Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘löpning’


Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Formbild från november 2006

Formbild från november 2006

Min stackars blogg, alldeles ensam och eländig. Nåja, jag ger inte upp med mina månantliga rapporter, inte än. Det har nu blivit, ja vad är det, en bra bit över 5 år med bloggrapporter om mitt nya kroppsliga varande. 5 år och elva månader sedan jag medvetet sparkade igång mig själv. Bloggen, eller bloggarna, har något kortare tid bakom sig. Starten var sommaren 2007 med den första på Passagen. Den finns kvar där, som ett minne. Liksom denna blogg kommer att finnas kvar.

Jag vet att jag redan från början sa att jag skulle sikta på fem år, fem år för att det är en bra tid att behålla förändringar så att de blir bestående.

Å andra sidan har det aldrig varit aktuellt på något vis att återgå till mina gamla vanor. Finns inget i det som lockar mig. Istället ser jag framåt med stor nyfikenhet på vad jag kommer att hitta på närmaste åren. Inget är hugget i sten, resan mot min egen framtid är spännande, i alla fall för mig…

November träningen liknade inte nåt annat jag gjort, även om det var en förlängning av det jag gjorde i oktober, så var det så mycket mer. Förra gången skrev jag om min återgång till löpningen efter vadhaveriet. Jag var orolig för att det skulle gå åt fanders igen, men härligt nog så kom jag igenom 22 pass under november, lyckades tom pinna iväg vid tillfälle 5k på 23:39, trots att jag kände mig ganska sliten då.

November landade på 53 timmar & 43 minuter, upp från oktober. Nu är mycket av tiden när det gäller styrketräningen en gissning. När det gäller kroppsviktsträning och hantelträning som jag kan göra när som helst och som kan jag trycka in några minuter med en hård omgång och sen göra vad som ska göras så är det svårt att mäta den verkligen träningstiden. Men mina gissningar är nog ganska korrekta. I och med att jag gör dessa minipass så går det att trycka in stor träningsmängd under loppet av ett dygn. Totalt blev det 169 km löpning, 51 km cykling och totalt av detta ungefär 36 timmar styrketräning. Massivt, hårt och slitsamt. Just nu får jag betala priset för det…

Formbilden, jodå, det blev sånt denna månad också, och nu på en av de högre dagsvikterna jag haft för året. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är fortfarande inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i november – mycket nöjd att det gick så bra som det gick. Totalt 169 km. Längsta passet blev 15 km, jag fick till en handfull intervall/sprint pass och som jag tidigare skrev 5k på 23:39 och tog mig igenom 6,6 km i 4:56 tempo. Vilket för det här året är snabba pass. Jag har tidigare åren sprungit en hel del sub 5min tempo pass upp till en mil, i år har det inte blivit så även om jag kunnat. Ett trendbrott.

Cykling i november – Dom 5 milen jag gjorde var bonus, inte lätt när det vädret är som det är. Det blev en hel del transportcykling som jag inte noterar, samt en hel del transportgång.

Styrketräningen i november; Fortsatt vansinne med hantlar och kroppsviktsövningar. Jag har tagit mig an armhävningsutmaningar, putsade till mitt dagsrekord vid två tillfällen; 3001 och 3232 armhävningar på en dag. Jag var tillbaka till skivstången ett par pass, och trots 7-8 veckors frånvaro så bänkade jag på andra tillfällen 2,5 kilo ifrån pers. Jag skulle tro att den tunga hantelträningen och armhävningarna hållit formen.

Långsam armhävning. Plankan är en fin övning i sig, men som jag tycker är skittråkig, så jag började med en annan variant – långsam armhävning. Betydligt trevligare än plankan. Den längsta jag gjort är på 2 minuter och 10 sekunder. Det svåra är ju att få den dynamisk, att vara i ständig rörelse.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Jag började bli rejält sliten i kroppen under november, som vanligt så brukar slitenhet i mig komma med ökande kroppsvikt (vätska) och så blev det nu också. Mot slutet av månaden hade jag toppat på 79.5 kilo – årets högsta vikt. Det var något annat det än i oktober då jag kunde säga att vikten var nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 75,3 till 79,5 under månaden (oktober; 73,6 – 75,4 kilo). Trendvikten/medelvikten gick upp med 2,6 kilo på en månad, till 77,4. Och jag kan väl inte påstå att den där vikten skämmer ut mig – ni kan ju kolla formbilden. Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var i början av året 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/12-2012; Dagsvikt 77,2 kilo (1/11; 76,0 kg). Trendvikt 77,4 kilo (1/11; 74,8. Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

20121201 HackDiet

Kost – kan inte säga annat än att jag ätit och ätit, vilket märks på vikten. Har inte fört bok, därför har jag ingen koll på hur mycket som gått in. Hela viktökningen beror inte bara på övervätskning pga hård träning (sälsyndrom), utan där finns nog lite fett och en del muskelmassa.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – ajaj, en enda en, och det var den första november.

Målet för November; I grunden gjorde jag nog som jag tänkt mig, fast mycket mer och gjorde en sak som jag inte borde jag gjort; slita ut mig.

Mål för December: Målet blir att försöka hålla ihop löpformen, utan att slita ut mig i onödan. Styrketräningen kommer att variera mellan kroppsvikt, hantlar och tung skivstångsträning. Jag behöver en hel del återhämtning och vila vad gäller överkroppen som fått ta mycket stryk.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Read Full Post »


Then Swänske Fåntratten 75,7 kg 8/11-2012

Formbild från november 2006

Förra månaden skrev jag om att det var nästan 30 grader som mest, oktober blev något helt annat. Inte svinkallt, men höstväder rakt igenom, ett par nätter var det på minussidan – även här i södra delen av landet.

