till höger. Jag är nöjd och glad, det är det som räknas.

Det blev mer träningstid i augusti än jag tänkt mig, mest för att vädret var så fint. Det hade säkert blivit månadsrekord om jag inte först fått problem med axelsmärta och senare tandvärk med påföljande inflammation/feber. Nu fick jag hejda mig – och så är det bra att spara ”mängdrekorden” till kommande dagar.

Löpningen i Augusti – mindre än i juli (-47 km). Ett par långpass över 2 mil och vid fem tillfällen blev det intervall och fartträning. Totalt blev det 171 km löpning, 17 pass, 15 timmar och 57 minuter. Långpassen har inte fungerat så bra andra halvan av månaaden, jag svettas något så kopiöst och får ont av dom, jag har fått bryta efter tio-tolv km.

Fick för mig att augusti skulle bli en månad med lite tester på olika sträckor, detta efter att jag känt att benen vid tillfällen kunde röra på sig lite mer. Jag skulle ta sträckor i tur och ordning; 1km, 1609 meter, Cooper 12 minuters löpning, 5 km, 10 km, en timmes löpning och så halvmarasträckan. Målet var att ta årsbästa på samtliga sträckor, vilket inte skulle vara alltför svårt eftersom de inte var så bra. Dessutom har jag aldrig jagat på vissa av sträckorna. Nu ville det sig inte längre än till 5 kilometer i mina försök. Det betyder att jag får fortsätta under september. Lycka!

Personligt världsrekord blev det på 1000 meter som jag bättrade med hela 11 sekunder till 3:51. Det kändes jäkligt kul att gå under 4 minuter, se upp sir Roger Bannister! hehe… Det kändes som en riktigt bra början. Några dagar senare testade jag en mile (1609 meter) som tog 6:35 (oj så långt ifrån Bannister!), vilket också kändes riktigt bra för det är 4:05 snitt. En vecka senare var det dags för Coopertest (12 minuter) som stannade på 2,75km – vilket fick godkänt men inte mer med sitt 4:22 snitt. En vecka senare kände jag mig mogen att försöka springa hårdare på 5 km, det blev årsbästa där med 23:19 mot 23:45. 4:40 tempo. Jag hade hoppats på ner mot 22:30 men det fanns inte i kropp och ben – hade inte kommit dit ner även om jag tagit ut mig fullständigt. Jag får ändå vara nöjd, det har inte varit något snabbspringarår i år.

Cykling i Augusti – mer än i juli (+37 km), 37 mil, 8 pass, på 13 timmar och 32 minuter. Passen har varierat från 31 km till 94 km. Tyvärr så känns det som att cyklingen tar mycket kraft från löpningen…men eftersom jag är en solskencyklare så tar säsongen slut under hösten. Därefter kan jag springa på bäst jag vill.

Styrketräningen i Augusti; 15 pass, 11 timmar o 55 minuter (2 pass mindre än i juli). Här var det rörigt, det gick sämre och så gick det lite bättre och så lite sämre igen…jag började laborera med passen, minskade antalet set och rep eftersom jag kör tungt. Sista veckan kände jag mig starkare och bättre. Men de två ökningarna jag tänkt mig under månaden blev aldrig av, jag får vara glad att jag behöll nivån.

Vikten & resultat av deffen – Vikten fortsätter norrut, men något långsammare nu. Dagsvariationerna har varit från 73,3 till 75,8 under månaden (Juli; 72,8 – 75,7 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1). Nu i början september går det att se att jag viktmässigt ligger mitt på diagrammet, jag är både starkare och snabbare än i början av året. Vad det är nu värt, men det känns bra. Jag skrev förra månaden att min skamgräns är när dagsvikterna oftare är över 75 kilo än under. Det är nära nu, fast jag känner ingen skam. Inte än…

Diagram från Hackers Diet. Grå linjen dagsvikterna, röd linje trendvikten (medelvikten). Högsta trenden på dagsvikten 12/1 med 78,0 kilo, lägsta trenden 3-9/6 med 71,7 kilo och den 1/9 låg den på 74,9 kilo.

Siffror; 1/9-2012; Dagsvikt 74,8 kilo (1/8; 74,5 kg). Trendvikt 74,9 kilo (1/8; 74,3) Vilopuls 48 (1/8; 50) 

Kost – dricker och äter allt.

Mentalt – återhämtar mig.

Återhämtningsdagar – vad gäller kroppen så har det varit dåligt med det. Jag tror jag hade 25 träningsdagar på rad i augusti innan tandvärk och feber satte stopp för mig.

Målet för Augusti; Jag trodde på själv på en minskning med träningstiden, och det blev det ju – även om det var på håret att det hade blivit mer. Och en ökning av kvalitetspass blev det. Missade dock ökningarna i styrkeprogrammet, fortsatt på samma nivå. Det blev tre dagar med cykling ihop med Sr. vilket var himla trevligt.

Mål för September: Fortsätter vädret att vara på den soliga sidan så kommer det att bli stor träningsmängd, det gäller mest cyklingen – jag är en solcyklare, vill ha det soligt och varmt. Styrketräningen, där har jag gjort en del förändringar och ska nog få igång utvecklingen igen. Löpningen, fortsatt med lite tempo och fartträning samt långpass. Gärna ett pass av varje slag varje vecka.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Hämnden är ljuv!

It´s payback time!

Gosh!, jag läste ”artikeln” Löptrenden som statusmarkör i Sydsvenskan som Mona Masri skrivit. Tydligen gick det på P1 nyligen en serie om löpning under programnamnet ”Upploppet”.

Jag antar att Masris blänkare i Sydsvenskan mest var ett återberättande från radioserien, men hon avslutar vad jag tror med en helt egen åsikt; ”På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.”

Ah, ljuva tanke! Efter tre decennier kanske fettfascismen börjar få sig en törn. Efter tre decennier av allt fetare svenskar som suttit i sina bilar och gett löpare fingret, skrikigt glåpord, kastat burkar eller medvetet kört mot löparen för att skrämmas, äntligen är det dags att ge tillbaka för alla vänliga ord och handlingar som vi fått på vägen. Sweet revenge!

Några rappa steg för Hälsofascismen! Ner med apberget!

Juli 2012 – Vad händer?

Formbild från november 2006

Then Swänske Fåntratten 4/8@73,3 kilo.

Månadsgenomgången för Juli, först funderade jag på att skippa månadsgenomgångarna och bara köra med veckotjatet. Upplägget har varit liknande i ett par tre år…dags för nån förnyelse… men ju mer jag tänkte på detta, så är det så att veckogenomgångarna är trista och att månadsrapporterna kan vara mer reflekterande över det som varit. Nu är båda sorters genomgångar användbara för en själv i ens strävan att kanske bli bättre, eller åtminstone behålla formen. Men det finns en gräns för allt. Fem år med stadigt bloggande om att behålla formen efter en bantning har också en gräns.

Det blev enormt mycket träningstid i juni, ett nytt kalendermånadsrekord för i år vad gäller mängd, 45 timmar och 3 minuter. Nästan 10 timmar mer än i juni. Styrketräningen gjorde planenliga framsteg, löpningen och cyklingen fick mer mängd.

Men vad händer? – fast vad är det som ska hända? Vilka mål har jag och hur flyter det på. Hur ser det ut jämfört med tidigare år?

1) Kroppsformen, den är i nog så god form, men inget extremt.

2) Vikten, jag gick planenligt ner till 72 kilo från 78, ett mål jag hade. Mest för att se vad som döljde under skinnet. Jag har sedan dess gått upp 2 kilo, men det har knappast försämrat kroppsformen.

3) Löpningen, det är svettigt och trögt men ibland tycker jag mig märka att formen börjar komma så smått. Jag hade som mål att få igång långdistanseriet till sommaren för att kunna springa långt, men det har jag misslyckats med. Jag har givetvis andra mål (i fatet ligger sub45 på milen), jag vill förbättra mig och jag vet att jag har möjlighet att springa både snabbare och längre än tidigare. Ett tangerat personligt världsrekord har det blitt i år, men i övrigt inget stort. Årsbästa (med pers i parantes – eller tidigare pers) på 1k 4:02 (4:02 från 2011-04-27), 5k  23:45 (22:09 från 2010-07-22), 10k 49:09 (47:42 från 2011-02-09), halvmaran 2:00:40 (1:53:11 – från 2011-02-06) och distans 23,3k (44k från 2008-12-21). Årets 49:09 på milen är jag glad över, det kom oväntat – och på avslutande andra halvan kom årsbästa på 5k. Jag har inte varit i närheten av dom tiderna i år, och de få gånger jag försökt springa på så har orken och lusten försvunnit. Det lovar gott inför framtiden.

