Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Formbild från november 2006

Then Swänske Fåntratten 4/8@73,3 kilo.

Månadsgenomgången för Juli, först funderade jag på att skippa månadsgenomgångarna och bara köra med veckotjatet. Upplägget har varit liknande i ett par tre år…dags för nån förnyelse… men ju mer jag tänkte på detta, så är det så att veckogenomgångarna är trista och att månadsrapporterna kan vara mer reflekterande över det som varit. Nu är båda sorters genomgångar användbara för en själv i ens strävan att kanske bli bättre, eller åtminstone behålla formen. Men det finns en gräns för allt. Fem år med stadigt bloggande om att behålla formen efter en bantning har också en gräns.

Det blev enormt mycket träningstid i juni, ett nytt kalendermånadsrekord för i år vad gäller mängd, 45 timmar och 3 minuter. Nästan 10 timmar mer än i juni. Styrketräningen gjorde planenliga framsteg, löpningen och cyklingen fick mer mängd.

Men vad händer? – fast vad är det som ska hända? Vilka mål har jag och hur flyter det på. Hur ser det ut jämfört med tidigare år?

1) Kroppsformen, den är i nog så god form, men inget extremt.

2) Vikten, jag gick planenligt ner till 72 kilo från 78, ett mål jag hade. Mest för att se vad som döljde under skinnet. Jag har sedan dess gått upp 2 kilo, men det har knappast försämrat kroppsformen.

3) Löpningen, det är svettigt och trögt men ibland tycker jag mig märka att formen börjar komma så smått. Jag hade som mål att få igång långdistanseriet till sommaren för att kunna springa långt, men det har jag misslyckats med. Jag har givetvis andra mål (i fatet ligger sub45 på milen), jag vill förbättra mig och jag vet att jag har möjlighet att springa både snabbare och längre än tidigare. Ett tangerat personligt världsrekord har det blitt i år, men i övrigt inget stort. Årsbästa (med pers i parantes – eller tidigare pers) på 1k 4:02 (4:02 från 2011-04-27), 5k  23:45 (22:09 från 2010-07-22), 10k 49:09 (47:42 från 2011-02-09), halvmaran 2:00:40 (1:53:11 – från 2011-02-06) och distans 23,3k (44k från 2008-12-21). Årets 49:09 på milen är jag glad över, det kom oväntat – och på avslutande andra halvan kom årsbästa på 5k. Jag har inte varit i närheten av dom tiderna i år, och de få gånger jag försökt springa på så har orken och lusten försvunnit. Det lovar gott inför framtiden.

4) Styrketräningen, jag började med skivstången för att känna in mig på den, strukturerade träningen i april med en plan. Det är en märkbar utveckling på den här tiden (4 månader) trots virusinfektion & ryggskott som drabbade lyftandet hårt. Jag kanske skulle strukturera upp löpningen på samma sätt för att få resultat, men löpning har en annan funktion hos mig – det rensar hjärnan, springer av stress osv. Skivstången sliter mindre på kroppen än löpningen, den här typen av styrketräning är lite mer som vila..skulle jag springa på samma sätt så skulle jag bli nervös, för mycket vila.

5) Cyklingen, är en bonus. Cyklingen ska vara ett komplement, variation till löpningen. Visst vill jag orka cykla långt, men jag har inga ambitioner med att vilja sitta timmavis på cykelsadeln. Korta rundor som komplement till löpningen. Och det är en skön känsla att rulla på asfalt.

6) Kosten, jag är allätare – jag skiter fullkomligt i trenderna för min egen del (jag har varit i dom, propagerat för dom osv) äter vad jag känner att jag mentalt eller kroppsligen behöver (jag har mätt, vägt och följt upp effekterna av mitt ätande och tränande i över 5 år och vet en smula om hur jag fungerar, eller hur jag vill ha det). Vill man bli bra på nåt, då handlar det ändå om att träna för att bli bättre (progressivt öka) och äta så bra mat som möjligt och framför allt äta tillräckligt med mat. Ät för att bygga grunden.

