Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ett intressant år finns i backspegeln, först en massa personbästa tidigt i våras och sedan en lång skadeperiod, och en viktuppgång från 75 i våras till 83 kilo i början av Oktober, och det var verkligen inte några muskler som byggde upp min kropp,utan något som liknade mest en kroppkaka kring buken. Kroppkakan hade mer att göra med ett vidlyftigt leverne med mat och dryck än något annat.

Visst, skadorna var en ursäkt kanske, men jag hittade andra sätt att hålla igång mig själv rent fysiskt, men mat och dryckesmässigt så var det sämre ställt. Och inte fan brydde jag tillräckligt heller.

I början av oktober skrek vågen 83 kilo jämt åt mig, och alla 8 kilon jag gått upp var fett fett fett fett. Å hurra så glad jag blev. Nåja, jag visste ju att det fanns en ände på det också, så efter en sen höstsemester när jag kom hem så var det dags att tag i det där. 83 kilo skulle ner till 75 igen, ett kilo per tio dagar eller nåt sånt. Idag när jag skriver detta så har kroppkakan nästan försvunnit, medelvikten är omkring 78, kroppen börjar klara av belastningen med träningen och det är väl som det brukar vara.

Det var ett år och en dag sedan senaste bloggningen, och nej, jag har ingen annan blogg igång, efter över tusen bloggningar som badgear under några år så känner jag mig ganska tillfredsställd på den här fronten. Fast det är trevligt att kika tillbaka på det som varit. Men det får vara där. Och än så länge får det räcka med det.

Mina mål har nog mer eller mindre utkristalliserat sig som så att jag vill vara en hyggligt stark löpare, men också en styrkelyftare som vill vara hygglig löpare. Men jag vet också att jag kommer inte att bli särskilt snabb, och min kropp verkar inte tåla extremlöpning, och inte heller särskilt stark för den delen heller. Men hygglo, jag ska vara hygglo i alla avseenden när jag fyller 60. Och sen vill ha en gammal folkvagnsbuss, 60-tals modell målad med blommor, som jag kan leva hippieliv med kring medelhavet. Förhoppningsvis får det en och annan mungipa att vända uppåt när de ser mig

Räcker det som mål?

Och behöver jag något mer så kanske jag får göra som Jacques Sayagh, franskan begriper jag inte, men väl grekiskan på hans tee. (Texten från Kazantzakis gravsten)

Jag är ETT


ImageÅren går, det är ett som är säkert. Det är sådär 7 år sedan jag fick anledning att ta tag i min fysiska tillvaro. Det var dags att ge mig på de förändringar som behövdes för att en fet medelålders gubbe som jag skulle få tillbaka ett liv. Förändring efter förändring blev det, mathållningen och kunskap om vad jag stoppade i mig, och för att inte trilla dit igen så insåg jag att jag måste ta tag i mitt fysiska jag – göra det kroppen var skapad för; liv och rörelse.

7 år senare sitter jag här och ångrar inte en sekund av vad som skulle komma och ske. Jag och min kropp fann att vi hörde ihop. Och det är en skön känsla att vara ett med sin egen kropp, att jag på egna fötter kan ta mig precis dit jag vill, att kunna lita på mitt fysiska jag för det jag kan tänkas hitta på. Jag är ett.

Ett år har gått sedan sist, jag visste inte ens om jag skulle uppdatera bloggen fler gånger, med över tusen bloggningar som badgear så kändes det som jag gjort mitt. Men då och då får jag påstötningar om att jag ska berätta hur det går. Så nu är jag här. Jag ska ärligt säga att jag då och då saknar bloggandet och den gemenskap som fanns/finns där. Men livet går vidare, det finns annat att lägga tid på.