4) Styrketräningen, jag började med skivstången för att känna in mig på den, strukturerade träningen i april med en plan. Det är en märkbar utveckling på den här tiden (4 månader) trots virusinfektion & ryggskott som drabbade lyftandet hårt. Jag kanske skulle strukturera upp löpningen på samma sätt för att få resultat, men löpning har en annan funktion hos mig – det rensar hjärnan, springer av stress osv. Skivstången sliter mindre på kroppen än löpningen, den här typen av styrketräning är lite mer som vila..skulle jag springa på samma sätt så skulle jag bli nervös, för mycket vila.

5) Cyklingen, är en bonus. Cyklingen ska vara ett komplement, variation till löpningen. Visst vill jag orka cykla långt, men jag har inga ambitioner med att vilja sitta timmavis på cykelsadeln. Korta rundor som komplement till löpningen. Och det är en skön känsla att rulla på asfalt.

6) Kosten, jag är allätare – jag skiter fullkomligt i trenderna för min egen del (jag har varit i dom, propagerat för dom osv) äter vad jag känner att jag mentalt eller kroppsligen behöver (jag har mätt, vägt och följt upp effekterna av mitt ätande och tränande i över 5 år och vet en smula om hur jag fungerar, eller hur jag vill ha det). Vill man bli bra på nåt, då handlar det ändå om att träna för att bli bättre (progressivt öka) och äta så bra mat som möjligt och framför allt äta tillräckligt med mat. Ät för att bygga grunden.

Problem på årets resa; influensan, ryggskott, virus, förkylningar har jag råkat ut för i år. Influensan slog hårt på mig i två veckor och det tog en månad att vara tillbaka igen och perioden med ryggskott och virus tog också lång tid. Styrketräningen gick det hårt åt på, att komma tillbaka till samma nivå igen tog en månad efter jag blivit frisk. Löpningen har varit tungt drabbad, men jag brukar komma tillbaka till samma nivå på nån vecka.

Löpningen i juli – blev mer än i juni (+70 km). En rejäl ökning i mängd. Jag hade en plan för juli som sprack för att kroppen inte klarar av långa distanser. Ändå så har juli blivit en rekordmånad för i år. Av händelse, det var inte meningen, så tog jag ut steget lite mer och kom milen runt på 49 minuter. Första sub50 på milen på länge. Ett annat var att jag testade ett par kilometerintervaller och fick till en kilometer på 4:02 utan att tro att det gick undan så bra. Det är snabbt för mig, tangerat personligt världsrekord och det kändes som det fanns mer att ge där om jag sprang med skor som greppade bättre på grusväg. Och det tredje speciella med juli var tre långpass över 2 mil – något jag inte gjort sedan mars 2011.

Det finns saker som talar för att min form är stigande, men samtidigt är det något skumt med min kropp och löpning – jag svettas så det rinner floder om mig. Jag är duktig på att svettas, men ibland blir det bara löjligt när jag svettas så enormt mycket på ganska lågintensiv nivå..jag har skyllt på varm eller fuktvarm sommar, men undrar ändå om jag inte har nåt virus i kroppen. Och ont får jag av långpass, något är inte riktigt bra i mig. På sistone har jag haft en högre vilopuls, 50-55 (brukar vara 45) vilket kan indikera på överträning, sjukdom eller stress. Men när det gäller ”överträning” för min del, så brukar jag få sänkt vilopuls en period innan den stiger, och så har det inte varit nu.

Totalt blev det 218 km löpning, 18 pass, på 20 timmar och 38 minuter. Mesta på en kalendermånad sedan februari 2011.

Cykling i juli – mer än i juni (-80 km), 33 mil, 10 pass, på 12 timmar och 10 minuter. Passen har varierat från 15 km till 68 km. Inga större mängder jämfört med förra året då det kunde bli 40-50 mil i veckan.

Styrketräningen i juli; 17 pass, 12 timmar o 15 minuter (en halvtimme mindre än i juli). Nöjd, det blev två steg framåt enligt planen. Jag borde kanske skriva mer om styrketräningen eftersom jag lägger ner så mycket tid på det, och att jag dessutom har en plan med det hela. Vi får se om jag kan roa mig själv till att skriva om rep, set och sånt. Testar ett system för att se hur mycket jag kan förbättra mig. Det är som med det mesta en hel del finlir, för att hitta den egna nivån med progressiv ökning, förbättra sin teknik, återhämtning, mentalt tro på det man gör osv.

Dagens formbild från 4/8:e är på dagsvikten 73,3 kilo (startvikt 78,9 kilo den 11/1). Fullt påklädd för att ni ska slippa få ont i ögonen av en tjock gammal farbror…

Den gråa linjen är dagsvikten, den röda linjen är en trendvikt, medelvikt. Hämtat från The Hackers Diet

Vikten & resultat av deffen – Vikten fortsätter norrut. Dagsvariationerna har varit från 72,8 till 75,7 under månaden (Juni; 70,5 – 74,7 kilo). Jag blir tyngre och tyngre – men gör hela tiden bättre resultat, så nåt måste vara bra med att gå upp i vikt… Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/8-2012; Dagsvikt 74,5 kilo (1/7; 74,8 kg). Trendvikt 74,3 kilo (1/7; 73,0) Vilopuls 4/8; 50 (1/7; 46) 

Kost – jag har inte fört matdagbok på ett par månader, matplaneringen är minimal. Jag stoppar i mig det mesta. Av gammalt kollande vet jag att jag dagligen snittar 200 gram protein, 400 gram kolhydrater och runt 100 gram fett. Vissa dagar blir det lite alkohol också, jag säger inte nej till nåra öl efter långspring, inte heller nej till en pizza. Jag är förtjust i det mesta när det gäller sånt som går att äta och dricka.

Mentalt – kan inte säga att det är hundra, skulle jag säga det så ljuger jag. Men så är livet. Å andra sidan är det mest i-landsproblem när man har tak över huvudet, mat på bordet och har tid till att tramsa runt. För mycket stress i livet är mitt problem.

Återhämtningsdagar – har varit slarvig med det. När axelproblemen började så funderade jag återigen i banorna om att ta fyra veckor med ökande träning och en femte med vila, rotera träning och vila på det viset. Men det blev bara en tanke…

Målet för Juli; Jag trodde på ökning i träningsmängd eftersom det är ett väder som lockar mig ut. När det gäller styrketräningen klarade jag månadens mål. Löpningen och cyklingen gick också i rätt spår, fast jag missade grovt i en distansplan jag haft med löpningen. Men i det stora hela en bra månad, blir bara bättre och bättre för året – alla mina årsbästa kom i juli, på alla distanser och distans när det gäller löpning samt med lyftande.

Mål för Augusti: Tror på en minskning av träningstiden, löpningen kommer att få fler långpass och några intervallpass, lite mer styrning. Cyklingen ska fortsätta att vara ett komplement och nöje. Styrketräningen är mål- och resultatinriktad, jag har två mål att klara av under Augusti. Vikten och kosten har inga direkt planer, förutom att jag inte vill lägga på mig mer vikt, jag sätter en gräns på 75 kilo. Låt mig kalla det för en skamgräns. Om dagsvikterna går oftare över än under 75 kilo, då får jag köra efter en kostplan.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Vecka 30

Vecka 30-2012. Träningstid; 8 tim & 9 min. Det skulle bli en lugnare vecka, och så blev det. Kanske lite väl lugn – jag fick problem med vänster stortå under ett badplatsbesök och höll mig i skinnet till fredagen för lite test. Nöjd med veckan för att jag klarade av målet med styrketräningen, och när det gäller löpningen gjorde jag 4:02 på kilometerm när jag intervallprovade. Fredagen var en bra dag på det viset.

Helgens långpassförsök var inget vidare, det blev surt efter det. Och kommer att vara en stor begränsning på kommande veckas träning, lyft och cykling verkar inte möjligt. Jag kanske helt enkelt får träna på återhämtning.