Förra gången skrev jag om att det slog slint i huvudet – och då blev det mängder av träningstid – september blev en sanslös resa i träningstid. Nu skulle jag minska i oktober och mest köra kvalitet, det var min plan. Och vad hände, 2:a oktober så sprang jag in i vadproblemen, igen. 5 km in i en regnig men härlig kväll så tog det stopp. Sen var soleus körd, smärta. Här hade jag hoppats på att få komma i riktig toppform och göra ett ärligt försök på sub45minuters milen i november. Men där stod jag under ett träd, i ett regn, och skakade sorgset på huvudet.

Det var bara att backa från planen, ta det lugnt. Ett par försök till spring, en vecka senare, började smärta efter 1 eller 2 km. Vilket fick mig att fundera över möjligheten att köra sprintar. Det verkade som att så länge jag sprang kort sträcka så fungerade det, tempot verkade inte ha nån betydelse, det gick bra att springa ett flertal intervaller på varandra.

Det blev inte många tillfällen eftersom jag tog det försiktigt, men första gången då jag undkom smärtan helt lyckades jag få ihop uppjogg på 1 km och nerjogg på 1,67 km samt 20 korta 50 meters sprintar och 5×134 meter. Tre dagar senare sprang jag 3+3 km som upp- och nerjogg med 10×60 m sprintar. Fem dagars vila följde och då var det november – fortsättning följer i nästa månads genomgång…

, med viss frustration så siktade jag in mig på kroppsvikts- och hantelträning. Jag ”råkade” hamna i ett par armhävningsutmaningar efter att jag hävt mig vid några tillfällen. Tidigare har jag mest kört ett set med t.ex. 100 eller 3×30 ihop med crunchar. Det är allt. Aldrig mer än 125 på en dag vad jag kan minnas. Nu var det folk som gjorde en massa set varje dag, och då kunde det bli 500 eller 1000 armhävningar på en dag. Jag hade inte gjort några armhävningar sedan april och testade igen den 24/9 med 50. Några dagar senare körde jag 3×35. Och då började jag fundera på om jag inte skulle vänja mig vid att göra ett set om 100 varje dag, det var ju ett tag sedan sist. Nångång våren 2011.

Den 3e oktober, dagen efter vadproblemet så var det dags, jag körde en serie på 10×50, ett par dagar senare så blev det 8×50 och söndagen den 7:e började vansinnet med totalt 1130 armhävningar under loppet av en dag, och nästa dag 1020. Dom två dagarna bara för att jag gick med i en armhävningsutmaning. Sen gick jag med i en andra utmaning, två dagar efter alla andra, och fick ihop 8157. Nej, jag vann inte nån av dom, men blev klar 2:a i den andra. Jag var givetvis körd i muskler och leder efter detta. Tog ett par dagar ledigt och jösses så segt allting var. Fick äta och vila mer i nån dag innan armhävningar fungerade igen. Dagsrekordet under den här perioden blev 2660. Sedan dess har jag fortsatt med nästan dagliga kroppshäv.

Och jag lärde mig nåt av detta, att det går bra att köra extremt mycket om man bara vet hur många reps man ska ta per set så man inte kör slut på sig själv. Vilket fick mig att återigen fundera över mitt förfarande med intervaller… ofta hade jag kört för långa pass för hårt. Varför köra slut på sig själv? För det var ju precis vad jag gjorde. Varför inte köra extremt korta intervaller, så orkar jag fler. Och nya saker är ju kul, bara jag begriper varför jag gör dom.

Oktober landade på 46 timmar & 6 minuter, vilket är tidsmässigt näst mest i år. Och eftersom jag tycker 30 timmar är mycket nog på en månad, då är 46 timmar väldigt mycket. 27 kilometer löpning, 90 km gångande istället för löpning, 172 kilometer på cykeln och styrketräningen orkade jag inte separera från gångandet (använder jogg.se) – den gick ihop med gångandet och då blev det nästan 37 timmar av det. Såg så här, jag gjorde så mycket jag orkade med kroppsviktsövningar och hantelträning.

Formbilden, ja, vad ska jag säga om den. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i oktober – det var inte mycket med det. Men, mitt i allt elände så kom det nåt nytt, och det var det här med sprintar, korta intervaller. Det positiva är att det ger mig energi och lust att fortsätta med fartträning. Istället för löpning blev det 9 mil frustrationsgång, raskt gående istället för löpning. Det är mitt sätt att hålla igång löpformen.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

Cykling i oktober färre mil givetvis, 172 km istället för de där  +300 km jag brukat göra. Vädret avgör.

Styrketräningen i oktober; Det blev väldigt mycket, massor av kroppsviktsövningar, främst armhävningar och så en återgång till hantlarna. Jag har dom liggande här bakom mig och kan när som helst ge mig på dom. Jag har gjort stora mängder av övningar som jag inte ens tänkt på innan, vilket är både roligt och intressant. Och det ska bli intressant att se vad det gjort med mig när jag återgår till skivstången senare under hösten och vintern.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Vikten har varit väldigt stabil under oktober, jag skulle kunna säga nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 75,4 under månaden (september; 73,6 – 76,3 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/11-2012; Dagsvikt 76,0 kilo (1/10; 73,6 kg). Trendvikt 74,8 kilo (1/10; 74,5) Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

Den röda linjen är medel/trendvikten, den gråa spretigheten är dagsvikterna. The Hackers Diet tillhandahåller verktygen.