Vad som hänt senaste året är inte så mycket konstigare än vad som hänt dom övriga åren. Jag har fortsatt köra på, jag tränar dagligen; starkare blir jag, vet inte om jag blir snabbare men bra mycket snyggare… va! tror ni jag skojar om sånt? Det här är på allvar…

Vikten, det är ju trots allt vikten (och detta med bantning), och kroppsformen som jag skrivit otal inlägg om. Vikten är helt okej, det funkar mycket på automatik. Jag har fortfarande för vana att göra mindre korrigeringar, köra en lätt deff för att det är kul projekt. Jag är glad i att testa något nytt då och då, se hur det funkar med den träningen jag gör. Det är både lärande och närande. Dessutom är en deff ett utmärkt sätt för mig att få ordning på en kosthållning som ibland skenar iväg åt fel håll, det är ju trots allt så att jag fortfarande har en förmåga att äta allt som kommer i min väg, och det går fort att bygga upp några kilo slask. Men det är ovanligt att jag landar över 80 kilo, detta året förvisso tyngre i snitt än tidigare, men så är jag starkare också. Det kan ju inte bara vara fett som gjort mig ett par kilo tyngre.

Jag har läst några av mina gamla inlägg, för att uppdatera mig själv med det jag som varit. Det mesta håller jag med om än idag, några saker är kanske inte så väl genomtänkta, något är rent dumt. Ibland har jag skrivit en del roliga bloggningar, där finns en del kloka funderingar och inte utan att jag tänker att om man tog bloggens bästa procent så vore det riktigt bra läsning. Om inte annat så är det ganska stor blandning där.

Man lär sig så länge man lever, brukar det sägas. Jag hoppas på det. Jag fortsätter att ha ett stort intresse för näring, träning, kost och självexperiment, läser så mycket jag hinner i den vägen. Gillar det.

Bilden, formbilden den är ny för dagen, den elfte december 2013, faktiskt på den ganska låga viken av 75 kilo jämt. Jag fortsätter att likna mig själv. Formbild ja, och så detta med magrutor, jag minns att jag under perioder var på jakt efter rutorna. Det har inte blitt nåt särskilt av det, jag är mer intresserad av att bli starkare och uthålligare än att bry mig om exakt hur min kropp ser ut. Men, visst, för att vara en bit över 50 så har jag en bra kroppsform.

Avslutningsvis, till er som läser detta så önskar jag en underbart fin jul, ett härligt gott nytt år och en fantastisk resa i 2014. Kärlek gör människor vackra, inte magrutorna. På återseende!

November 2012


Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Formbild från november 2006

Formbild från november 2006

Min stackars blogg, alldeles ensam och eländig. Nåja, jag ger inte upp med mina månantliga rapporter, inte än. Det har nu blivit, ja vad är det, en bra bit över 5 år med bloggrapporter om mitt nya kroppsliga varande. 5 år och elva månader sedan jag medvetet sparkade igång mig själv. Bloggen, eller bloggarna, har något kortare tid bakom sig. Starten var sommaren 2007 med den första på Passagen. Den finns kvar där, som ett minne. Liksom denna blogg kommer att finnas kvar.

Jag vet att jag redan från början sa att jag skulle sikta på fem år, fem år för att det är en bra tid att behålla förändringar så att de blir bestående.

Å andra sidan har det aldrig varit aktuellt på något vis att återgå till mina gamla vanor. Finns inget i det som lockar mig. Istället ser jag framåt med stor nyfikenhet på vad jag kommer att hitta på närmaste åren. Inget är hugget i sten, resan mot min egen framtid är spännande, i alla fall för mig…

November träningen liknade inte nåt annat jag gjort, även om det var en förlängning av det jag gjorde i oktober, så var det så mycket mer. Förra gången skrev jag om min återgång till löpningen efter vadhaveriet. Jag var orolig för att det skulle gå åt fanders igen, men härligt nog så kom jag igenom 22 pass under november, lyckades tom pinna iväg vid tillfälle 5k på 23:39, trots att jag kände mig ganska sliten då.