Förra veckans träning;

Löpning – 42 kilometer, 3 pass. Uselt långpass på lördagen, sprang för första gången en längre sträcka med vätskeryggan McKinley Enduro 18. 2 mil med ombyte, lite ätbart och så vätska. Jag gör inte om det i första taget, jag far illa av trycket ifrån ryggan. Tyvärr kom det mer skit av ryggsäckstestet, min högra axel har fått ont  – vet inte om det är en inflammation eller så. Jag kan inte lyfta överarmen utan smärta.

Styrketräning – 4 pass, med en ökning på grundserien – helt efter planen.

Cykling – 1 pass och 23 km. Bara ett seriöst pass, men jag turistcyklade några korta rundor som jag inte brydde mig om logga.

Träningen vecka 31. Ingen direkt plan för veckan, jag ska ta 3 styrkepass – springa och cykla lite. Det blir långpass i helgen, när det gäller löpningen. Det var min förhoppning, men jag har  en höger axel som smärtar…

Vecka 29 – Tyringe blev besökt

Terränglöpning 1910-1920 tal

Vecka 29-2012. Träningstid; 11 tim & 52 min. Träningstiden senaste tre veckorna har varit ganska jämn ser jag, det är nu dags för att ta några lugnare dagar och känna efter. Här i skåne så har vi sommarkortet från länstrafiken (skånetrafiken), det betyder att man för 550:- får åka fritt i 2 två månader. Det är ett fantastiskt erbjudande som jag hade hoppats på att utnyttja bättre än vad jag gjort i år. I mitt utnyttjade av Jojo sommarkortet så har det ibland varit för att söka mig till olika orter för att prova deras motionsspår. Det här är den tredje sommaren jag roat mig med sånt.

Jag har besökt Tyringe och motionsspåren som Korpen har hand om söder om orten, nånstans står det beskrivet att området kallas för Sanatorieskogen, men det är nog Stenberget de flesta känner till spåren. Där finns ett 10 km spår som kan brytas upp i 5 km eller 7 km. Det är till stora delar fin lövskog med en rad trevliga backar. 5 km spåret är den bredaste där man kan springa bredvid varandra, fortsätter man de längre slingorna så blir det betydligt smalare, 10:an var bitvis ganska smal och vildvuxen. 10 km var en trevlig upplevelse, jag gillade när det blev lite djungel och att det gick upp och ner och snodde runt i detta Skånes St Moritz… En sån runda skulle man ha hemmavid. Norra Skåne om ”Idealister håller motionsspåren rena”. Även artikeln om Sanatorieskogen i Laholmstidningen. Och information om idrottsanläggningar i Tyringe hittar man här; www.tyringe.nu.

Läste ”Mythbusting sports and exercise products” i BMJ. Här har man med hjälp av tidigare gjorda studier försökt att se vad som är sant eller falskt; Om färgen på urinen visar på uttorkning eller inte – många råder ju att man ska se vilken färg kisset har så ska man dricka därefter. Falskt enligt BMJ. Ett annan myt var detta med att man ska dricka innan man blir törstig. Flera påståenden eller myter handlade om energi och sportdrycker, eller av proteintillskott, och huruvida de förbättrar idrottsprestationen som tillverkarna påstår. Det verkar inte som det finns belägg för något. Och när det gäller kompressionskläder, där verkar det vara så illa att den enda mätbara effekten finns om de används i 24 timmar efter träningen.

Eftersom jag själv inte orkar söka igenom studier så vågar jag inte säga emot på nån punkt. Om de har rätt på alla punkter återstår att se. Om inte annat så är det tänkvärt.

Några av påståendena/myterna har jag funderat över tidigare. Min grund med alla preparat och prylar man kan köpa finns till för en sak; det är att den som tagit fram dom ska tjäna pengar på det. Det är the bottom line. Nån vill ha dina pengar.

När det gäller kisseriet så tror inte jag att mörkt kiss på morgonen visar om man har underskott eller är uttorkad på vätska, utan att det är en naturlig funktion i kroppen att urinmängden minskar under natten – det finns ett hormon som sköter det. Den andra frågan är ”ifall man ska dricka innan man känner törst” När det gäller vätskebalansen; personligen tycker jag de flesta dricker i tid och otid, men det är upp till var och en vad de känner sig bekväma med. Gör man inget extremt, springer i flera timmar, sitter i en bastu och tränar hård styrketräning i timmar eller nåt sånt så behöver man sällan fylla på. Det är i alla fall min erfarenhet. Det är klart, gillar man att pinka så är det ju okej. Det finns gott om vätska i kroppen och vi har ett system som tar hand om det. Hade vi inte haft ett system i kroppen som sköter vätskebalansen så hade vi verkligen haft problem.

Det här med protein och kolhydrater direkt efter hårdare träningspass har jag inget emot, jag kan tänka mig att det inte skadar eller kostar extra. Man ska ju ändå äta och varför inte direkt efter passet…däremot behöver man inga konstiga tillskott om man äter mat med kvalitet. Eftersom jag inte tränar extremt så känner jag mest att jag vill inte gå hungrig till en träning, men jag vill å andra sidan inte heller känna mig mätt. Jag kan träna fastande, springa långt osv..men det är sällan jag trivs med det om jag känner hunger. Och i grunden så tänker jag att den som inte snålar för mycket på maten och matkvalitén så finns det tillräckligt mycket med nam-nam i kroppen för de flesta vardagsmotionärer.

Förra veckans träning;

Löpning – 56 kilometer, 4 pass. Det blev ungefär som jag tänkt mig, tre pass i veckan och så ett långpass i helgen. Långpasset gick inte alls som jag hade hoppats, fick avbryta efter 22km helt enkelt för att jag började bli sliten. Förvisso var det varmt och svettigt, men det känns som kroppen inte klarar av det.

Styrketräning – 5 pass, fem dagar i sträck och så ledig helg. Kändes och fungerar bra. Det blev hårdare än planerat, men det får jag ta.

Cykling – 3 pass och 88 km. Testade korta pass på en halvtimme och de kändes rätt. Får bli mer sånt.

Träningen vecka 30. Styrketräning 4 pass med höjning på fredag, några softa springrundor och så långpass i helgen, cyklingen blir några kortare turer.

Vecka 28 – nånslags rekordvecka

Vecka 28-2012. Träningstid; 11 tim & 30 min. Jag skrev förra veckan att jag hoppades att vecka 27 skulle följas av en ännu bättre träningsvecka, och det gjorde det med råge. Höjning i styrketräningen gick bra, ett sub50 på milen och så ett äkta långpass (+2 mil) i lördags, och så ett hyggligt långpass (68km) med cykeln på söndagen. Fyra årsbästa på en och samma vecka…hehe. Fast jag kände mig ganska sliten på söndagkvällen. Det kostar att ligga på topp. Återhämtningsdagar väntar i framtiden.

En nyligen svårsomnad natt så läste jag Vikten av Gener av Karin Bojs & Anna Bratt, undertiteln Hur DNA påverkar din vikt. Bantningsböcker av alla dess slag är en av mina stora laster. Variationen är enorm, där finns allt från gnälliga surgubbar till riktiga humorpiller. En gammal pärla är Demis Roussos Banta och håll dig smal – mest för att han berättar om sin karriär. Vikten av Gener är lättläst och är egentligen en bok som förklarar att generna troligen spelar roll beroende på vilken bantningsmetod som är  bäst eller möjligen effektivast på en. Enkelt och begripligt var vetenskapen står idag. Inflätad i början är Anna Bratts egen bantningshistorik. Återkommande referens i boken är också den israeliska studien (länken går till Tom Venutos sågning), som hade stöd av Atkins Foundation, där Bratt & Bojs skriver att Atkinsmetoden möjligen fungerade ännu lite bättre än de andra metoderna (i alla fall när det gäller blodvärdena). Trots allt  var det en sponsrad studie, självklart vinner den som sponsrar. Jag skrev om det då det begavs sig; ”Tävlingens vinnare är Atkinsmetoden”.

