Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cykling’


Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Then Swänske Fåntratten 1/12 @ 77,2 kilo

Formbild från november 2006

Formbild från november 2006

Min stackars blogg, alldeles ensam och eländig. Nåja, jag ger inte upp med mina månantliga rapporter, inte än. Det har nu blivit, ja vad är det, en bra bit över 5 år med bloggrapporter om mitt nya kroppsliga varande. 5 år och elva månader sedan jag medvetet sparkade igång mig själv. Bloggen, eller bloggarna, har något kortare tid bakom sig. Starten var sommaren 2007 med den första på Passagen. Den finns kvar där, som ett minne. Liksom denna blogg kommer att finnas kvar.

Jag vet att jag redan från början sa att jag skulle sikta på fem år, fem år för att det är en bra tid att behålla förändringar så att de blir bestående.

Å andra sidan har det aldrig varit aktuellt på något vis att återgå till mina gamla vanor. Finns inget i det som lockar mig. Istället ser jag framåt med stor nyfikenhet på vad jag kommer att hitta på närmaste åren. Inget är hugget i sten, resan mot min egen framtid är spännande, i alla fall för mig…

November träningen liknade inte nåt annat jag gjort, även om det var en förlängning av det jag gjorde i oktober, så var det så mycket mer. Förra gången skrev jag om min återgång till löpningen efter vadhaveriet. Jag var orolig för att det skulle gå åt fanders igen, men härligt nog så kom jag igenom 22 pass under november, lyckades tom pinna iväg vid tillfälle 5k på 23:39, trots att jag kände mig ganska sliten då.

November landade på 53 timmar & 43 minuter, upp från oktober. Nu är mycket av tiden när det gäller styrketräningen en gissning. När det gäller kroppsviktsträning och hantelträning som jag kan göra när som helst och som kan jag trycka in några minuter med en hård omgång och sen göra vad som ska göras så är det svårt att mäta den verkligen träningstiden. Men mina gissningar är nog ganska korrekta. I och med att jag gör dessa minipass så går det att trycka in stor träningsmängd under loppet av ett dygn. Totalt blev det 169 km löpning, 51 km cykling och totalt av detta ungefär 36 timmar styrketräning. Massivt, hårt och slitsamt. Just nu får jag betala priset för det…

Formbilden, jodå, det blev sånt denna månad också, och nu på en av de högre dagsvikterna jag haft för året. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är fortfarande inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i november – mycket nöjd att det gick så bra som det gick. Totalt 169 km. Längsta passet blev 15 km, jag fick till en handfull intervall/sprint pass och som jag tidigare skrev 5k på 23:39 och tog mig igenom 6,6 km i 4:56 tempo. Vilket för det här året är snabba pass. Jag har tidigare åren sprungit en hel del sub 5min tempo pass upp till en mil, i år har det inte blivit så även om jag kunnat. Ett trendbrott.

Cykling i november – Dom 5 milen jag gjorde var bonus, inte lätt när det vädret är som det är. Det blev en hel del transportcykling som jag inte noterar, samt en hel del transportgång.

Styrketräningen i november; Fortsatt vansinne med hantlar och kroppsviktsövningar. Jag har tagit mig an armhävningsutmaningar, putsade till mitt dagsrekord vid två tillfällen; 3001 och 3232 armhävningar på en dag. Jag var tillbaka till skivstången ett par pass, och trots 7-8 veckors frånvaro så bänkade jag på andra tillfällen 2,5 kilo ifrån pers. Jag skulle tro att den tunga hantelträningen och armhävningarna hållit formen.