November landade på 53 timmar & 43 minuter, upp från oktober. Nu är mycket av tiden när det gäller styrketräningen en gissning. När det gäller kroppsviktsträning och hantelträning som jag kan göra när som helst och som kan jag trycka in några minuter med en hård omgång och sen göra vad som ska göras så är det svårt att mäta den verkligen träningstiden. Men mina gissningar är nog ganska korrekta. I och med att jag gör dessa minipass så går det att trycka in stor träningsmängd under loppet av ett dygn. Totalt blev det 169 km löpning, 51 km cykling och totalt av detta ungefär 36 timmar styrketräning. Massivt, hårt och slitsamt. Just nu får jag betala priset för det…

Formbilden, jodå, det blev sånt denna månad också, och nu på en av de högre dagsvikterna jag haft för året. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är fortfarande inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i november – mycket nöjd att det gick så bra som det gick. Totalt 169 km. Längsta passet blev 15 km, jag fick till en handfull intervall/sprint pass och som jag tidigare skrev 5k på 23:39 och tog mig igenom 6,6 km i 4:56 tempo. Vilket för det här året är snabba pass. Jag har tidigare åren sprungit en hel del sub 5min tempo pass upp till en mil, i år har det inte blivit så även om jag kunnat. Ett trendbrott.

Cykling i november – Dom 5 milen jag gjorde var bonus, inte lätt när det vädret är som det är. Det blev en hel del transportcykling som jag inte noterar, samt en hel del transportgång.

Styrketräningen i november; Fortsatt vansinne med hantlar och kroppsviktsövningar. Jag har tagit mig an armhävningsutmaningar, putsade till mitt dagsrekord vid två tillfällen; 3001 och 3232 armhävningar på en dag. Jag var tillbaka till skivstången ett par pass, och trots 7-8 veckors frånvaro så bänkade jag på andra tillfällen 2,5 kilo ifrån pers. Jag skulle tro att den tunga hantelträningen och armhävningarna hållit formen.

Långsam armhävning. Plankan är en fin övning i sig, men som jag tycker är skittråkig, så jag började med en annan variant – långsam armhävning. Betydligt trevligare än plankan. Den längsta jag gjort är på 2 minuter och 10 sekunder. Det svåra är ju att få den dynamisk, att vara i ständig rörelse.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Jag började bli rejält sliten i kroppen under november, som vanligt så brukar slitenhet i mig komma med ökande kroppsvikt (vätska) och så blev det nu också. Mot slutet av månaden hade jag toppat på 79.5 kilo – årets högsta vikt. Det var något annat det än i oktober då jag kunde säga att vikten var nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 75,3 till 79,5 under månaden (oktober; 73,6 – 75,4 kilo). Trendvikten/medelvikten gick upp med 2,6 kilo på en månad, till 77,4. Och jag kan väl inte påstå att den där vikten skämmer ut mig – ni kan ju kolla formbilden. Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var i början av året 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/12-2012; Dagsvikt 77,2 kilo (1/11; 76,0 kg). Trendvikt 77,4 kilo (1/11; 74,8. Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

20121201 HackDiet

Kost – kan inte säga annat än att jag ätit och ätit, vilket märks på vikten. Har inte fört bok, därför har jag ingen koll på hur mycket som gått in. Hela viktökningen beror inte bara på övervätskning pga hård träning (sälsyndrom), utan där finns nog lite fett och en del muskelmassa.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – ajaj, en enda en, och det var den första november.

Målet för November; I grunden gjorde jag nog som jag tänkt mig, fast mycket mer och gjorde en sak som jag inte borde jag gjort; slita ut mig.

Mål för December: Målet blir att försöka hålla ihop löpformen, utan att slita ut mig i onödan. Styrketräningen kommer att variera mellan kroppsvikt, hantlar och tung skivstångsträning. Jag behöver en hel del återhämtning och vila vad gäller överkroppen som fått ta mycket stryk.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.


Then Swänske Fåntratten 75,7 kg 8/11-2012

Formbild från november 2006

Förra månaden skrev jag om att det var nästan 30 grader som mest, oktober blev något helt annat. Inte svinkallt, men höstväder rakt igenom, ett par nätter var det på minussidan – även här i södra delen av landet.