Kost – jag har av min egen erfarenhet gång på gång fått bekräftat att så snart jag börjar väga och mäta det jag äter så börjar jag gå ner i vikt. Utan att medvetet gå in och sätta begränsningar, bara med uppdraget att väga och mäta allt, så är effekten nästan alltid att jag går ner i vikt. Jag gjorde så igen under perioden 3-25:e oktober. Under dessa dagar så åt jag i snitt 3566 kcal/dygn (lägsta/högsta per dygn inom parantes; 2443-5295), där fördelningen av energislagen var per dag; Protein 187 gram (88-307) Kolhydrater 374 gram (222-586) Fett 115 gram (29-240) Alkohol 40 gram (0-141). Det verkar vara så att det blir en medvetenhet med det jag äter, att jag troligen väljer bättre mat, ifråga om mättnadskänsla osv, slarvar mindre. Och alltså, på 3566 kcal/dygn så vände trenden söderut, jag började gå ner i vikt.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – svagt, men bättre än i september. 3 hela vilodagar.

Målet för Oktober; Det blev inte alls som jag planerat, men det var bara att rita om den mentala kartan och hitta andra vägar. Med löpningen blev det kass (fast jag lärde mig gilla nåt nytt), med styrketräningen så blev det återgång till gammalt med nytt tänk och cyklingen helt efter tänket, när det passar så blir det av.

Mål för November: Styrketräningen fortsätter med kroppsvikt och hantlar, men även med några besök på gym för att komma åt skivstången. Jag när på förhoppningen om att köra mer med squatar och marklyft för att få mer styrka i benen vilket ska hjälpa mig att bli en snabbare löpare. Löpningen, det får bli vad det blir, bara det blir smärtfritt. Cyklingen, med tanke på vädret så blir det nog inte mer än transportcykling.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Read Full Post »


Then Swänske Fåntratten apfet på kolhydrater. 73,6 kg den 1/10.

Formbild från november 2006

Vi hade närmare 30 grader den tionde, första delen av september var en härlig sommar, några dagar senare så kastade sig hösten över en. Jag gillar värme, men för mitt springande så passar hösten bättre, 10-15 grader är lagom.

När september satte igång så slog det slint i skallen, den träningsplanen jag funderat över försvann och istället skulle det bli en massiv träningsmånad, mängd mängd mängd. Skulle jag kunna klå förra årets majrekord på 53 timmar & 48 minuter? Kan jag få ihop & orka snitta 2 timmar träning om dagen. Kan jag? Det var bara att testa, köra på. Moroten var att oktober skulle bli kvalitetsmånad.

Och september landade på 60 timmar & 27 minuter. 331 kilometer löpning, 341 kilometer på cykeln och 20 styrketräningspass fick jag ihop. Och jag lovar att jag ska inte försöka slå detta på bra länge. Har inte haft en vilodag sedan 29:e augusti.

Trots mängden så är det inte många dagar som jag känt mig ur slag, återhämtningen har fungerat bra, och jag har för min del gjort en rad bra resultat både i löpningen och styrketräningen.

Formbilden är i påklätt skick, så ni kan sluta och blunda. Det var ena jäkligt skrynkliga byxor det där, skäms på mig.

Löpningen i september – mer än i augusti (+60 km). 331 kilometer, varav 3 långpass över 2 mil. Ett personligt världsrekord blev det, vid ett av långpassen så passade jag på att öka tempot efter en lätt och behaglig mil och fick till 1:50:10 på halvmaran enligt GF305. Vilket är 3 minuter bättre än min tidigare notering. Halvmaratiden har å andra sidan varit ganska svag jämfört med vad jag sprungit milen och 15 km på. Den är inte så svår att bättra på. Men ändå, ett personligt världsrekord är ett personligt världsrekord. Årslängsta blev det med 25,76 km (augusti 2010 som jag senast sprang mer än 25k). Ett långintervallpass med 1000 & 2000 i 4:20 tempo (eftersom det blev en mängdmånad så höll jag igen med intervaller) – några tempohöjande kilometrar har det blivit på de längre springen. Mycket nöjd med springandet, det lovar gott.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

I år har jag testat att mäta några fler distanser; 400 meter 1:30, 1500 meter 6:08, en mile (1609 meter); 6:35, 2000 meter 8:33, 12 minuter Cooper 2,75 km, en timme 11,68 km. Men det har bara hänt vid nåt enstaka tillfälle. Jag hade planer på att få till ett årsbästa på 10k, en timmes löpning samt halvmaran under september. Timmen och halvmaran kom i samma spring. Men jag ska ta dom i turordning, en och en.

Cykling i september mindre än i augusti (-27 km), 34mil, 12 pass, ibland är det vädret som stoppat, men oftast är det att jag inte klarar av både löpning och cykling. Det tar för hårt.

Styrketräningen i september; 20 pass, 17 timmar (fler pass och 5-6 timmar mer). Nöjd, jag gjorde den ökningen som jag planerat. Jag har kört en del massiva pass och det ska bli skönt att ta det lugnare.