Det låter kanske konstigt att säga det, men i dagens läge med alla LCHFstollar, är att det går att gå ner i vikt med olika metoder. Men när det gäller bantning så tycker jag boken var ganska blaskig. Hur svårt är det att säga att mängden energi in är avgörande för samtliga? Och istället för att tramsa med studier där folk gått ner 2-6 kilo på 1 eller 2 år varför inte fundera över varför Biggest Loser fungerar så mycket bättre; samtliga deltagare går oftast ordentligt ner i vikt bara på ett halvår (tom de som är gravida går ner…). Det handlar inte om 2-5 kilo där inte. Vad har de för ursäkter för att lyckas när så många himmavid skyller på kolhydraterna? Vilka gener skyller Biggest Loserdeltagarna på, bara för att dom lyckas? Fundera på det…

Den bästa lärdomen som bantare kan man hämta från The National Weight Control Registry som samlar på sig uppgifter om människor som gått ner i vikt och blivit kvar vid den nya vikten en längre tid…hur jäkla tråkigt det än låter så får man tänka om med sitt liv om man ska klara vikten; ändrad kosthållning, en aktivare livsstil och det viktigaste en annan inställning mentalt. Vi ska inte bara äta vad vi skapta för (fast LCHF:arna inbillar sig att vi är skapta för att äta grädde, smör och bacon – vilken tur att Gud uppfann mejeriindustrin och Scan innan vi kom till…) utan vi ska även röra oss som vi är skapta för.

Nåja, nog om bantning, även om boken är lite blaskig så ger den en lättåtkomlig inblick i en del av genforskningen idag. Vikten av Gener finns på Adlibris och Bokus. Men gratis att låna från biblioteket. I DN finns mer ”Låt generna sätta menyn”, ”Dina gener kan avslöja hur du bantar bäst”  & ”Det finns inte en diet som passar alla”.

PS; Jacob Gudiol skrev om detta på Träningslära i april 2010; ”Dina gener styr vilken diet som passar dig bäst”.

Och så ett par länkar till två långspringare i Sverige. Den ena är Fredriks ”Springa 630 mil genom Sverige” han gör en insamling till FUB. Och den andre är Elisabeth Karlsson som ska starta den 6e augusti för att springa Trerikesröset-Ystad även där till ett behjärtansvärt ändamål (insamling till Barncancerfonden).

Förra veckans träning;

Löpning – 55 kilometer, 4 pass. Ojoj, vilken vecka, på fredagen fick jag till ett riktigt bra spring för min del, jag rullade iväg för en mil och såg halvvägs att jag snittat 5:06, det kändes bra. Det var bara att öka tempot, rulla på och känna efter – jag fick ut 4:55 snitt på 10,5 km. Otroligt nöjd med det då jag inte sprungit sub50 på milen sen februari 2011. Dagen efter var det test att springa lite längre, det blev 23,3 km från Bjärred till Malmö – vilket visade sig var det längsta på 2 år.

Styrketräning – 3 pass, med ökning. Känns bra.

Cykling – 3 pass och 126 km. Har inga ambitioner just nu mer än att ha detta som variation till löpningen.

Träningen vecka 29. Nu måste jag känna in benen för distans, några långsamma milar under veckan och långpass till helgen. Cyklingen 3 pass och styrketräningen 3-4 pass.

FEM ÅR

Jag från oktober 2006 omger mig själv från september 2007

Idag är det fem år på dagen då jag efter ett halvårs bantning landade på 75,3 kilo, idag fem år senare var dagsvikten 74,0 kilo. Att bli kvar under 80 kilo i fem år efter avslutad bantning var ett av mina mål. Och det har jag klarat av. En fjäder i hatten för mig.

Fem år är en bra tid att följa upp sin egen förändring, för att se till att man blir kvar där man landat. När jag började bantningen så ville jag inte ha den ogjord efter 1, 2 eller 5 år. Ska man tro statistik så går många tillbaka till sin ursprungliga vikt efter en tid, mest för att de fallit tillbaka till sina gamla vanor. Sånt skit hade jag inte lust med. Grunden lades snabbt till att nå målvikten inom en rimlig tid (ett halvår), under tiden skulle jag omvärdera mitt varande med min egen kropp och börja träna och aktivera mig själv och allt detta skulle vara i fem år…till att börja med. Därefter har jag resten av mitt liv att leva.

Det har varit intressanta år, det har varit fantastiskt att bli vän med sin egen kropp. Det är lätt att inbilla sig att huvudet är en egen enhet när man sitter som en stor fläskhög framför datorn, att kroppen är oväsentlig – jo, den är bra att ha för att stoppa i sig godis, läsk, pizzor, ostbågar och annat i stora mängder. Men i övrigt är den bara i vägen. Och allt mer i vägen ju större man blir.

Att skapa förändring hos sig själv är inte svårt, bara man har en plan om vart man vill, och följer planen. För mig var det klassikern med att få ordning på vad jag stoppade i mig, ta bort skiten och äta riktig mat, och börja röra på fläsket som gjorde underverk på ett halvår.

Och jag ska säga, att aldrig vill jag gå tillbaka till det jaget som jag var innan jag började banta. Det var inget liv. Idag lever jag i allra högsta grad.

Dagsviktvariationen under åren varit från 70,3 kilo till 81,7 kilo. Om man drar ett medel av högsta och lägsta så landar jag på 76,0 kilo. Mitt första mål när jag började banta i januari 2007 var att nå 80 kilo, ganska snart så ändrade jag det till 76 kilo. Diagrammet nedan visar 5,5 års nästan dagligt vägande.

När det gäller själva processen, förändringen, så läste jag nyligen en intervju med Muata Kamdibe där han säger ”I’ve finally realized that this journey is one of self-mastery.  It’s much larger than losing weight or even maintaining the losses.  It’s about becoming the best YOU that you can be.  I know it may sound like some motivational hooey, but, for me at least, it’s not.  If you don’t change your way of approaching life, how is losing weight going to really benefit you?” – jag ska ärligen säga att jag känner igen en del av manin i träning och kost som Muata berättar om i själva intervjun, nu har jag har aldrig gått på så hårt så länge med en diet som han, jag testar en period och ifall springandet inte fungerar så brukar jag ge upp.

Löpningen har på så vis räddat mig från en del dumheter när det gäller dieter. Och ibland är fokus satt så kortsiktigt, och varför så kortsiktig? Jag ska trots allt leva och må bra längre än några få månader, eller till nästa år. Jag vill känna mig frisk och stark när jag är 50, 60, 70 eller 80. Ja, det där med femtio har jag passerat och det gick bra. Och jag har tränat med enormt vassa 70 och 80 åringar och inser att jag vill också vara som dom den dagen jag är där.

Intervjun med Muata är väl värd att läsa.

Nu har jag inte varit igång lika länge som Anthony Colpo eller Muata Kamdibe. Men jag har också fallit i diverse trender och annat under årens lopp, det är lite av hopp och tro liksom. Förhoppningsvis blir jag lite klokare med åren, jag har ju trots allt lagt till mig 5 och ett halvt år av både egen erfarenhet när det gäller bantning, deff, träning och kost, läst igenom en lång rad böcker, artiklar och skummat igenom tusentals bloggar och annat av ren nyfikenhet – det har gått så långt att jag tom betalt för kurser i detta 🙂 – på detta så har jag varit med och styrt några andra bantare som önskat vägledning. Och deras resor var varit guld värda för mig.

Efter min initiala bantning med en tredjedel av mig själv så var jag ganska styv i korken och visste som alla andra neophyter var skåpet ska stå. Åren går och mer erfarenhet fyller på, och ibland en del dumska. Ett tag blir allting väldigt komplext och svårgripbart, men man kommer ut ur dimman till det grundläggande, det som faktiskt fungerar.

”if you don’t change your way of approaching life, how is losing weight going to really benefit you?” Muata Kamdibe

Förändringen från november 2006 till juli 2007

Vecka 27 – återigen mängd

Vecka 27-2012. Träningstid; 11 tim & 34 min. En massiv träningsvecka, och vädermässigt en riktigt varm vecka, inte utan att jag kände mig sliten på söndagen. Jag gillar värme, ju varmare desto bättre. Men det är inte det bästa när jag försöker springa lite längre, jag är enormt skicklig på att förlora vätska genom svettning. 16-17km fick mig att gå ner 2,5 kilo i vikt – ganska ordentlig vätskeförlust för ett så långsamt spring som det var.

Det var en bra träningsvecka, vilket jag hoppas följer upp med en ännu bättre träningsvecka.