Problem på årets resa; influensan, ryggskott, virus, förkylningar har jag råkat ut för i år. Influensan slog hårt på mig i två veckor och det tog en månad att vara tillbaka igen och perioden med ryggskott och virus tog också lång tid. Styrketräningen gick det hårt åt på, att komma tillbaka till samma nivå igen tog en månad efter jag blivit frisk. Löpningen har varit tungt drabbad, men jag brukar komma tillbaka till samma nivå på nån vecka.

Löpningen i juli – blev mer än i juni (+70 km). En rejäl ökning i mängd. Jag hade en plan för juli som sprack för att kroppen inte klarar av långa distanser. Ändå så har juli blivit en rekordmånad för i år. Av händelse, det var inte meningen, så tog jag ut steget lite mer och kom milen runt på 49 minuter. Första sub50 på milen på länge. Ett annat var att jag testade ett par kilometerintervaller och fick till en kilometer på 4:02 utan att tro att det gick undan så bra. Det är snabbt för mig, tangerat personligt världsrekord och det kändes som det fanns mer att ge där om jag sprang med skor som greppade bättre på grusväg. Och det tredje speciella med juli var tre långpass över 2 mil – något jag inte gjort sedan mars 2011.

Det finns saker som talar för att min form är stigande, men samtidigt är det något skumt med min kropp och löpning – jag svettas så det rinner floder om mig. Jag är duktig på att svettas, men ibland blir det bara löjligt när jag svettas så enormt mycket på ganska lågintensiv nivå..jag har skyllt på varm eller fuktvarm sommar, men undrar ändå om jag inte har nåt virus i kroppen. Och ont får jag av långpass, något är inte riktigt bra i mig. På sistone har jag haft en högre vilopuls, 50-55 (brukar vara 45) vilket kan indikera på överträning, sjukdom eller stress. Men när det gäller ”överträning” för min del, så brukar jag få sänkt vilopuls en period innan den stiger, och så har det inte varit nu.

Totalt blev det 218 km löpning, 18 pass, på 20 timmar och 38 minuter. Mesta på en kalendermånad sedan februari 2011.

Cykling i juli – mer än i juni (-80 km), 33 mil, 10 pass, på 12 timmar och 10 minuter. Passen har varierat från 15 km till 68 km. Inga större mängder jämfört med förra året då det kunde bli 40-50 mil i veckan.

Styrketräningen i juli; 17 pass, 12 timmar o 15 minuter (en halvtimme mindre än i juli). Nöjd, det blev två steg framåt enligt planen. Jag borde kanske skriva mer om styrketräningen eftersom jag lägger ner så mycket tid på det, och att jag dessutom har en plan med det hela. Vi får se om jag kan roa mig själv till att skriva om rep, set och sånt. Testar ett system för att se hur mycket jag kan förbättra mig. Det är som med det mesta en hel del finlir, för att hitta den egna nivån med progressiv ökning, förbättra sin teknik, återhämtning, mentalt tro på det man gör osv.

Dagens formbild från 4/8:e är på dagsvikten 73,3 kilo (startvikt 78,9 kilo den 11/1). Fullt påklädd för att ni ska slippa få ont i ögonen av en tjock gammal farbror…

Den gråa linjen är dagsvikten, den röda linjen är en trendvikt, medelvikt. Hämtat från The Hackers Diet

Vikten & resultat av deffen – Vikten fortsätter norrut. Dagsvariationerna har varit från 72,8 till 75,7 under månaden (Juni; 70,5 – 74,7 kilo). Jag blir tyngre och tyngre – men gör hela tiden bättre resultat, så nåt måste vara bra med att gå upp i vikt… Diagrammet ovan hämtas från utmärkta The Hackers Diet. Röda linjen är en trendvikt/medelvikt som bygger på dagsvikterna, de senare är den spretiga gråa linjen. Högsta uppmätta dagsvikten var 79,2 (10/1) och högsta trendvikten var 78,0 kilo (12/1).

Siffror; 1/8-2012; Dagsvikt 74,5 kilo (1/7; 74,8 kg). Trendvikt 74,3 kilo (1/7; 73,0) Vilopuls 4/8; 50 (1/7; 46) 

Kost – jag har inte fört matdagbok på ett par månader, matplaneringen är minimal. Jag stoppar i mig det mesta. Av gammalt kollande vet jag att jag dagligen snittar 200 gram protein, 400 gram kolhydrater och runt 100 gram fett. Vissa dagar blir det lite alkohol också, jag säger inte nej till nåra öl efter långspring, inte heller nej till en pizza. Jag är förtjust i det mesta när det gäller sånt som går att äta och dricka.