Förra gången skrev jag om att det slog slint i huvudet – och då blev det mängder av träningstid – september blev en sanslös resa i träningstid. Nu skulle jag minska i oktober och mest köra kvalitet, det var min plan. Och vad hände, 2:a oktober så sprang jag in i vadproblemen, igen. 5 km in i en regnig men härlig kväll så tog det stopp. Sen var soleus körd, smärta. Här hade jag hoppats på att få komma i riktig toppform och göra ett ärligt försök på sub45minuters milen i november. Men där stod jag under ett träd, i ett regn, och skakade sorgset på huvudet.

Det var bara att backa från planen, ta det lugnt. Ett par försök till spring, en vecka senare, började smärta efter 1 eller 2 km. Vilket fick mig att fundera över möjligheten att köra sprintar. Det verkade som att så länge jag sprang kort sträcka så fungerade det, tempot verkade inte ha nån betydelse, det gick bra att springa ett flertal intervaller på varandra.

Det blev inte många tillfällen eftersom jag tog det försiktigt, men första gången då jag undkom smärtan helt lyckades jag få ihop uppjogg på 1 km och nerjogg på 1,67 km samt 20 korta 50 meters sprintar och 5×134 meter. Tre dagar senare sprang jag 3+3 km som upp- och nerjogg med 10×60 m sprintar. Fem dagars vila följde och då var det november – fortsättning följer i nästa månads genomgång…

, med viss frustration så siktade jag in mig på kroppsvikts- och hantelträning. Jag ”råkade” hamna i ett par armhävningsutmaningar efter att jag hävt mig vid några tillfällen. Tidigare har jag mest kört ett set med t.ex. 100 eller 3×30 ihop med crunchar. Det är allt. Aldrig mer än 125 på en dag vad jag kan minnas. Nu var det folk som gjorde en massa set varje dag, och då kunde det bli 500 eller 1000 armhävningar på en dag. Jag hade inte gjort några armhävningar sedan april och testade igen den 24/9 med 50. Några dagar senare körde jag 3×35. Och då började jag fundera på om jag inte skulle vänja mig vid att göra ett set om 100 varje dag, det var ju ett tag sedan sist. Nångång våren 2011.

Den 3e oktober, dagen efter vadproblemet så var det dags, jag körde en serie på 10×50, ett par dagar senare så blev det 8×50 och söndagen den 7:e började vansinnet med totalt 1130 armhävningar under loppet av en dag, och nästa dag 1020. Dom två dagarna bara för att jag gick med i en armhävningsutmaning. Sen gick jag med i en andra utmaning, två dagar efter alla andra, och fick ihop 8157. Nej, jag vann inte nån av dom, men blev klar 2:a i den andra. Jag var givetvis körd i muskler och leder efter detta. Tog ett par dagar ledigt och jösses så segt allting var. Fick äta och vila mer i nån dag innan armhävningar fungerade igen. Dagsrekordet under den här perioden blev 2660. Sedan dess har jag fortsatt med nästan dagliga kroppshäv.

Och jag lärde mig nåt av detta, att det går bra att köra extremt mycket om man bara vet hur många reps man ska ta per set så man inte kör slut på sig själv. Vilket fick mig att återigen fundera över mitt förfarande med intervaller… ofta hade jag kört för långa pass för hårt. Varför köra slut på sig själv? För det var ju precis vad jag gjorde. Varför inte köra extremt korta intervaller, så orkar jag fler. Och nya saker är ju kul, bara jag begriper varför jag gör dom.

Oktober landade på 46 timmar & 6 minuter, vilket är tidsmässigt näst mest i år. Och eftersom jag tycker 30 timmar är mycket nog på en månad, då är 46 timmar väldigt mycket. 27 kilometer löpning, 90 km gångande istället för löpning, 172 kilometer på cykeln och styrketräningen orkade jag inte separera från gångandet (använder jogg.se) – den gick ihop med gångandet och då blev det nästan 37 timmar av det. Såg så här, jag gjorde så mycket jag orkade med kroppsviktsövningar och hantelträning.