Förra veckans träning;

Löpning – 55,5 kilometer, 6 pass. Mängdvecka, varmt. Som vanligt långsamt, men en dag blev det ett 5:20 spring på nästan 8km och en annan dag gjorde jag mina första intervaller på ett par månader. 2000tusingar, med försiktig öppning och där avslutande gick i 4:40 tempo. Det är jag nöjd med.

Styrketräning – 4 pass, fyra bra pass.

Cykling – 3 pass och 93 km. Standardrundan gång på gång som är 31 km. Dags att öka distansen vid tillfällen. Nöjd.

Träningen vecka 28. En önskan om 3 styrkepass, 3 löppass och 3 cykelpass.

Vecka 26

Vecka 26-2012. Träningstid; 6 tim & 40 min. Något mer än förra veckan, men löpningen blev lite väl tunnskodd. Jag känner mig alltid lite bekymrad när träningen minskar, oavsett vad (om det är skador, sjukdomar, annat i livet som tar mycket tid, trötthet/olust, behov av vila/återhämtning, skitväder). Nu också, eftersom jag inte är på hugget. Det enda jag helt säkert ha bra tryck på så är det styrketräningen och det räddar känslan. Samtidigt känner jag att det är bara bra att variera mängd och intensitet…hårda veckor varierade med lättare veckor så att kroppen får tillräcklig återhämtning.

Några veckor med ökning bör få en period som är lugnare, för att kroppen ska ta träningen på rätt sätt, så att man inte bara sliter ner utan bygger för framtiden. Mentalt kan det vara stökigt att backa, man vill framåt – mer, snabbare och starkare. Men det gäller att förstå att det är för resten av livet det här är för, inte för morgondagen, badstranden, eller nästa halvmarathon.

Samma resa är det för den som bantar, allt går så bra…och sen helt naturligt så går det inte lika bra eftersom man blir lättare och det är svårare ju mindre underskottet är…och det är inte långt ifrån att man börjar träna som en tok, för man ser att det ger effekt, och ju långsammare viktminskningen går desto mer tränar man för att få resultat. Och resultat får man om man gör rätt. Men risken är stor att man kör in i väggen med underskott och en skenande träningsmängd. Och sen är det kört, utmattning, överträning och mental kollaps.

Förra veckans träning;

Löpning – 11,6 kilometer, 1 pass. Slappt.

Styrketräning – 4 pass, nöjd

Cykling – 2 pass och 62 km, ryggen börjar kännas bra.

Träningen vecka 27. Jag har en önskan om 3 styrkepass, 3 löppass och 3 cykelpass.

Juni 2012 – halvårsskifte

Then Swänske Fåntratten 1/72@74,8 kilo.

Formbild från november 2006

Månadsgenomgången för Juni, halva 2012 har försvunnit, känns lite vemodigt att allt försvinner så snabbt. Det kommer inte igen, den tid som varit.

Det var inte heller nån besvärsfri månad, ryggskottet i maj följdes upp med nervsmärtor från skinkan och ner i låret i juni. Det drog ner cyklingen och löpningen, och var till ett problem i styrketräningen. Trots detta så blev det ett nytt kalendermånadsrekord för i år vad gäller mängd, 35 timmar och 29 minuter. 70 minuter mer än i maj.

Löpningen – blev mer än i maj (+31 km), jag fick till en ruggig vecka med 8 mil, men sen har det varit lite si och så med springandet. En dag försökte jag mig på att hålla ett raskare tempo på en mil för att känna på det. Måttligt imponerad och ganska trött efter att ha stolpat runt i 5:11 tempo. Totalt 148 km, 14 pass, på 14 timmar och 31 minuter.  Det mesta ganska lågintensivt i 5:30 till 6:20 tempo.

Cykling – mindre än i maj (-80 km), 23 mil, 7 pass, på 8 timmar och 18 minuter. Lite raskare i tempot, från 26,22 snitt till 27,66 km/h.

Styrketräningen; 17 pass, 12 timmar o 50 minuter (+2 timmar). Nöjd med detta, det känns bra nu, jag är tillbaka där jag var i början av maj innan jag fick ryggskott och inflammation. Inte bara att jag är tillbaka, jag har gått ett steg vidare.

Dagens formbild är på dagsvikten 74,8 kilo (startvikt 78,9 kilo den 11/1). Tung efter en turkisk buffé & pubbesök på lördagen.

Vikten & deffen – Upp i vikt igen, rör mig mest mellan 73-74 kilo. Skuttat fritt mellan 70,5 och 74,7 kilo under månaden. Jag känner att jag lagt på mig, och får även anmärkningar från omgivningen att jag är bulligare nu än tidigare i år – kanske att styrketräningen gör nåt med mig. Diagrammet nedan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

På väg upp igen…

Siffror; 1/7-2012; Dagsvikt 74,8 kilo (1/6; 71,5 kg). Trendvikt 73,0 kilo (1/6; 71,9) Vilopuls 46, sittande (1/5; 45) 

Kost – väldigt mycket ätande. Jag har haft vecka då jag snittat bortåt 5000 kcal/dygn. Detta överätande ger givetvis avtryck på vikten, man skulle kunna säga att jag gjort en lightversion av bulk, där det nog är mer muskelmassa än fett som tillkommit.

Mentalt – har inte varit hundra, det går inte att vara på topp när nervsmärtor och ryggproblem varit på tapeten. Men återigen så tycker jag att jag lyckats ta mig igenom det på ett bra sätt. Jag gnetar på och försöker njuta så långt det går.

Återhämtningsdagar – väldigt lite si och så, jag hade en träningsstreak på 3 veckor. Men så länge jag håller det lågintensivt så känns det inte som något större problem.

Målet för Juni; Det var nog inte långt ifrån målet, jag sprang mer i juni än i maj, jag fortsatte att cykla och stretade på med styrketräningen. Och det går framåt igen.

Mål för Juli: Om träningstid som skenat iväg säger jag inget, nu är det en tid på året då det gärna får vara mycket utomhusaktiviteter som löpning och cykling, och då blir massor av mängd. Jag fortsätter mitt långsamma värv med konditionen genom lågintensivt gnetande. Styrketräningen är mer mål- och resultatinriktad, jag har två mål att klara av under juli.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Vecka 25

Vecka 25-2012. Träningstid; 5 tim & 46 min. Inte riktigt vad jag tänkte mig, men det hände saker i livet som kommer i vägen. Och detta är en sen och oinspirerad rapport. Men, det ska sägas, även om jag är oinspirerad i bloggen så är jag nöjd varje gång jag kommer iväg på en runda av något slag. Trots allt så är 5:46 i träningstid en bra mängd. Och den här veckan var det en lite mer kvalitet än vad det varit på sistone.

Förra veckans träning;

Löpning – 25 kilometer, 3 pass mestadels i skog och mark. Fick till mitt raskaste milspring på en evighet, fast snabbt går det inte – börjar alltid med stel rygg som mjuknar till efter några kilometer. Trots beskedliga 5:11 tempo så var jag trött på slutet. Det är långt kvar till storformen.

Styrketräning – 3 pass, det är ok..

Cykling – 1 pass och 31 km, fortfarande dödstrött i ryggen efter en runda. Det mest intressanta var att jag stötte på vildsvin på runda..dom ser ju för ruskiga ut. Svag cykelvecka. Ursäktade mig vid ett par tillfällen med att det regnade – jag trivs inte att cykla i regn.

Träningen vecka 26. Jag har en önskan om 3-4 styrkepass, 3-4 löppass och 2-3 cykelpass.

Vecka 24 – från deff till bulk

Vecka 24-2012. Träningstid; 8 tim & 50 min. Blev inte alls som jag funderade inför veckan, mindre spring, ett pass mer av styrketräning och mindre cykling. Känns som en återhämtningsvecka efter förra veckans mängd. Bra det, jag känner mig duktig när jag tar det lugnare.

Och i tidningarna några notiser om Dan Glans som jag skrivit om tidigare, och då för att en ny löparförening i Hässleholm har ett ambitiöst program med föreläsningar där Dan Glans, Johan Wallerstein och Linda Bjuremar talar och visar träning. Norra Skåne skrev om detta ”Glans lär ut knepen i running camp 2012”. Freeflowrunning heter klubben, Freeflow running brukar annars vara detsamma som Parkour eller Urban running. Till detta goa projekt har man haft Freeflowloppet.