Långsam armhävning. Plankan är en fin övning i sig, men som jag tycker är skittråkig, så jag började med en annan variant – långsam armhävning. Betydligt trevligare än plankan. Den längsta jag gjort är på 2 minuter och 10 sekunder. Det svåra är ju att få den dynamisk, att vara i ständig rörelse.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Jag började bli rejält sliten i kroppen under november, som vanligt så brukar slitenhet i mig komma med ökande kroppsvikt (vätska) och så blev det nu också. Mot slutet av månaden hade jag toppat på 79.5 kilo – årets högsta vikt. Det var något annat det än i oktober då jag kunde säga att vikten var nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 75,3 till 79,5 under månaden (oktober; 73,6 – 75,4 kilo). Trendvikten/medelvikten gick upp med 2,6 kilo på en månad, till 77,4. Och jag kan väl inte påstå att den där vikten skämmer ut mig – ni kan ju kolla formbilden. Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var i början av året 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/12-2012; Dagsvikt 77,2 kilo (1/11; 76,0 kg). Trendvikt 77,4 kilo (1/11; 74,8. Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

20121201 HackDiet

Kost – kan inte säga annat än att jag ätit och ätit, vilket märks på vikten. Har inte fört bok, därför har jag ingen koll på hur mycket som gått in. Hela viktökningen beror inte bara på övervätskning pga hård träning (sälsyndrom), utan där finns nog lite fett och en del muskelmassa.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – ajaj, en enda en, och det var den första november.

Målet för November; I grunden gjorde jag nog som jag tänkt mig, fast mycket mer och gjorde en sak som jag inte borde jag gjort; slita ut mig.

Mål för December: Målet blir att försöka hålla ihop löpformen, utan att slita ut mig i onödan. Styrketräningen kommer att variera mellan kroppsvikt, hantlar och tung skivstångsträning. Jag behöver en hel del återhämtning och vila vad gäller överkroppen som fått ta mycket stryk.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Annonser

Read Full Post »


Then Swänske Fåntratten 75,7 kg 8/11-2012

Formbild från november 2006

Förra månaden skrev jag om att det var nästan 30 grader som mest, oktober blev något helt annat. Inte svinkallt, men höstväder rakt igenom, ett par nätter var det på minussidan – även här i södra delen av landet.

Förra gången skrev jag om att det slog slint i huvudet – och då blev det mängder av träningstid – september blev en sanslös resa i träningstid. Nu skulle jag minska i oktober och mest köra kvalitet, det var min plan. Och vad hände, 2:a oktober så sprang jag in i vadproblemen, igen. 5 km in i en regnig men härlig kväll så tog det stopp. Sen var soleus körd, smärta. Här hade jag hoppats på att få komma i riktig toppform och göra ett ärligt försök på sub45minuters milen i november. Men där stod jag under ett träd, i ett regn, och skakade sorgset på huvudet.

Det var bara att backa från planen, ta det lugnt. Ett par försök till spring, en vecka senare, började smärta efter 1 eller 2 km. Vilket fick mig att fundera över möjligheten att köra sprintar. Det verkade som att så länge jag sprang kort sträcka så fungerade det, tempot verkade inte ha nån betydelse, det gick bra att springa ett flertal intervaller på varandra.

Det blev inte många tillfällen eftersom jag tog det försiktigt, men första gången då jag undkom smärtan helt lyckades jag få ihop uppjogg på 1 km och nerjogg på 1,67 km samt 20 korta 50 meters sprintar och 5×134 meter. Tre dagar senare sprang jag 3+3 km som upp- och nerjogg med 10×60 m sprintar. Fem dagars vila följde och då var det november – fortsättning följer i nästa månads genomgång…

, med viss frustration så siktade jag in mig på kroppsvikts- och hantelträning. Jag ”råkade” hamna i ett par armhävningsutmaningar efter att jag hävt mig vid några tillfällen. Tidigare har jag mest kört ett set med t.ex. 100 eller 3×30 ihop med crunchar. Det är allt. Aldrig mer än 125 på en dag vad jag kan minnas. Nu var det folk som gjorde en massa set varje dag, och då kunde det bli 500 eller 1000 armhävningar på en dag. Jag hade inte gjort några armhävningar sedan april och testade igen den 24/9 med 50. Några dagar senare körde jag 3×35. Och då började jag fundera på om jag inte skulle vänja mig vid att göra ett set om 100 varje dag, det var ju ett tag sedan sist. Nångång våren 2011.