Formbilden, ja, vad ska jag säga om den. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i oktober – det var inte mycket med det. Men, mitt i allt elände så kom det nåt nytt, och det var det här med sprintar, korta intervaller. Det positiva är att det ger mig energi och lust att fortsätta med fartträning. Istället för löpning blev det 9 mil frustrationsgång, raskt gående istället för löpning. Det är mitt sätt att hålla igång löpformen.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

Cykling i oktober färre mil givetvis, 172 km istället för de där  +300 km jag brukat göra. Vädret avgör.

Styrketräningen i oktober; Det blev väldigt mycket, massor av kroppsviktsövningar, främst armhävningar och så en återgång till hantlarna. Jag har dom liggande här bakom mig och kan när som helst ge mig på dom. Jag har gjort stora mängder av övningar som jag inte ens tänkt på innan, vilket är både roligt och intressant. Och det ska bli intressant att se vad det gjort med mig när jag återgår till skivstången senare under hösten och vintern.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Vikten har varit väldigt stabil under oktober, jag skulle kunna säga nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 75,4 under månaden (september; 73,6 – 76,3 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/11-2012; Dagsvikt 76,0 kilo (1/10; 73,6 kg). Trendvikt 74,8 kilo (1/10; 74,5) Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

Den röda linjen är medel/trendvikten, den gråa spretigheten är dagsvikterna. The Hackers Diet tillhandahåller verktygen.

Kost – jag har av min egen erfarenhet gång på gång fått bekräftat att så snart jag börjar väga och mäta det jag äter så börjar jag gå ner i vikt. Utan att medvetet gå in och sätta begränsningar, bara med uppdraget att väga och mäta allt, så är effekten nästan alltid att jag går ner i vikt. Jag gjorde så igen under perioden 3-25:e oktober. Under dessa dagar så åt jag i snitt 3566 kcal/dygn (lägsta/högsta per dygn inom parantes; 2443-5295), där fördelningen av energislagen var per dag; Protein 187 gram (88-307) Kolhydrater 374 gram (222-586) Fett 115 gram (29-240) Alkohol 40 gram (0-141). Det verkar vara så att det blir en medvetenhet med det jag äter, att jag troligen väljer bättre mat, ifråga om mättnadskänsla osv, slarvar mindre. Och alltså, på 3566 kcal/dygn så vände trenden söderut, jag började gå ner i vikt.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – svagt, men bättre än i september. 3 hela vilodagar.

Målet för Oktober; Det blev inte alls som jag planerat, men det var bara att rita om den mentala kartan och hitta andra vägar. Med löpningen blev det kass (fast jag lärde mig gilla nåt nytt), med styrketräningen så blev det återgång till gammalt med nytt tänk och cyklingen helt efter tänket, när det passar så blir det av.

Mål för November: Styrketräningen fortsätter med kroppsvikt och hantlar, men även med några besök på gym för att komma åt skivstången. Jag när på förhoppningen om att köra mer med squatar och marklyft för att få mer styrka i benen vilket ska hjälpa mig att bli en snabbare löpare. Löpningen, det får bli vad det blir, bara det blir smärtfritt. Cyklingen, med tanke på vädret så blir det nog inte mer än transportcykling.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.


Then Swänske Fåntratten apfet på kolhydrater. 73,6 kg den 1/10.

Formbild från november 2006

Vi hade närmare 30 grader den tionde, första delen av september var en härlig sommar, några dagar senare så kastade sig hösten över en. Jag gillar värme, men för mitt springande så passar hösten bättre, 10-15 grader är lagom.

När september satte igång så slog det slint i skallen, den träningsplanen jag funderat över försvann och istället skulle det bli en massiv träningsmånad, mängd mängd mängd. Skulle jag kunna klå förra årets majrekord på 53 timmar & 48 minuter? Kan jag få ihop & orka snitta 2 timmar träning om dagen. Kan jag? Det var bara att testa, köra på. Moroten var att oktober skulle bli kvalitetsmånad.