Vikten & resultat av deffenViktökningen tog tvärstopp och trenden pekar söderut. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 76,3 under månaden (augusti; 73,3 – 75,8 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/10-2012; Dagsvikt 73,6 kilo (1/9; 74,8 kg). Trendvikt 74,5 kilo (1/9; 74,9) Vilopuls 25/9;  43 (1/9; 48) 

Diagram från Hackers Diet. Grå linjen dagsvikterna, röd linje trendvikten (medelvikten). Högsta trenden på dagsvikten 12/1 med 78,0 kilo, lägsta trenden 3-9/6 med 71,7 kilo och den 1/10 låg den på 74,5 kilo

Kost – dricker och äter allt, jag har vägt och mätt under månaden i tre olika perioder. Första gången var bara 3 dagar och då snittade jag 3745 kcal/dygn, andra var 4 dagar och då 4156 kcal/dygn. Men tredje försöket var mer seriöst där jag skulle skippa snaskandet av gotter och under 10 dygn så snittade jag 3139 kcal/dygn. Eftersom jag valde att äta bara det jag själv lagade till så var det ett heltidsjobb att få i sig all mat. ca 160 gram protein per dag, ca 410 gram kolhydrater per dag & ca 90 gram kvalitetsfett (mycket fisk). En ungefärlig energifördelning på P21%-K53%-F26%. Och eftersom man får så mycket insulinpåslag och lagrar alla kolhydrater som fett (enligt alla förståsigpåare) så har jag givetvis blivit oerhört fet under tiden…nah…jag är både snabbare och uthålligare i löpningen, min styrketräning tog ett steg framåt, dessutom gick medelvikten nedåt. 53% kolhydrater verkar inte göra nåt sämre.

Mentalt – Ja.

Återhämtningsdagar – inga alls, jag blev fullkomligt värdelös på det i september.

Målet för September; Det blev en ändring i tänket där, istället för att kliva in på kvalitet så blev det mängd. Nöjd blev jag.

Mål för Oktober: Nu siktar jag på mer på kvalitet, betydligt färre pass och betydligt mindre träningstid. Fokus på löpningen med ett kvalitetspass och ett långpass (+2 mil) i veckan. Styrketräningen kommer att växla mellan skivstången (2-3 pass i veckan) och kroppsviktsövningar. Cykling har jag ingen plan, är vädret tjänligt så cyklar jag gärna ett par kortare distanser (15-30 km) i veckan.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Read Full Post »


Formbilder under 2011, blandat från januari till december.

2011 i kilometrar: 1473 km löpning, 3310 km cykling (2010: 2732 km löpning).

2011 i träningstid: 276 timmar, varav 124 timmar löpning, 124 timmar cykling och 28 timmar styrketräning och stretch. (Totalt träningstid 2010 var 320 timmar).

2011 var tänkt som en uppföljning på 2010, 2010 var ett riktigt bra år när det gällde kropp och träning. 2011 började bra, jag var motiverad och lusten fanns där. Jag flyttade utomlands en period, det hände saker i mitt liv som gjorde det tungt, jag tappade skärpa och fokus i kroppsprojektet eftersom det fanns viktigare saker att brottas med i mitt liv än vilken procentsats mitt kroppsfett ska ligga på. Men trots det jobbiga och tunga, så har det aldrig varit i närheten av en återgång till vad jag var innan jag började banta för fem år sedan. Det känns tryggt att veta att den kostym jag numera bär på är min egen kostym.

Det har varit mycket 2011, mycket som varit tungt men mycket som också varit till stor glädje. Året var utan tvekan omväxlande och spännande, jag har fått uppleva mycket med familj och vänner som jag är tacksam över.

Livet är omväxlande, det är ett som är säkert. Med det som en liten förklaring från förra året varför skärpan inte varit hundra så kan det vara intressant att se vad det blev av mitt kroppsprojekt under 2011.

Jag började året starkt, sprang på som den, sprang riktigt bra i februari. Jag hade en dietstart 20/1 för att gå ner 2-3 kilo, men ramlade ur det ganska snart – jag fokuserade mest på löpningen. Samtidigt körde jag vidare med mina styrketräningspass och kände att den grundträningen fungerade bra. Flytt söderöver, kom ur styrketräningen, vadproblem satte stopp för löpningen, provade på landsvägscykling och fann att det var roligt, behöll kroppsformen ganska bra på cykeln. Återkomst till Skåne, sommaren var hackig med sporadisk löpträning innan jag fått ordning på vaden och sedan slutet av juli har det tickat på. Bit för bit har jag ökat i mängd och försökt förbättra träningen.

Viktmålet var 72 kilo, men jag var oftast 77 kilo från sommaren och framåt. Jag hade lagt ner styrketräningen under våren, och fr.o.m. juni och hela sommaren så sjönk träningstiden till 4-5 timmar i månaden. Och om jag fortsätter att äta på som vanligt så ökar kroppsfettet samtidigt som muskelmassan minskar när jag skippat styrketräningen. I viktmålet fanns även att ligga sub 10% i kroppsfett, något jag var bra nära under 2010 och i början av 2011. Men det är historia idag. Jag tror årets första och sista vägning talar klarspråk; 75,2 och 78,4 kilo.

Löpmålen med sub45 på milen och +5 mil i ett sträck blev det inget med. Jag började komma i kanonform i februari, men sedan kom problemet med vadsmärtor, gubbvad, kompartement syndrom eller vad det nu var. Det blev mycket alternativträning på cykel, vilket jag trivdes med. Vaden fortsatte som ett problemområde tills jag började experimentera med magnesium, det var först i slutet av juli som jag kunde springa utan smärtor – det var i mångt och mycket ett stillestånd under 4,5 månad (förvisso blev det 10 mil under perioden).