Den 3e oktober, dagen efter vadproblemet så var det dags, jag körde en serie på 10×50, ett par dagar senare så blev det 8×50 och söndagen den 7:e började vansinnet med totalt 1130 armhävningar under loppet av en dag, och nästa dag 1020. Dom två dagarna bara för att jag gick med i en armhävningsutmaning. Sen gick jag med i en andra utmaning, två dagar efter alla andra, och fick ihop 8157. Nej, jag vann inte nån av dom, men blev klar 2:a i den andra. Jag var givetvis körd i muskler och leder efter detta. Tog ett par dagar ledigt och jösses så segt allting var. Fick äta och vila mer i nån dag innan armhävningar fungerade igen. Dagsrekordet under den här perioden blev 2660. Sedan dess har jag fortsatt med nästan dagliga kroppshäv.

Och jag lärde mig nåt av detta, att det går bra att köra extremt mycket om man bara vet hur många reps man ska ta per set så man inte kör slut på sig själv. Vilket fick mig att återigen fundera över mitt förfarande med intervaller… ofta hade jag kört för långa pass för hårt. Varför köra slut på sig själv? För det var ju precis vad jag gjorde. Varför inte köra extremt korta intervaller, så orkar jag fler. Och nya saker är ju kul, bara jag begriper varför jag gör dom.

Oktober landade på 46 timmar & 6 minuter, vilket är tidsmässigt näst mest i år. Och eftersom jag tycker 30 timmar är mycket nog på en månad, då är 46 timmar väldigt mycket. 27 kilometer löpning, 90 km gångande istället för löpning, 172 kilometer på cykeln och styrketräningen orkade jag inte separera från gångandet (använder jogg.se) – den gick ihop med gångandet och då blev det nästan 37 timmar av det. Såg så här, jag gjorde så mycket jag orkade med kroppsviktsövningar och hantelträning.

Formbilden, ja, vad ska jag säga om den. Kan väl inte annat säga att formen är helt ok. Jag är inte nåt Abercrombie & Fitch material, men jag är nöjd.

Löpningen i oktober – det var inte mycket med det. Men, mitt i allt elände så kom det nåt nytt, och det var det här med sprintar, korta intervaller. Det positiva är att det ger mig energi och lust att fortsätta med fartträning. Istället för löpning blev det 9 mil frustrationsgång, raskt gående istället för löpning. Det är mitt sätt att hålla igång löpformen.

Årsbästanoteringar (kontra mina personliga världsrekord)
1000 meter 3:51 (4:02 – 2011)
5 km – 23:19 (22:18 – 2010)
10 km – 49:06 (47:42 – 2011)
21,1 km – 1:50:10 (1:53:11 – 2011)
Längsta spring – 25,76 km (44 km – 2008)

Cykling i oktober färre mil givetvis, 172 km istället för de där  +300 km jag brukat göra. Vädret avgör.

Styrketräningen i oktober; Det blev väldigt mycket, massor av kroppsviktsövningar, främst armhävningar och så en återgång till hantlarna. Jag har dom liggande här bakom mig och kan när som helst ge mig på dom. Jag har gjort stora mängder av övningar som jag inte ens tänkt på innan, vilket är både roligt och intressant. Och det ska bli intressant att se vad det gjort med mig när jag återgår till skivstången senare under hösten och vintern.

Vikten & resultat av deffen (från jan-juni)– Vikten har varit väldigt stabil under oktober, jag skulle kunna säga nedåtgående. Dagsvariationerna har varit från 73,6 till 75,4 under månaden (september; 73,6 – 76,3 kilo). Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/11-2012; Dagsvikt 76,0 kilo (1/10; 73,6 kg). Trendvikt 74,8 kilo (1/10; 74,5) Vilopuls ? ej uppmätt (25/9; 43) 

Den röda linjen är medel/trendvikten, den gråa spretigheten är dagsvikterna. The Hackers Diet tillhandahåller verktygen.