Och detta med löpning har blivit inne senaste åren, gärna långt och ännu längre. DN skrev om ”Sekundstatus mer än en trend”. Jag får erkänna att jag gillar långkok, men inte i dagar, men har inget emot att låta grytan puttra några timmar eller en halv dag. Men det där långspringande har jag ramlat ur och har inte kommit tillbaka till det, även om jag ibland låter blicken trycka mot en avlägsen horisont.

Förra veckans träning;

Löpning – 20 kilometer, 2 pass mestadels i skog och mark. Inget att orda om.

Styrketräning – 3 pass, det är jag nöjd med – efter planen.

Cykling – 4 pass och 136 km, får så jäkla ont i ryggen så jag stoppar efter en timme..

Dieten & deffen – Har varit i bulkfas..haha..ja jisses så jag äter…senaste veckan har varit lugnare då jag petat i mig 3800 kcal/dygn, men veckan innan snittade jag 5000 kcal/dygn. Vikten har skuttat mellan 71,7 och 73,9, (målet var att snitta 72,0 i medel, så det är lite högt). Men är jag hungrig så är jag inte den som lägger ner gaffeln bara för en fix idé. Rubriken är på skoj, jag bulkar inte medvetet, jag bara äter.

Träningen vecka 25. Ungefär som vecka 24, fast lite mer spring.

Vecka 23 – ooops!

Spring spring spring

Vecka 23-2012. Träningstid; 13 tim & 30 min. Nu drog det iväg med träningstiden, och att det skulle bli så mycket spring var inte väntat. Men oj så skönt det är!

Det blev en mängdvecka när det gäller styrketräningen och löpningen, oväntat mycket. Jag har också funderat över dom här åren då jag gått från fetto till ”normal” (vad nu normal är, men det är tammefan inte så att kroppen eller knoppen är gjord för att man ska väga så mycket att man inte ser sina fötter för att magen är i vägen)…åren går och tjock verkar jag inte bli igen. Annat än i huvudet… En viss viktvariation är det under varje år, men det ser jag som normalt. Vad nu normalt är.

Jag har varit ganska bloggslö senaste året, både med min egen blogg och att följa och kommentera andras bloggar. Allt har sin tid. Men jag fascineras alltid av alla som gjort stora förändringar. Alberto Pinton visar före- och efterbilder på sin blogg om sin förändring. Påminner mycket om min egen resa, från något fluffigt, fettigt, stillasittande och halvsekelgammalt till en kropp som börjar fungera. Jag blir glad varje gång jag ser andra som väljer att ta en annan väg. En annan som imponerar stort är Nuran Angel Gemalmazs, betydligt yngre – men även unga människor kan.. ;). Hon fanns med i GT/Expressen. Fantastiskt kul, jag är full av beundran för båda två.

Löpning över 80 kilometer, 7 pass mestadels i skog och mark. Kul är det att jag förra veckan skrev ”Ryggen är fortsatt gnällig, men mår klart bättre när jag sprungit. Så därför borde jag springa varje dag…” och helt plötsligt så väljer jag dagliga springturer…äntligen någon som följer mina råd!

Styrketräning. 7 pass, dagliga pass hela veckan. Det har känts bra, jag är nöjd. Känns som jag är tillbaka, inte sliten heller fast passen går bara på överkroppen. Det är klart, jag tar väl inte i…

Cykling – inget, jag skyller på ryggen, men det är inte hela sanningen. Sanningen är den att jag väljer att springa för att det är kul, finns inte ork för både ok. Joggandet, som det mest känns som, får ryggen att kännas bättre. Men suget att cykla finns.

Dieten & deffen;  viktnedgången är verkar vara stoppad, jag har snittat 4100 kcal/dygn nu i 10 dygn.

Träningen vecka 24. Några cykelpass i veckan hade jag tänkt mig, därför skulle det bli mindre spring. Springet fortsatt lågintensivt. Styrketräning en lugnare vecka, tänkte mig 2 pass.

Vecka 22 – Det knatar på och 18e augusti är det Ironman i Kalmar

..

Vecka 22-2012. Träningstid; 8 tim & 5 min. Ett par timmar mindre än veckan innan.

Förra veckan avslöjade jag min vurm för att följa cykeltävlingar på TV. Idag kom jag att tänka på att Kalmar har fått äran att köra en Ironman i augusti. Tidigare har tävlingen hetat Kalmar Triathlon. Dagens Nyheter noterar händelsen. Den 18:e augusti är det dags för simmande, cyklande över ölandsbron och springande. Det är lite roligare att följa på TV än marathonlöpning.

I Barometern kan man följa Trine Nybergs & Ted Ås väg mot Ironman, verkar inte stå nåt på nätet om det, men i pappersupplagan har det varit artiklar. Mer då i Kalmar Läns Tidning.

Barometern uppmärksammar Carl-Gustaf Nilsson som varit involverad i Högby IF och fått nån form av projektarbete att göra Kalmar till löparcentrum. Tanken är att det ska bli fler tävlingslopp i Kalmar; Kalmarmilen, Nattloppet och så ska det bli en Kalmar halvmarathon 2013.

Veckan var ganska trevlig när det gäller träningen, inget att anmärka på förutom att jag stod över lite löpning mest för att jag inte kände nån lust. Kan vara skönt att hoppa över ett eller annat pass bara för att lusten inte finns, eller att jag strunta i tanken om att jag måste. Ryggen är fortsatt gnällig, men mår klart bättre när jag sprungit. Så därför borde jag springa varje dag…

Löpning 19 kilometer, 2 pass i skog och mark.

Styrketräning. 3 pass på gym, inte så värst nöjd. Bommade rätt så rejält, men passen genomfördes. Energiminuset märktes av under fredagens pass. Det ska bli bättre nu när jag går ur dieten.

Cykling – tre pass, totalt 88 kilometer. Ett pass mindre än jag tänkte från början, rumpan och ryggen tar stryk.

Dieten & deffen;  den var avklarad, nu är det bara att bevaka och försöka äta i viktbalans, idag vaknade jag på målvikten 72,0 kilo. Bättre än så kan det inte bli.

Träningen vecka 23; Tänkte mig fler styrketräningspass den här veckan, nästa vecka får bli lite lugnare på den biten. Cykling till helgen, och 3-4 mil löpning.

Maj 2012 – Ingen bikinikropp här inte…

Then Swänske Fåntratten 1/6@71,5 kilo…inte ett Argus torrt.

Formbild från november 2006

Månadsgenomgången för Maj, 10% ökning av träningstiden sedan april. Fick ihop över 34 timmar. Projekt 72kilo är klar.

Det var ingen smidig månad, jag fick besvär med ryggen och en inflammation som krävde antibiotika. Det positiva med det är att det stoppade en skenande ökning av träningstiden…haha. Det har dessutom varit ganska mycket med annat som tagit tid. Och vädret…ja suck vilket underbart väder det varit. Jag vill inget annat ge mig ut varenda minut då solen och värmen tar sig ner på den här delen av jorden.

Trots en tung ryggsäck så har månaden varit träningsmässigt bra, jag har försökt hålla en mer lågintensiv nivå på träningen, vilket inte är så svårt när det är finväder. Ska man springa en mil, så är det lika bra att dra benen efter sig så man får njuta av vädret & naturen så långt det går. Varför hasta då? Det kan man göra när mörkret kryper på oss, regnen slår tätt över en eller när snön yr på en. Låt mig njuta så länge det går. En dag ska jag skynda, jag har mitt sub45milen projekt att jobba på.

Löpningen – 2 intervallpass och 11 distanspass från 6 till 13 km. 117 kilometer spring, nästan 6 mil kortare än förra månaden. Det började lite raskare, men när det blev som det blev så var det tillbaka till lugnast möjliga. Det jag kan säga är att orken är det inget fel på, men det är svårt att sia om uthållighet i högre tempo… i mitt fall tänker jag på 4:40-4:50 tempo. Raskt för en del, men ytterst långsamt för många andra.

Cykling – det blivit en del av träningsrutinen, ett bra komplement till löpningen. Närmare 12 timmar och 31 mil. Känns ganska trevligt och roligt när vädret är så fint.