Styrketräningen; Bra årets första två månader, men sen försvann styrketräningen nästan helt till september innan jag plockade upp den biten. Fortfarande långt ifrån den träning jag gjorde för ett år sedan, men jag har inte bråttom. Mer om detta när jag ska rita ut kartan för 2012.

Studier; Blev det inget av det här året, inte annat än sporadiska självstudier.

Jag gjorde i stort sett avsteg från alla mina mål. Eller det är kanske bättre att säga att jag bara flyttade dom längre fram i tiden, ett nytt år är nya möjligheter.

Förra året skrev jag en genomgång av 2010. och här finns tankarna för Projekt 2011. Jag har skrapat lite på mitt tänk för 2012, som kommer lite längre fram. Tycker själv det är viktigt att planera, följa upp (vecko- eller månadsgenomgångar) och göra bokslut på projekt.

Read Full Post »


Thor Gotaas LÖPNING en världshistoria

Thor Gotaas – Löpning en världshistoria.
Översättning från norskan; Elsie Formgren och Sten Sundström.
Optimal Förlag 2010, ISBN 978-91-7241-192-0, 464 sidor.

Jag gillar den här typen av böcker, massor av fascinerande och underhållande historier från förr, jag har själv läst om och om igen flera av Sven Lindhagens böcker (Rekordmän på kolstybb, Dan Waern vägen till drömmilen & Drömmilar och Drömgränser) som innehåller massor av löpningshistoria från 1800-talet och framåt.

Thor Gotaas tar avstamp i människans historia, behov av benen både i jakt och flykt, den fortsätter genom historien om människans användning av fötter, i första hand har det handlat om överlevnad och ett sätt att skicka bud/meddelanden, men också ett sätt att tävla man mot man (ibland också kvinna mot kvinna, och i riktigt sällsynta fall kvinna mot man).

Det här blir inte nån recension av boken, mer en beskrivning av innehållet med några få reflektioner.

Den här berättelsen i boken gillade jag;

På 1970-talet florerade det en historia i USA om en kontorist som en kväll kom hem från jobbet, nervös och deprimerad , och kände att han inte längre orkade med samhällets jäkt och stress. Han bestämde sig för att ta sitt liv. Men eftersom ett självmord skulle utsätta familjen för både sorg och svåra skuldkänslor, bestämde han sig för att springa sig till döds. Eftersom ha var överviktig, medelålders och kedjerökte skulle löpningen ge honom en hjärtinfarkt, hoppades han.

Han sprang allt vad han orkade, det vill säga inte alltför fort, andades tungt och väntade förgäves på en infarkt. Han trodde att förberedelserna inför försöket var för dåliga och gick därför till sängs lite tidigare och åt även lite mindre den kvällen. Nästa morgon gav han sig iväg i ett lugnare tempo för att orka med en längre runda och den här gången få den eftersträvade hjärtinfarkten. Nu kom han dubbelt så långt innan han blev andfådd, men ingen hjärtinfarkt den här gången heller. Han vände hemåt och märkte att han för första gången på flera månader inte kände sig deprimerad – nej, han var upprymd. ”Om löpningen inte tar kål på mig, så kanske den kurerar mig,” tänkte han nu.

Nästa dag köpte han ett par bra löparskor och fina träningskläder. Samma kväll, efer att ha sprungit ännu längre, korsade han gatan och blev påkörd av en lastbil – och omkom.

Snabba ben har alltid haft en central plats i mäniskans historia, kurir och budsystem med löpare, om härskare som ville visa sin styrka genom att klara uthållighetstester; bland sumerer, egypter, greker, vikingar osv.

Boken snirklar sig från Mesopotamien och faraonernas rike i Egypten (där härskare gjorde löpningsritualer), det gamla grekland (krotonerna), romerska riket, kina (”Gui You Chi” – en tävling på 90 km på 12-1300-talet), indien (Dak Harkara), Vikingarna, de amerikanska indianerna, tibetanska munkar som hoppar och studsar omkring (lung-gom-pa) och till de japanska löparmunkarna på Hiei (som i sin persversitet kan ge sig iväg på en vandring/löpning som sträcker sig över 46 572 kilometer, och kallas märkligt nog för marathonmunkar fast de inget har att göra med marathon), eller nakenlöpning i England på 1700-talet.

Det mesta med fotvandring tas upp, blandat med livshistorier om enskilda löpare, historiska skeenden och kopplat till livet i övrigt i samhället. Man får veta att Pythagoras var vegetarian, tillämpade fastekurer, att Aristoteles nämner löpning vid åtminstone arton tillfällen och beskriver teknik och träningsmetoder. Galenos, läkare från romerska tiden rekommenderade löpning som botemedel mot fetma. ”Det är sällan Gud låter en man löpa från start till mål utan att någon gång snubbla eller falla” Philo, 20 f.kr.-50 e.kr. Judisk filosof. Seneca sprang. Om Joachim Heinrich Ehrke som påstås ha skrivit Medicinsk handbok för löpare (1782?). I boken står det att jogging fanns som ord troligen på 1600-talet i England, som en form av lätt löpning bland människor och djur. Ordet användes mest i samband med travhästar. Romanen My Run Home från 1884 av pseudonymen Rolf Boldrewood nämner författaren sin ”morning jog” – morgonlöprunda, om kulturer där löpning är del av livet; Tarahumara (Raràmuri). Och det fortsätter på det här viset när man kondenserar innehållet. Allt efter eget intresse vad man vill ta tillvara, och hur man vill ta tillvara kunskap och historier ur Löpning en världshistoria.