Kost – jag har av min egen erfarenhet gång på gång fått bekräftat att så snart jag börjar väga och mäta det jag äter så börjar jag gå ner i vikt. Utan att medvetet gå in och sätta begränsningar, bara med uppdraget att väga och mäta allt, så är effekten nästan alltid att jag går ner i vikt. Jag gjorde så igen under perioden 3-25:e oktober. Under dessa dagar så åt jag i snitt 3566 kcal/dygn (lägsta/högsta per dygn inom parantes; 2443-5295), där fördelningen av energislagen var per dag; Protein 187 gram (88-307) Kolhydrater 374 gram (222-586) Fett 115 gram (29-240) Alkohol 40 gram (0-141). Det verkar vara så att det blir en medvetenhet med det jag äter, att jag troligen väljer bättre mat, ifråga om mättnadskänsla osv, slarvar mindre. Och alltså, på 3566 kcal/dygn så vände trenden söderut, jag började gå ner i vikt.

Mentalt – Höstseg, men bra klipp till träningen.

Återhämtningsdagar – svagt, men bättre än i september. 3 hela vilodagar.

Målet för Oktober; Det blev inte alls som jag planerat, men det var bara att rita om den mentala kartan och hitta andra vägar. Med löpningen blev det kass (fast jag lärde mig gilla nåt nytt), med styrketräningen så blev det återgång till gammalt med nytt tänk och cyklingen helt efter tänket, när det passar så blir det av.

Mål för November: Styrketräningen fortsätter med kroppsvikt och hantlar, men även med några besök på gym för att komma åt skivstången. Jag när på förhoppningen om att köra mer med squatar och marklyft för att få mer styrka i benen vilket ska hjälpa mig att bli en snabbare löpare. Löpningen, det får bli vad det blir, bara det blir smärtfritt. Cyklingen, med tanke på vädret så blir det nog inte mer än transportcykling.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Read Full Post »


Then Swänske Fåntratten 1/6@77,7 kilo

Formbild från november 2006

Då var cyklingen till stor del avslutad, även om det säkert fortsätter på något vis under sommaren. Totalt blev  det 331 mil. Nu börjar sommarens springäventyr, först för att hitta löparbenen och sen får jag se var det hela landar.

Cyklingen kändes riktigt bra under maj, alla konstiga dippar och tunga dagar var som bortblåsta efter att jag tog ett par återhämtningsdagar i början av månaden (jag ändrade på en del annat också, bl.a. mer dryck, mindre kläder (bättre kylning). Därefter gick det fint att nöta asfalt. +10 mil om dagen tre dagar i sträck var inte heller några problem. Och jag måste erkänna att jag saknar cyklingen, mer än vad jag längtar efter löpningen (fy mig!).

Löpningen däremot, den är tung. Det känns i benen, trots att jag kunnat springa utan vadsmärtor sedan vecka 16 så blev det inget mer. Det blev en extra månads frivillig paus från löpningen. Och det märks och känns i kroppen när jag börjar springa. Det är ett jädrans jobb att hålla igång hela systemet, och efteråt har jag haft känningar i vad och lår (träningsvärk tror jag bestämt..). Efter första springturen så kändes det två dagar efteråt, efter andra turen så kändes det en dag efter, och nu efter tredje turen så märker jag inte något dagen efter. Dom vänjer sig fort, dom där benen. En viss stelhet och ömhet på vänster sida från knävecket och uppåt till sätesmuskeln, tror det mest beror på att jag sovit lite illa under senaste veckans luffande.

Nu behöver jag en månad till innan det börjar likna något. Och det är korta distanser nu, 2-5 km, och tempot är ungefär detsamma som jag höll tidigare; 5 till 5:30 tempo. Målet är att skruva upp tempot mer än att öka distansen nu i början. När jag är nöjd, och det känns bra, så får jag öka distansen.

Dagens formbild blev av den 2 eller 3/6. Det är ju tre kilo upp och det är så det känns, och syns gör det. Det gäller att sträcka på sig för att inte se helt fördärvad ut..he.. Nejdå, det är inte så allvarligt, och inte bryr jag mig särskilt mycket heller, skulle tro att dom kilona försvinner när jag har lite mer ordning med livet, meningen och träningen.