Och september landade på 60 timmar & 27 minuter. 331 kilometer löpning, 341 kilometer på cykeln och 20 styrketräningspass fick jag ihop. Och jag lovar att jag ska inte försöka slå detta på bra länge. Har inte haft en vilodag sedan 29:e augusti.

Trots mängden så är det inte många dagar som jag känt mig ur slag, återhämtningen har fungerat bra, och jag har för min del gjort en rad bra resultat både i löpningen och styrketräningen.

Formbilden är i påklätt skick, så ni kan sluta och blunda. Det var ena jäkligt skrynkliga byxor det där, skäms på mig.

Löpningen i september – mer än i augusti (+60 km). 331 kilometer, varav 3 långpass över 2 mil. Ett personligt världsrekord blev det, vid ett av långpassen så passade jag på att öka tempot efter en lätt och behaglig mil och fick till 1:50:10 på halvmaran enligt GF305. Vilket är 3 minuter bättre än min tidigare notering. Halvmaratiden har å andra sidan varit ganska svag jämfört med vad jag sprungit milen och 15 km på. Den är inte så svår att bättra på. Men ändå, ett personligt världsrekord är ett personligt världsrekord. Årslängsta blev det med 25,76 km (augusti 2010 som jag senast sprang mer än 25k). Ett långintervallpass med 1000 & 2000 i 4:20 tempo (eftersom det blev en mängdmånad så höll jag igen med intervaller) – några tempohöjande kilometrar har det blivit på de längre springen. Mycket nöjd med springandet, det lovar gott.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

I år har jag testat att mäta några fler distanser; 400 meter 1:30, 1500 meter 6:08, en mile (1609 meter); 6:35, 2000 meter 8:33, 12 minuter Cooper 2,75 km, en timme 11,68 km. Men det har bara hänt vid nåt enstaka tillfälle. Jag hade planer på att få till ett årsbästa på 10k, en timmes löpning samt halvmaran under september. Timmen och halvmaran kom i samma spring. Men jag ska ta dom i turordning, en och en.

Cykling i september mindre än i augusti (-27 km), 34mil, 12 pass, ibland är det vädret som stoppat, men oftast är det att jag inte klarar av både löpning och cykling. Det tar för hårt.

Styrketräningen i september; 20 pass, 17 timmar (fler pass och 5-6 timmar mer). Nöjd, jag gjorde den ökningen som jag planerat. Jag har kört en del massiva pass och det ska bli skönt att ta det lugnare.

Vikten & resultat av deffenViktökningen tog tvärstopp och trenden pekar söderut. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 76,3 under månaden (augusti; 73,3 – 75,8 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/10-2012; Dagsvikt 73,6 kilo (1/9; 74,8 kg). Trendvikt 74,5 kilo (1/9; 74,9) Vilopuls 25/9;  43 (1/9; 48) 

Diagram från Hackers Diet. Grå linjen dagsvikterna, röd linje trendvikten (medelvikten). Högsta trenden på dagsvikten 12/1 med 78,0 kilo, lägsta trenden 3-9/6 med 71,7 kilo och den 1/10 låg den på 74,5 kilo

Kost – dricker och äter allt, jag har vägt och mätt under månaden i tre olika perioder. Första gången var bara 3 dagar och då snittade jag 3745 kcal/dygn, andra var 4 dagar och då 4156 kcal/dygn. Men tredje försöket var mer seriöst där jag skulle skippa snaskandet av gotter och under 10 dygn så snittade jag 3139 kcal/dygn. Eftersom jag valde att äta bara det jag själv lagade till så var det ett heltidsjobb att få i sig all mat. ca 160 gram protein per dag, ca 410 gram kolhydrater per dag & ca 90 gram kvalitetsfett (mycket fisk). En ungefärlig energifördelning på P21%-K53%-F26%. Och eftersom man får så mycket insulinpåslag och lagrar alla kolhydrater som fett (enligt alla förståsigpåare) så har jag givetvis blivit oerhört fet under tiden…nah…jag är både snabbare och uthålligare i löpningen, min styrketräning tog ett steg framåt, dessutom gick medelvikten nedåt. 53% kolhydrater verkar inte göra nåt sämre.