Styrketräningen; 13 pass, 11 timmar (något mindre än i april). Det började bra, men tog snabbt stopp och jag vet faktiskt inte vad det är men jag verkar ha tappat en del i styrka, i alla fall från den utvecklingskurvan jag hade innan infektionen och ryggproblemen. Men det är inte mer än att jobba vidare. Tyvärr inga kroppsviktspass under månaden. Jag får skärpa mig på den fronten.

Dagens formbild är på dagsvikten 71,5 kilo (startvikt 78,9 kilo den 11/1). Tunnare har jag blivit dom här månaderna..men det är klart, jag är 10% lättare idag än vad jag var årets första vecka.

Vikten & deffen – ursprungligen hade jag som mål att landa på 72,0 kilo i medel/trendvikt den 4/4 (ett halvt kilo veckan), men det var först den 29/5 som jag kom dit. Det är inget som stör mig att det tog längre tid, tvärtom – tar det längre tid så blir jag kvar där längre. Och det är det jag vill, bli kvar där så länge som möjligt.  Jag var nere och vände på dagsvikten 70,3 kilo när det var dags att ta ett par ätardagar. Diagrammet nedan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Min fina och något hackiga viktkurva, men i mål kom jag. Röda linjen är det som är mest intressant eftersom de ger trendvikten (medelvikt), den grå linjen är dagsvikterna.

Siffror; 1/6-2012; Dagsvikt 71,5 kilo (1/5; 73,1 kg). Trendvikt 71,9 kilo (1/5; 73,5) Vilopuls xx (1/5; 45) 

Kost – jo, det blev en rejäl skärpning i vecka 1 och vecka 4 av slutköret. vecka 2 ökade ätandet lite för mycket, och vecka 3 var en sjukvecka. Planen var treveckors avslutning för att gå ner de resterande 1,5 kilo, det fick bli fyra veckor. Helt okej med tanke på vad som hände. Även när jag är duktig och sköter målnivån på kilokalorier in så har jag oftast lördagar som en ätardag.

Mentalt – Det har varit en stökig period, som jag vet håller på att lugna ner sig. Med det i bakhuvudet så är jag riktigt nöjd med hur jag fått kroppsprojektet att rulla på.

Återhämtningsdagar – hmmm…lite si och så. Men så länge jag håller det lågintensivt så känns det inte som något större problem.

Målet för Maj; 72 kilosprojektet yes box, löpning yes box, styrketräningen halvt yes box (passen gjorda, men jag missade på målnivåerna), och som bonus har det blivit en del cykling.

Mål för Juni: Mer lågintensivt löpande och cyklande för att bygga upp grunden, fila på styrketräningen. Och i övrigt ska jag njuta av en fantastiskt månad. Jag hoppas ni alla som läser detta tar er tid att njuta av sommaren.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Vecka 21 – då var Giro d´Italia och Tour of California över…

Scott & jag

Vecka 21-2012. Träningstid; 10 tim & 7 min. Nytt rekord skulle jag tro, från botten till toppen. Ett jädrans hoppande. Jag undrar om jag kan lägga till tiden jag följt Giro d`Italia och Tour of California… vet inte varför, men jag det är ganska behagligt att se på cykeltävlingar. Jag försökte se London Marathon, men jag bytte kanal ganska snart så trist som det var. En sak är klar för min del, springa är kul för min egen del men att titta på en mara på TV är tråkigt.

Den portal jag använder för att följa cykeltävlingar, och därmed se tävlingar live via webben från Eurosport, är www.steephill.tv. Ryder Hesjedal från Kanada tog segern i Girot igår..efter 3498 kilometer på 91 timmar, 39 minuter och 2 sekunder så vann Hesjedal med hela 16 sekunder över Oliver Rodriguez. Gårdagens Time Trial över 28,2 km snittade vinnaren med över 51,1 km/h. Det säger en hel del om ens egen motionärsnivå… Och slutligen när det gäller Girot så var det extra kul för oss som bor i Skåne eftersom de tre första etapperna av Girot var i Södra Skåne (av en del kallad Danmark).

Eftersom jag besvärats infektion och ryggproblem så tog jag mig också tid till att följa Tour of California som gick direktsänt på nätterna. En av anledningarna till att jag gillar att titta på cykeltävlingar är att det är lite av reseTV, eftersom jag kuskat runt en del i Kalifornien så blir det också minnenas television…vackra landskap…upp i bergen och snön. Tour of California existerar inte i svensk nyhetsförmedling, utom möjligen då för att Anders Adamson bloggar om det. Men en tävling värd att följa.

Veckan i övrigt är jag nöjd, ryggen är inte återställd. Jag måste få hjälp med den. Antibiotikan gjorde susen. Jag försöker hålla en låg ansträngningsgrad på träningen. Det är ett så helt underbart väder just nu, sedan en vecka tillbaka är det nog varmare och skönare än vad det nånsin var under förra sommaren. Närapå medelhavskänsla till kvällarna.

Löpning knappt 25 kilometer, 3 lugna pass i skog och mark. Lågpulsare och lågintensivt. Nöjd så långt.

Styrketräning. 3 pass på gym, inte så värst nöjd. Bommade rätt så rejält, men passen genomfördes. Energiminuset märktes av under fredagens pass. Det ska bli bättre nu när jag går ur dieten.

Cykling – fyra pass, totalt 124 kilometer. Ryggen tar stryk, rumpan tar stryk…inte så konstigt när jag knappat cyklat nåt sedan maj 2011. Jag har inga direkta ambitioner med cyklingen, förutom att det ska vara ett bra komplement till löpningen. Och jag tänker njuta av cyklingen i det här vädret.

Dieten & deffen;  Perfekt, igår landade jag på trend/medelvikten 72,0 kilo och nu ska jag bara se till att jag blir viktstabil där. Jag tog två ätardagar på raken, lördag & söndag. Fick ihop 11000 kcal på två dygn. Vilket jag är nöjd med. För den kolhydratskrämde så kan jag tala om att jag fick i mig 1300 gram kolhydrater på två dygn. Dagsvikten bottnade i 70,3 kilo i lördags och idag måndag på 72,7 kilo. Återvätskad och med fyllda energinivåer kan jag börja sikta mot nästa mål.

Träningen vecka 22; Jag kan tänka mig något liknande som förra veckan, 3-4 pass lugn löpning, 2-4 pass lite mer ansträngd cykling och 2-4 pass på gym. Allt beroende på ryggen.

Vecka 20 – ajabaja, fy bubblan, nu är det nästan synd om mig.

Vecka 20-2012. Träningstid; 1 tim & 8 min. Det höll på att bli absolut noll minuter träning, men jag längtade ut i det fina vädret, jag hade meckat och putsat med cykeln. Så jag tog den på en runda och blev överraskad över hur fint det gick.

Veckan var ett nerköp av gigantiska mått; ryggskott, feber och allehanda krämpor. Läkarbesök med provtagningar som resulterade i antibiotikakur.

Ingen löpning och ingen styrketräning.

Cykling – på söndagen ett första seriöst pass, 3 mil i 27,4 snitt. Absolut nöjd med det.

Dieten & deffen;  stillestånd, trodde jag skulle fara långt norrut, men det var ganska lugnt med det även om det hickade till med högre vikter. Trodde det skulle hoppa mer än vad det gjorde.

Träningen vecka 21; En får se hur vad kroppen tål, 2-3 pass styrketräning, några löppass samt cykling – allt i lägre tempo och ansträngningsgrad.

Vecka 19 – viktplatåister, en ursäkternas religion. Vadå platå?

Vecka 19-2012. Träningstid; 9 tim & 17 min. Återigen stor träningsmängd, färre men längre pass än veckan innan. Tycker det spelade på rätt bra, kände mig fin rakt igenom, riktigt nöjd med styrketräningen & all löpning kändes enkel och behaglig.

45 km löpning  – 4 pass och totalt 4 timmar och 37 minuter. Det blev enbart långsamma distanspass, jag hade tänkt att köra lite 500:ingar senare på söndagen, men ryggen kändes inte bra.

Cykling – ett par korta pass, totalt 1 timme.

Styrketräning; 3 skivstångspass. 3 tim & 40 minuter till styrketräning. Tre för mig extremt långa pass, men de kändes rätt att ta på detta sättet.