Träningstiden är för mig extremt höga 51 timmar. Men det är ju nästan bara cykling. Juni kommer att vara motsatt, väldigt lite träningstid.

Vikten. Jag vägde mig! Och det var som väntat; 3 kilo upp på tre månader.

Maj 2011 blev 1349 kilometer lång på cykeln, 13,2 kilometer lång löpledes, ett tennispass + 4 armhävningspass med 101 per tillfälle. Siffror 1/6; Dagsvikt 77,7 kilo, trendvikt ??,? kilo. Vilopuls ??.

Träningsmängden i maj klockades till 50 timmar & 58 minuter (löpning 69 min, styrketräning 8min, tennis 60min, cykling 48h & 41min).

Träningsmålen; Efter tänket.

Deffningen; va?

Målet för Maj; jag följde planen, mest cykling, och så en försiktig återgång till löpningen vid hemkomsten.

Mål för Juni: fortsätta att vänja in mig vid löpningen, förhoppningsvis cykla lite då och då för att inte tappa hela cykelformen och så en återgång till styrketräningen. Det är lite annat som jag måste få ordning på under månaden, träningsplanen är lite diffus. Det får bli vad det blir.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2011.

Read Full Post »


Sista solot med Senor Mendiz, runt Embassament de la Pedrera

Då var det alltså dags att vända tillbaka till ett kallt norden. Soligt, men kyligt. Visst är det fint med alla tulpaner & rhododendron som blommar nu, och på kvällspromenaden gick Blacky och jag genom norra promenaden, själv fastnade jag för ett gäng magnolior som blommade för fullt. Men Blacky, ja han gjorde som hundar brukar göra – sniffa på vad andra hundar gjort. Han skiter väl i magnoliorna.

Veckans träning blev tidsmässigt bara en tredjedel vad den varit senaste veckorna. Sista cykelturerna i ett hett Spanien avklarade, och de första springturerna i ett kylslaget Ystad likaså.

Cyklingen kändes fantastisk bra hela maj, löpningen funkar sådär, det är stelt i benen. Inte alls van, jag har ju knappast sprungit något på 2 och en halv månad. Men inbillar mig att jag är tillbaka till gamla formen på 5-6 veckor.

Styrketräningen – absolut inget. Körde lite alternativträning med tennis.

Vecka 21; 5 timmar och 58  minuter gick det till för 120 kilometer (2 pass) på cykeln, 8,9 km löpning (2 pass) och 1 timme tennis.

Och så på med Fusionerna för första solot, Bäckahästen i Ystad

Read Full Post »


Then Spanske Fåntratten 3/5-2011

Ni som följt mina veckorapporter

Formbild från november 2006

vet att det mest handlar om landsvägscykling. 143 mil asfalt rullade under däcken i april. Det funkar bättre och bättre, även om jag har brutaldippar vissa dagar. Där kroppen inte alls vill vara med. Men jag nöter på och hoppas få några riktigt häftiga dagar där allt klickar.

Livet fortsätter under den spanska solen. Varmt dygnet runt. Och igår började jag titta efter flyg hem, fick rapporter samtidigt om både hagel och snö från sverige. Det var som en kalldusch, kände bara att jag väntar ett tag till. Jag har glömt hur jäkla kallt det kan vara. Här har jag gått och fått hemlängtan, till vadå? hagel? snö? hur dum kan man bli.

Dagens formbild lyckades jag få till, det ser inte ut som det skett nån större ”skada” dom här månaderna – ett jämt fint späcklager har lagt sig för att skydda mig mot allt ont… Känns ganska stabilt.

Träningstiden är för mig sanslösa 54 timmar. Men det är ju nästan bara cykling.

Jag inbillar mig att cyklingen kan vara till hjälp för att få fart på mitt framtida springande. Så på det viset har jag inte varit orolig för att jag haft mitt vadproblem som gjort att jag inte kunnat springa på 5-6 veckor.