Mentalt – Ja.

Återhämtningsdagar – inga alls, jag blev fullkomligt värdelös på det i september.

Målet för September; Det blev en ändring i tänket där, istället för att kliva in på kvalitet så blev det mängd. Nöjd blev jag.

Mål för Oktober: Nu siktar jag på mer på kvalitet, betydligt färre pass och betydligt mindre träningstid. Fokus på löpningen med ett kvalitetspass och ett långpass (+2 mil) i veckan. Styrketräningen kommer att växla mellan skivstången (2-3 pass i veckan) och kroppsviktsövningar. Cykling har jag ingen plan, är vädret tjänligt så cyklar jag gärna ett par kortare distanser (15-30 km) i veckan.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.


Then Swänske Fåntratten 1/9-2012 @74,9 kilo

Formbild från november 2006

Augustifunderingar. Först vill jag berömma vädret för att det varit så varmt och skönt. Du var duktig vädret, väldigt väldigt bra gjort av dig!

Och så fick jag beröm, fast jag vet inte hur jag ska ta det. Aftonbladet har haft en del om ”superkroppar” och jag fick höra att om det där som de visar upp ska kallas för superkroppar då skulle min kropp passa in där. Funderade ett tag på om det var en förolämpning eftersom jag ibland tror att den yttersta förolämpningen en människa kan råka ut för är att hamna i Aftonbladet.

Dagens formbild är verkligen inte nåt jag skulle kalla för superkropp, men rätt så hygglig form för nån som är femtio och ett par år på det, och som för inte alltför många år sedan såg ut som bilden till höger. Jag är nöjd och glad, det är det som räknas.

Det blev mer träningstid i augusti än jag tänkt mig, mest för att vädret var så fint. Det hade säkert blivit månadsrekord om jag inte först fått problem med axelsmärta och senare tandvärk med påföljande inflammation/feber. Nu fick jag hejda mig – och så är det bra att spara ”mängdrekorden” till kommande dagar.

Löpningen i Augusti – mindre än i juli (-47 km). Ett par långpass över 2 mil och vid fem tillfällen blev det intervall och fartträning. Totalt blev det 171 km löpning, 17 pass, 15 timmar och 57 minuter. Långpassen har inte fungerat så bra andra halvan av månaaden, jag svettas något så kopiöst och får ont av dom, jag har fått bryta efter tio-tolv km.

Fick för mig att augusti skulle bli en månad med lite tester på olika sträckor, detta efter att jag känt att benen vid tillfällen kunde röra på sig lite mer. Jag skulle ta sträckor i tur och ordning; 1km, 1609 meter, Cooper 12 minuters löpning, 5 km, 10 km, en timmes löpning och så halvmarasträckan. Målet var att ta årsbästa på samtliga sträckor, vilket inte skulle vara alltför svårt eftersom de inte var så bra. Dessutom har jag aldrig jagat på vissa av sträckorna. Nu ville det sig inte längre än till 5 kilometer i mina försök. Det betyder att jag får fortsätta under september. Lycka!

Personligt världsrekord blev det på 1000 meter som jag bättrade med hela 11 sekunder till 3:51. Det kändes jäkligt kul att gå under 4 minuter, se upp sir Roger Bannister! hehe… Det kändes som en riktigt bra början. Några dagar senare testade jag en mile (1609 meter) som tog 6:35 (oj så långt ifrån Bannister!), vilket också kändes riktigt bra för det är 4:05 snitt. En vecka senare var det dags för Coopertest (12 minuter) som stannade på 2,75km – vilket fick godkänt men inte mer med sitt 4:22 snitt. En vecka senare kände jag mig mogen att försöka springa hårdare på 5 km, det blev årsbästa där med 23:19 mot 23:45. 4:40 tempo. Jag hade hoppats på ner mot 22:30 men det fanns inte i kropp och ben – hade inte kommit dit ner även om jag tagit ut mig fullständigt. Jag får ändå vara nöjd, det har inte varit något snabbspringarår i år.