Under en period blev pedestrianismen (kappgång, tävlingsgång – fort och långt, så det blev nog spring också) stor, långa gångtävlingar genom land och rike, att det blev stort hade antagligen att göra med vadslagningen kring det hela. Från den här tiden skriver Gotaas om ett antal atleter av skilda slag; Alexis Lapointe, Lewis Bennett (känd som Hjortfot, hette även Hutgohsodoneh), Mensen Ernst, Robert Barclay Allardice,

Moderna tider kommer, vår tids storlöpare vävs ihop med hemlandsförhållanden och annat för att ge en fingervisning varför det blev som det blev; Paavo Nurmi, Gunder Hägg, Emil Zatopek,  Vladimir Kuts – det går vidare till tränare och träningsfilosofier och limmar ihop olika löparöden. Det spretar spännande åt alla håll, här finns nåt för de flesta att fundera över, som t.ex. Arthur Newton som experimenterade med alkohol i sin långlöpning. Som tyckte att en matsked brandy till sex delar vatten fick honom att piggna till under långa löpningar.

Det här med lågpulslöpning och långa distanser, Ernst van Aaken återkommer på flera ställen, han med Waldnielakademin, lågpulslöpning i mängd, att öl är en utmärkt återhämtningsdryck, och en tro på att kvinnor faktiskt kan springa långa distanser.

Ofta så hamnar många av kaptilena ur boken i ultralöpning (distanser över marathon), modernare tävlingar som i Japan 1917 (Ekiden) och Sydafrika 1921 (Comrades), marathonmunkarna, Tarahumara osv och landar slutligen vid det årliga extremloppet Self-Transcendence 3100 Mile Race (4989 kilometer) i New York, något som skapades av Sri Chinmoy och hans anhängare. När historierna så ofta slutar i med det extrema, men jämfört med de de vanliga storlöparna, så blir det inte många ord om några moderna ultralöpare. Jag kan tycka att det är en miss att vår tids kanske främsta ultralöpare Yiannis Kouros inte fått en plats i boken som så mycket handlar om extremdistanser.

Återhämtning, intervaller och annat, när man började forska på det; 1930-talets tyskland där hjärspecialisten Herbert Reindell och löpartränaren Woldemar Gerschler undersökte puls och hjärtslag. De ordinerade hjärtpatienter intervallträning för att återfå styrka och hälsa. Efter mätningar fick de ett mönster, hade man en puls på 180 krävdes det 90 sek att komma ner till 120 slag. Tog det längre tid, var antingen tempot för högt eller distansen för lång. Rudolf Harbig körde efter modellen och var en osannolikt bra medeldistanslöpare på sin tid.

Bland många andra moderna klassiker finns Arthur Lydiard citerad med ”Train, not strain”. Den mycket excentriske Percy Wells Cerutty, som studerade filosofi, djur och allt för att få ihop en livsfilosofi och hur löpning ska fungera, han kallade sin livsstil för ”Stotans” . Hans bästa adept blev Herb Elliot, världsmästare och värlsrekordhållare. När jag läser om Cerutty så tänker jag på den svensk/finska hälsoreformatorn Are Waerland – som också led av klen hälsa, vände på tillståndet och blev hälsoguru.

Gootas kombinerar ofta detta med löpare eller tränare. Det blir en underhållande mix. Springa med Zen heter ett kapitel och handlar om den japanske löparen Toshihiko Seko och tränaren Kiyoshi Nakamura, nästa kapitel heter Springa som Strutsen och är om det kinesiska löparundret bland kvinnor på 1980-1990-talen under tränaren Ma Junren.

Och den stora joggingvågen som fitnessindustri kom till på 1960-70-talen, den presenteras med olika sidospår; Bill Bowerman (jo, ni känner igen namnet från en del Nikeskor) åkte till Nya Zeeland 1962 för att träffa den legendariske löpartränare Arthur Lydiard och förändrade sitt liv, Bowerman och Waldo Harris skrev boken Jogging (sålde en miljon ex 1966).  Vidare finns Kenneth Cooper som skrev Aerobics och står bakom 12 minuters testet, Coopertestet, spring så långt du kan kan på 12 minuter och jämför det med en slags konditionskarta. Cooper var läkare och hade själv blivit i sämre form med åren och även han gjorde en vändning. Nästa steg i bokbranschen blev James F Fixx som skrev 1970-1980talets löparbibel Löpning – från jogging till marathon (The complete book of running). Fixx hade vid 35 års ålder lagt på sig en hel del övervikt, rökte dubbla paket cigg om dagen, han vände på sitt liv; började springa och gick ner i vikt och blev en profet i löpning. Och nånstans så landas det hos George A Sheehan, som blev filosofisk löparguru, hjälpte säkert till att de intellektuella kunde njuta av sina vedermödor i löparspåret.

Ett kul sidospår är detta med den finlandsfödde Onni Niskanen, som flyttade till Sverige vid 19 års ålder och sedan hamnade i Etiopien, där han tränade löpare och den främste av dem han tränade var Abebe Bikila.

Ingrid Kristiansen fick problem vid VM 1991 och tävlingar framöver, känsla av att vara utanför sin egen kropp. Fick diagnosen hypoglykemi, att bukspottkörteln producerade för mycket insulin, av kinesiolog Terje Skriver (länken beskriver mental träning). Kostomläggning med mer mot protein och fett och väck med snabba kolhydrater. Men Ingrid återkom aldrig till max igen. Kanske hade hon fått hypoglykemi (tyvärr fick vi aldrig reda på om hur presterade bättre med en ny kost).