Men så kom också en dag i vecka 16 då vadproblemet var puts väck. Jag kunde springa obehindrat. Nu får det bli en långsam återgång till löpningen, cyklingen är prio 1 just nu. Jag cyklar på så mycket jag orkar.

Vikten. Fortfarande inget vägande,vikten är nog några kilo upp sedan 1/3 (kan tänka mig 77-78 kg idag, mot 74-75 kg då). Känns så i kroppen, men efter de första veckornas uppgång så har det nog varit jämntjockt.

April 2011 blev 1429 kilometer lång på cykeln, 4,2 kilometer lång löpledes + 15 armhävningspass med 101 per tillfälle. Siffror 1/5; Dagsvikt ??,? kilo, trendvikt ??,? kilo. Vilopuls ??.

Träningsmängden i april klockades till 53 timmar & 48 minuter (löpning 19min, styrketräning 30min, cykling 52h & 49min), förra året samma månad 31:49.

Träningsmålen; blev lämnade i sticket, eftersom vaden strulade så tänkte jag att jag cyklar på så mycket jag orkar och sen får jag ta resten när jag är tillbaka på svensk mark. Gnetat igenom mina 100 armhävningar har jag gjort.

Deffningen; förskjuten.

Målet för April; Var att cykla in benen, styrketräningen hände det inte mycket med och maten fortsätter det att vara si och så med. Och vaden verkar fungera igen. Egentligen en bra månad.

Mål för Maj: Det är i två delar, här i spanien är det fokus på cykling, vid hemkomst så blir det en omställningsperiod för att sedan komma igång med styrketräningen. Hur det blir med cyklingen vet jag inte. En försiktig återgång till löpningen – och då i huvudsak fartträning.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2011.

Read Full Post »


Det blommar, och så blommar det.

Blomningstider. Fint väder rakt igenom, oftast runt 22-25 grader. Rosorna blommar som bäst nu, jag har en favoritplats i en liten trädgård runt ett kapell där det finns ett dussin olika sorters doftrosor i olika färger som är igång som bäst nu. Helt fantastiskt med dofterna. Det är inte bara rosorna som känner lusten att visa upp sig. En fin tid.

Cyklingen är det jag mest sysslat med. Varierad cykling, omväxlande tuffare rundor varvat med lugnare. Det blir längre och snabbare rundor. Efter sju veckor på cykeln och 130 mil så svarar kroppen bättre och bättre. Men det är nog långt kvar till en riktig formtopp.

Jag är inte i närheten av att kunna köra med de som är 20-30 år åldre när de trycker på. Jag orkar hänga på ett tag, men när det är flera långa sugande backar så har jag inte en chans. Det är jäkligt vältränat folk jag stångas mot, när jag smiter hem efter 8 mil så fortsätter de att tugga på en eller två timmar till. Fast de är snälla, menar att om jag blivit så bra på 7 veckor så skulle jag vara bra giftig efter ett halvår. Tekniskt kan jag förbättra mycket, och det gör mycket att vara säker på att man ligger i rätt belastning med kadens och växlar.

Det är en hel del prat om 90 kadens även här, precis som i löpningen. Det är det allmäna tänket, att alla skulle vinna på att ha samma typ av teknik/kadens etc. Vilket jag är tveksam till. Jag trivs inte i alltför hög kadens, jag kan inte slappna av. Kan jag slappna av så jobbar kroppen på autopilot, inget jag behöver lägga tanke på.

Häromdagen när vi var ett gäng och körde, så var vi två som blev efter de övriga – vi snackade för mycket och det tog det lugnt uppför. Vi kom över krönet och vägen ringlade vidare genom en dalgång. En tredje var avhängd av de andra, han trampade på i sin ensamhet, 3-4hundra meter före oss. Det var startskottet att köra på, vi låg limmade efter varandra när vi drog upp takten. Farten klev iväg; 45, 50 och 55 km i timmen. Han som drog är stark, riktigt stark. Och själv kände  jag ett bra tryck i benen, jag gick upp och drog jag också. Vi kom allt närmare den som blivit avhängd, kom ikapp och så var vi tre gruppen som jagade vidare.