Dieten & deffen; Med lite med kontroll, övervakning och plan att gå efter så ger det resultat. Efter nästan tre veckors stiljte och nu två veckor i kontroll så pekar kurvan söderut.

Det finns sådana som tror på platåer när det gäller vikt, att det är något mystiskt som kommer när kroppen eller någon hemlig kristallpyramid fått för sig att kroppen måste komma i balans och det kan ta jääääättelång tid.. BS. Det handlar enbart om att man inte är i kontroll, och att man sedan skyller på flygande tefat, platåer, kolhydrater, på alla andras dumska (aldrig sin egen) eller att det rent av är samhällets, myndigheternas eller Göran Perssons fel (fast allt är väl snart Reinfeldts fel).

När en platåist börjar med sina ursäkter så lyssna vänligt, nicka och le. Ge hen en klapp på axeln, säg något om att ”kämpa på”. Viktråden som en platåist kommer med bör man inte följa, går de själva inter ner i vikt med sina egna råd så är ju något rejält fel med råden, trots att de kan vara licensierade kostrådgivare (jo, på allvar).

Läste en blogg av en såndäringa platåist som ska vara kostrådgivare, hen är en deci kortare än jag, tio kilo tyngre – inte särskilt smal mao (om jag vägde +90 kilo så skulle jag vara jämförbar, fet helt enkelt), och hen vill bli smalare. Och hen har stått stilla med sin vikt i ett halvår eller mer. Hen är frikostig med råd om vad man ska äta, och vad man inte ska äta för viktnedgång. Men hen verkar inte koppla ihop sina egna kostråd som problemet till att inget händer med vikten…utan letar upp ursäkter som platåer. Suck.

Träningen vecka 20; samma mängder.

April 2012 – inget att be för, det är bara att köra på

Then Swänske Fåntratten 3/5-2012@73,4 kilo.

Formbild från november 2006

Månadsgenomgången för April, och det blev en månad med mängder av träning. Fick ihop över 31 timmar. Från botten till toppen, typ. Mars var en månad som blev träningssnål tack vare influensan och nu blev det en månad med mest träningstid sedan maj 2011.

Förra månaden var det influensan som tog tid, i april fick jag problem med foten. Först ömhet under foten och därefter svullnad av foten, och när det lagt sig så fick jag problem med vaden. Det har gjort att jag fått omvärdera min löpträning mot mest långsamt lågintensivt och byta skor oftare. Möjligen är det så enkelt att jag slår i för hårt med tunna plattskor jämfört med vanliga tjockelöparskor. För tillfället springer jag mest med vanliga löparskor.

Överlag så är jag riktigt nöjd med resultatet av april. Ett par månader till i den här vägen och jag kan se riktigt trevlig ut i bikinin 😉

Löpningen – 2 intervallpass och tio distanspass över 1 mil. 173 kilometer spring. Jag har kört ganska lugnt, lågintensivt. Av och till problem med vaden. Nu på sistone gör inte magnesium från eller till, det enda som verkar hjälpa är byte av skor – från mina platta skor till mina gamla Nikeskor, detta tillsammans med väldigt långsamt springande. Trots vadproblemen som smyger sig på så är jag mycket nöjd med mängden, och att jag faktiskt kan springa.

Styrketräningen; 21 pass på gym, jag kanske tar i lite för mycket. Men just nu trivs jag bra med mina 20-30 minuters pass med skivstången. Vid sidan av detta blev det tio kroppsviktspass himmavid. Totalt nästan 12 timmars styrketräning i april. Nöjd.

Dagens formbild är på dagsvikten 73,4 kilo (startvikt 78,9 kilo den 11/1). Förra månaden skrev jag att jag måste till gymmet och få bort tanigheten, men en viss förändring känner jag av. Något mer bröstmuskler har det blivit, något starkare är jag.

Vikten & deffen – Tittar man på april så tog det ett skutt ner i början, men snart gick dagsvikterna uppåt och jag har mest legat och snurrat runt 73,5 kilo, vilket är 15 hekto över den nivå jag tänkt mig. Därför tog jag mig själv i nackskinnet och ska skärpa till mig i 3 veckor för att bryta ner vikten till önskad målnivå. Diagrammet nedan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen.

I början av april så är jag på riktigt låga dagsvikter (låga 72:or) och så viker det helt plötsligt norrut. Precis där så får jag problem med ömmande fotsula och sedan svullnad av foten. Vikten vänder uppåt. Och när det lugnat ner sig så ligger jag kring 73,5 i medelvikt. När vikten återigen börjar vända söderut så får jag vadproblem och vikten viker norrut igen.

11e januari till 1a maj. Grå linje representerar dagsvikterna, den röda linjen är en trend/medelviktslinje. Medelvikten ner 4,4 kilo.

Kost – kan jag inte klaga på, förutom att jag äter för mycket för att nå målnivån inom rimlig tid. Inget annat att göra än att skärpa till sig.

Mentalt – Trots ett stökigt liv så håller jag ihop träningen bra. Skärpan har inte varit den bästa i alla lägen, det märks i detta med takten mot viktmålet. Ursprungligen var måldatumet 4/4, riktigt så bra blir det inte. Det är å andra sidan inte högsta prio att jag måste klara av måldatum, bara jag når dit jag tänkt mig nå. Det viktiga eller intressanta blir att se hur länge jag håller nivån framöver. Nu har jag skärpt mitt mentala stål, så att det ska bli folk av mig också…

Återhämtningsdagar – lite si och så, försöker ta ett par dagar i veckan. För mig känns dagar då jag bara kör styrka som vilodag.

April 2012 blev 173,2 kilometer lång löpledes (120 kilometer längre än i mars), 21 gympass i lokal, 10 korta kroppsviktspass (mot 1 gympass & 10 kroppsviktpass i mars). Siffror; 1/5-2012; Dagsvikt 73,1 kilo (1/4; 72,2 kg). Vilopuls 45 (1/4; 49) gjorde även ett test under några sovtimmar, 42-45.

Träningsmängden i april klockades till 31 timmar & 13 minuter (+15 timmar jmf med mars), av detta var 16 timmar & 33 minuter löpning, 11 h & 50 min till gym och styrketräning och 1 timme 50 minuter motionscykel.

Målet för April; Löpning yes box, styrketräningen yes box, 72 kilosprojektet no box.

Mål för Maj: Forsätta i aprilmånads spår. Jag tänkte mig mer spring i långsamt tempo, köra på med gymmet och få ihop 72 kilos projektet. Det är inte heller så svårt för mig att lockas ut i det fria nu när väder och temperatur börjar bli dugligt.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Vecka 18 – det var bara att köra på

Terränglöpning 1910-1920 tal

Vecka 18-2012. Träningstid; 9 tim & 41 min. Träningstiden och mängden rusade iväg under förra veckan. Stor mix med gott om tid för styrketräning, löpning och en del cykling. Känns riktigt bra, men givetvis är det lite stelt i vaden, vilket kändes av i söndagskväll efter dubbelpassen i helgen. Veckan i övrigt har varit småkaotisk men bra.

41 km löpning  – 6 pass och totalt 4 timmar och 36 minuter. Det får jag vara rejält nöjd med, speciellt när jag inte vet om jag kan springa på. Inga riktiga långpass, men fyra lågintensiva turer mellan 6 och 9 kilometer. Och sedan blev det intervaller både lördag och söndagkväll. Det kändes riktigt fint att ta sig igenom intervaller.

Cykling – trainern på gymmet fick ett besök, och därefter har det blivit allmänt trampande på asfalt som började den första maj med start i Vellinge. Träningstiden på trainer och cykel är klockad till 2 timmar och 10 minuter, 3 pass. På det har jag gjort alla mina ärenden på cykeln.

Styrketräning; 6 skivstångspass . 2 tim & 55 minuter till styrketräning. Tummen upp.

Dieten & deffen; Jag tog en striktare vecka, lyckades snitta 2200 kcal/dygn (målnivå 2000 kcal/dygn) och slog till med en lördag där jag kom över 6000 kcal. Jag ska göra ett seriöst försök att få ihop den veckan på liknande vis. Min förhoppning är att klara 3 veckor på detta viset, med en ätardag per vecka och få ner de sista 15 hekton på medelvikten.

Träningen vecka 19; 4-5 pass styrketräning, 4-5 löppass och ett par timmar på sadeln.