Ett långt avsnitt om den fantastiske Henry Rono och hans löparkarriär som kantades av alkholism. Hans karriär och levnadsöde är en saga för sig.

Kenya kommer in på slutet i boken med folkgruppen Nandierna (vilka Henry Rono tillhör), som är en grupp i kalenjinfolket. Danskarna var där och undersökte deras kost och det visade sig att deras intag av kolhydrater var 70% eller mer, 465-600 gram per dag, fett ca 15% (46 gram) och proteinintaget borde då vara 15 procent (77-78 gram). Man konstaterade att ”Löpare från kalenjin åt alltså mer växtföda och mer kolhydrater än renodlade nomader.”. Att så många av kalenjinfolket blir så bra långdistanslöpare kan finnas i att deras ämnesomsättning är bra, Bengt Saltin, har mätt HAD enzymaktiviteten (vilket indikerar på kroppens förmåga att omvandla fett till energi) i lår och vadmuskler och vilket var 20-50% högre hos kenyanerna än hos skandinavierna. Thoor Gotaas bryter in med berättelsen om Japheth Kimutai som sprungit i tävlingscirkusen och som visar varför kenyanerna är motiverade för att jobba och försaka så mycket. Men att många av männen faller offer för alkohol, men att kvinnorna klarar sig bättre. Om Gabriel Rosa som har hållit i projektet ”Discover Kenya” som Fila sponsrar gick ut på att stötta kenyansk löpning, när man gick med projektet så var 2 kenyaner bland de 100 bästa i världen, 14 år senare var 50 av världens bästa maratonlöpare från kenya. Gabriel Rosa har haft enorma framgångar med Filateamet.

Inte går det att komma ifrån doping av olika slag, en intressant historia som berättas i boken är om Björn Ekblom som lät Artur Forsberg prova bloddoping och som förbättrade sin tid på milen med en minut.

Och det här med att springa snabbt, Gotaas funderar; ”Handlar det om tillfälligheter att ingen vit löpare har lyckats komma under 10 sekunder under godkända vindförhållanden.” , men sedan boken skrevs har Christophe Lemaitre skrivit om historien för vita löpare. Och man får inte glömma att italienaren Pietro Mennea hade världsrekord på 200 meter (vilket höll hela 17 år).

Största bristen i den svenska upplagan är diverse korrekturfel på årtal och varvtider som var ganska uppenbara, tex ”Henry Rono utsågs 1970 till världens bästa idrottsman”, rätt år är 1978, eller varvtiderna på Gunder Häggs och Arne Anderssons lopp. Peter Radford heter även Redford, andra slarv med namn återkommer. Korrekturläsningen har inte räckt till. Och då undrar jag givetvis vad mer man slarvat med. Förlaget Optimal är annars mest känd för att utge böcker om bantningsmetoden LCHF, och i den kulturen är man inte särskilt intresserad av att presentera fakta rätt eller korrekt utan skarvar som det passar syftet. Som t.ex. detta om sumobrottarna.

Boken avslutas med en intressant litteraturlista, mycket användbar för den som vill fördjupa sig i ämnet.

Förlagets sida om Thor Gotaas bok Löpning. Om inte den lokala bokhandlaren har boken, eller om ni inte vill gå in på biblioteket för att låna den, så finns den att beställa på Bokus och Adlibris, och på engelska som Running a global history.

Provkapitel på Marathon.se.

Recensioner; SVD (mest repetition ur delar av boken), GT, Idrottsforum (en kritisk granskning av den engelska upplagan – väl värd att läsas).

Andra bloggare som nämner boken, men inte mer; Embryo, Milen sub40, FackbokenKondis.noJaybanks, Spinspirit, UgglanrunningFunctional Fitness, Kjell Brell, Liza Löpare, Hansonsblogg, Södermalmsnytt,

Och slutligen, andra böcker som jag skrivit om och där det finns en del löparhistoria i; Erik Bengtson – Marathon, James Fixx Löpning & Pea Nilsson & Torbjörn Wigg – Marathonboken, och en hel del i boken tangerar det som finns med i  Sven Lindqvists bok Bänkpress som har en lång rad hänvisningar till historiska skrifter om träning.

Read Full Post »


Then Swänske Fåntratten 1/12-2011@76,5 kilo.

Formbild från november 2006

November var en bra grundträningsmånad. Jag verkar följa upp den ena månaden efter den andra med likartat upplägg, lite bättre för varje gång. Jag har nog inte tänkt något annat än att fortsätta på det här viset. Jag har precis klarat av 130 mil spring för året. För en del är det mycket, för andra lite, och för min egen del hälften av vad jag sprang ihop förra året.

Överlag så går träningen lätt, då och då är det tunga dagar för spring men de blir färre. Allt i träningsväg flyter på, och jag  kan inte annat vara än nöjd. Kan jag fortsätta hålla det här, hålla ner träningsmängden men hålla i kvalitén så är jag helt övertygad om att jag kommer att vara i riktigt bra slag till våren och sommaren…2016. Fast, jag kanske ska satsa på 2012 först..haha

Löpningen – Intervallerna finns med varje vecka, det blev 6 pass i november. Vanligast är 500:ingar, men det varieras med tusingar, tvåtusingar och tretusingar. Försöker hålla mig runt 4:30 tempo. Jag ska försöka fokusera på kortare intervaller, 250 och 500:ingar under december.