Som löpare har jag aldrig upplevt något liknande, inte i nån annan träning heller. Det var så häftigt, hur två och tre man blir som ett varande när man arbetar tillsammans. Flyter över asfalten, växlar täten för att hålla farten och vägen som ringlar framåt är som en flod som vi forsar fram på. Helt underbart. Kanske börjar jag förstå Alfred Jarrys Övermannen bättre, dags för en omläsning efter alla år. Kom tydligen i nyupplaga 2006.

Cyklingen tar på krafterna, jag är inte pigg på så mycket annat i träningsväg. Det är min ursäkt att jag inte kommer nånvart med något annat. Jag behöver mycket återhämtningstid. I början av veckan fixade jag ihop mina första 100 mil på cykeln, och idag är jag över 130 mil. Det rullar på…

Löpningen – Test gjordes, 1170 meter lyckades jag springa innan det högg, nästa dag nytt test och då högg det redan efter 150 meter. En viss besvikelse den dagen. Jag vill kunna springa. Men så tänkte jag, okej jag får satsa mer på cyklingen. Utmana, testa och köra hårt. Skit i löpningen, det kommer tillbaka nånstans i framtiden. Ha kul på cykeln nu när du kan och börjar orkar hänga på de andra.

Och när jag kommer hem, det närmare sig med stormsteg, då är jag tvingad att se till att jag kan springa. För jag har ingen cykel därhemma (en grovdäckad citybike duger inte, sånt skit vill jag inte ens röra längre). Om jag inte skaffar mig en… jag menar, det är ju sommar himmavid då och ja, och en landsvägsracer är ganska kul ju. Fy fan, jag är sjuk jag. Jag är löpare och inte cyklist. Colnago på blocket kanske…

Styrketräningen – inte mycket mer än armhävningar, två av sju dagar.

Vecka 15; Mer igen; 11 timmar och 58  minuter gick det till 319 kilometer (6 pass) på cykeln, 1170 meter löpning (1pass) och 2 armhävningspass.

Read Full Post »


Poste Restante - en solvit söndagspromenad

Det oroliga vädret har haft ett grepp över Costa Blanca, regn och blåst. De fastboende jämför detta med vinterväder. Men jag tror det kom en vändning i fredags. Och igår kväll, söndag, så gick jag ut vid 23 tiden för att det var så behagligt skönt ute. +16, med en varm känsla. Första kvällen det varit sånt väder.

Prognosen ser bra ut; +25 på torsdag.

Cyklingen fick vänta, först för att jag behövde återhämta mig från vecka elvas cykelturer. Sedan var det uselt väder – först på fredagen lyckades jag komma iväg på en 78k runda, lördagen blev en liknande runda och därefter var jag trött i ben och kropp. Tre timmar är en lång tid på cykeln – för en som är ovan.

En av upplevelserna var en äldre herre som jag cyklade några mil med. Han gick lite långsamt och osäkert, men på cykeln flöt han fram. Inte utan att jag tänkte på en pingvin som går stappligt på landbacken, men flyger fram när den kommer ner i sin rätta miljö. Den här mannen är 80+. Och jag är övertygad om att ifall han ville köra på, så skulle jag inte orka hänga på särskilt länge. Nu kör han bara lugna lågpuls rundor, pga hjärtflimmer, och ändå så går det undan.

Promenader är det jag försöker rehabilitera vaden med. Och styrketräningen var långt ifrån planen, men det positiva är att jag ändå tagit mig samman vid fyra tillfällen och kört mina 101 armhävningar. Jag får se mig själv som en slowstarter. Det är ganska bra som det är.

Vecka 12 var ganska blygsam. Totalt slängde jag bort 6 timmar & 20 minuter av mitt liv på 152 km cykling och fyra armhävningspass.

Read Full Post »

Older Posts »