Cykling i Augusti mer än i juli (+37 km), 37 mil, 8 pass, på 13 timmar och 32 minuter. Passen har varierat från 31 km till 94 km. Tyvärr så känns det som att cyklingen tar mycket kraft från löpningen…men eftersom jag är en solskencyklare så tar säsongen slut under hösten. Därefter kan jag springa på bäst jag vill.

Styrketräningen i Augusti; 15 pass, 11 timmar o 55 minuter (2 pass mindre än i juli). Här var det rörigt, det gick sämre och så gick det lite bättre och så lite sämre igen…jag började laborera med passen, minskade antalet set och rep eftersom jag kör tungt. Sista veckan kände jag mig starkare och bättre. Men de två ökningarna jag tänkt mig under månaden blev aldrig av, jag får vara glad att jag behöll nivån.

Vikten & resultat av deffenVikten fortsätter norrut, men något långsammare nu. Dagsvariationerna har varit från 73,3 till 75,8 under månaden (Juli; 72,8 – 75,7 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1). Nu i början september går det att se att jag viktmässigt ligger mitt på diagrammet, jag är både starkare och snabbare än i början av året. Vad det är nu värt, men det känns bra. Jag skrev förra månaden att min skamgräns är när dagsvikterna oftare är över 75 kilo än under. Det är nära nu, fast jag känner ingen skam. Inte än…

Diagram från Hackers Diet. Grå linjen dagsvikterna, röd linje trendvikten (medelvikten). Högsta trenden på dagsvikten 12/1 med 78,0 kilo, lägsta trenden 3-9/6 med 71,7 kilo och den 1/9 låg den på 74,9 kilo.

Siffror; 1/9-2012; Dagsvikt 74,8 kilo (1/8; 74,5 kg). Trendvikt 74,9 kilo (1/8; 74,3) Vilopuls 48 (1/8; 50) 

Kost – dricker och äter allt.

Mentalt – återhämtar mig.

Återhämtningsdagar – vad gäller kroppen så har det varit dåligt med det. Jag tror jag hade 25 träningsdagar på rad i augusti innan tandvärk och feber satte stopp för mig.

Målet för Augusti; Jag trodde på själv på en minskning med träningstiden, och det blev det ju – även om det var på håret att det hade blivit mer. Och en ökning av kvalitetspass blev det. Missade dock ökningarna i styrkeprogrammet, fortsatt på samma nivå. Det blev tre dagar med cykling ihop med Sr. vilket var himla trevligt.

Mål för September: Fortsätter vädret att vara på den soliga sidan så kommer det att bli stor träningsmängd, det gäller mest cyklingen – jag är en solcyklare, vill ha det soligt och varmt. Styrketräningen, där har jag gjort en del förändringar och ska nog få igång utvecklingen igen. Löpningen, fortsatt med lite tempo och fartträning samt långpass. Gärna ett pass av varje slag varje vecka.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Hämnden är ljuv!


It´s payback time!

Gosh!, jag läste ”artikeln” Löptrenden som statusmarkör i Sydsvenskan som Mona Masri skrivit. Tydligen gick det på P1 nyligen en serie om löpning under programnamnet ”Upploppet”.

Jag antar att Masris blänkare i Sydsvenskan mest var ett återberättande från radioserien, men hon avslutar vad jag tror med en helt egen åsikt; ”På andra sidan av myntet frodas synen på överviktiga som lata och odisciplinerade. Risken finns att fotsvetten från löpskorna börjar lukta hälsofascism.”

Ah, ljuva tanke! Efter tre decennier kanske fettfascismen börjar få sig en törn. Efter tre decennier av allt fetare svenskar som suttit i sina bilar och gett löpare fingret, skrikigt glåpord, kastat burkar eller medvetet kört mot löparen för att skrämmas, äntligen är det dags att ge tillbaka för alla vänliga ord och handlingar som vi fått på vägen. Sweet revenge!

Några rappa steg för Hälsofascismen! Ner med apberget!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.