Distans, fyra pass som var 7k eller mer. Längsta var 11 kilometer. Men som jag tidigare skrivit, så är distans inget jag prioriterar, förutom att jag kan tänka mig att ta ett långpass i veckan – 7km är ju inte så jobbigt..haha.

Styrketräningen; Har blivit för lätt, jag måste öka motstånd och ansträngningsgrad. Ska jag lyckas i december?

Dagens formbild är som ni ser, eller det kanske ni inte gör, oförändrad från månad till månad. Men nu är det fem år sedan bilden till höger togs, så såg jag ut i mitten av november 2006 (105-110 kilo?). I maj 2007 var jag nere 80 och har sedan dess hållit mig sub80 kilo.

Vikten – gjorde tre vägningar i mitten av månaden 78,1 & 78,1 och 77,2. Men idag den 1:a december ligger farbror på 76,5 kilo. Något fokus på vikt eller deffning finns inte. Vikten verkar sköta sig själv, det borde den nog göra efter 4,5 år av normalviktighet (under 80 kilo), deffning är en egen bit, lite fåfänga och lite sport för att se om man som exfetto kan ligga så lågt i fettprocent att magbucklorna syns. Det gick hyggligt bra med den biten under 2010, men lusten/intresset har inte återkommit.

Kost – det känns som det var länge sen jag ens tänkte medvetet på den biten. Vad som möjligen händer är att jag äter lite för lite ibland, och har då lätt att trycka i mig mer av sånt som jag inte borde göra bara för att suget uppstår och för att jag inte ska ha en massa onödigt underskott (jag vill behålla vikten). Tycker själv jag ibland är lite för slarvig med att få i mig tillräckligt även om jag i huvudsak sköter mig bra.

Återhämtningsdagar – jag försöker hålla mig till två träningsfria dagar i veckan, och klarar det väldigt bra. Funderar på att ta en träningsfri vecka i en snar framtid.

November 2011 blev 171 kilometer lång löpledes, 28 styrke- och stretchpass. Siffror 1/12; Dagsvikt 76,5 kilo (1/10; 77,6 kg). Vilopuls 47 (46; 3/10). Inga siffror från den 1/11.

Träningsmängden i november klockades till 19 timmar & 17 minuter (+52 min jmf med oktober), av detta var 14 h & 9 min löpning och totalt 38 pass och 3 h & 16 min till 28 styrkepass samt 28 stretchpass som tog 1:52. Återigen en ökning av träningstiden, men det är marginellt och betyder inget. Det viktiga är att jag håller nivån, vilket jag gjort.

Målet för November; Så nära min plan som det kan vara, äckligt nöjd. Mest nöjd är jag att jag inte drog iväg och började mata mil efter mil som jag annars brukar göra.

Mål för December: Samma grund som tidigare, hålla upp tempot och inte antal kilometrar. Ett eller två intervallpass i veckan, ett distanspass i veckan 7km eller mer. Och så försöka komma igång med lite tuffare styrkepass.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2011.

Read Full Post »


Gösta Adrian Nilsson

Jag förädlar mig vidare i skåne. Funderar nu på att ta en veckas ledighet ifrån löpningen, har ändå trampat på nu med den här mängden i 10 veckor och det kan vara bra med lite avbrott. Tänkte mig ett avbrott som varar från torsdag till onsdag. Kanske inte riktigt än, men snart i en vecka nära mig.

En dag i Kristianstad gick jag in på regionmuseet och tittade på utställningen Sport i konsten. Tyvärr så kändes utställningen ganska tunn, som lite spridda skurar om man står ute en sommardag och är rejält intvålad, och bara önskar efter en störtskur, men allt man får är lite duggregn..då är man lite ledsen. Men där fanns med en gammal favorit som Gösta Adrian Nilsson, GAN. Om man är i stan, då kan man lika gärna ta en sväng förbi, utställningen är gratis, men ha inga höga förväntningar.

Löpningen – Långpass i måndags, 8k till och från Pildammsparken samt två varv runt. Intervaller  i torsdags från Hässleholm ner till Finjasjön och så tillbaka. Ett bättre och raskare +5k spring i Pildammsparken i 4:47 tempo som kändes bra, ett liknande 6k spring i Hässleholm. Det mest under veckan har gått i ett raskare tecken, veckan avslutades i Pildammsparken under lördagen – med lite blåhimmel och sol som ibland kikade igenom molnen. Det har annars varit väldigt grått på sistone.

Intervaller, 4×1000+ 10×500 torsdag – något tung och trött men det gick bra ändå. Borde nog inte köra så stor mängd. Snittade strax under 4:30. Nu har jag kört en del snabbtempo under veckan vilket gjort att jag tycker det räckt med en intervalldag.

Styrketräningen – 10 korta BW (bodyweight) pass, på 5 dagar. 10 stretchpass på 5 dagar. Veckomängdsrekord, jisses så jag kan. Det blev så för jag tänkte att jag kör ett pass varje morgon och varje kväll de dagar jag springer.

Kommande vecka; troligen lite mindre av allt. Fast nu idag när jag kikar ut så lyser solen från en klarblå himmel – snacka om att jag blir sugen på spring…

Vecka 47; Totalt; 5 timmar & 11 minuter varav 3:21 gick till löpning, totalt 42 km (11 pass på 5 dagar), och 1 timme & 51 minuter gick till styrketräning och stretch. Över fem timmar i träningstid, det har inte hänt sedan i maj. Återhämtningsdagar blev onsdag och söndag. Bra vecka.

Read Full Post »

Older Posts »