Mentalt – kan inte säga att det är hundra, skulle jag säga det så ljuger jag. Men så är livet. Å andra sidan är det mest i-landsproblem när man har tak över huvudet, mat på bordet och har tid till att tramsa runt. För mycket stress i livet är mitt problem.

Återhämtningsdagar – har varit slarvig med det. När axelproblemen började så funderade jag återigen i banorna om att ta fyra veckor med ökande träning och en femte med vila, rotera träning och vila på det viset. Men det blev bara en tanke…

Målet för Juli; Jag trodde på ökning i träningsmängd eftersom det är ett väder som lockar mig ut. När det gäller styrketräningen klarade jag månadens mål. Löpningen och cyklingen gick också i rätt spår, fast jag missade grovt i en distansplan jag haft med löpningen. Men i det stora hela en bra månad, blir bara bättre och bättre för året – alla mina årsbästa kom i juli, på alla distanser och distans när det gäller löpning samt med lyftande.

Mål för Augusti: Tror på en minskning av träningstiden, löpningen kommer att få fler långpass och några intervallpass, lite mer styrning. Cyklingen ska fortsätta att vara ett komplement och nöje. Styrketräningen är mål- och resultatinriktad, jag har två mål att klara av under Augusti. Vikten och kosten har inga direkt planer, förutom att jag inte vill lägga på mig mer vikt, jag sätter en gräns på 75 kilo. Låt mig kalla det för en skamgräns. Om dagsvikterna går oftare över än under 75 kilo, då får jag köra efter en kostplan.

Mina övriga bloggningar för årets projekt finns länkade här; Projekt 2012.

Annonser

Vecka 30


Vecka 30-2012. Träningstid; 8 tim & 9 min. Det skulle bli en lugnare vecka, och så blev det. Kanske lite väl lugn – jag fick problem med vänster stortå under ett badplatsbesök och höll mig i skinnet till fredagen för lite test. Nöjd med veckan för att jag klarade av målet med styrketräningen, och när det gäller löpningen gjorde jag 4:02 på kilometerm när jag intervallprovade. Fredagen var en bra dag på det viset.

Helgens långpassförsök var inget vidare, det blev surt efter det. Och kommer att vara en stor begränsning på kommande veckas träning, lyft och cykling verkar inte möjligt. Jag kanske helt enkelt får träna på återhämtning.

Förra veckans träning;

Löpning – 42 kilometer, 3 pass. Uselt långpass på lördagen, sprang för första gången en längre sträcka med vätskeryggan McKinley Enduro 18. 2 mil med ombyte, lite ätbart och så vätska. Jag gör inte om det i första taget, jag far illa av trycket ifrån ryggan. Tyvärr kom det mer skit av ryggsäckstestet, min högra axel har fått ont  – vet inte om det är en inflammation eller så. Jag kan inte lyfta överarmen utan smärta.

Styrketräning – 4 pass, med en ökning på grundserien – helt efter planen.

Cykling – 1 pass och 23 km. Bara ett seriöst pass, men jag turistcyklade några korta rundor som jag inte brydde mig om logga.

Träningen vecka 31. Ingen direkt plan för veckan, jag ska ta 3 styrkepass – springa och cykla lite. Det blir långpass i helgen, när det gäller löpningen. Det var min förhoppning, men jag har  en höger axel som smärtar…


Terränglöpning 1910-1920 tal

Vecka 29-2012. Träningstid; 11 tim & 52 min. Träningstiden senaste tre veckorna har varit ganska jämn ser jag, det är nu dags för att ta några lugnare dagar och känna efter. Här i skåne så har vi sommarkortet från länstrafiken (skånetrafiken), det betyder att man för 550:- får åka fritt i 2 två månader. Det är ett fantastiskt erbjudande som jag hade hoppats på att utnyttja bättre än vad jag gjort i år. I mitt utnyttjade av Jojo sommarkortet så har det ibland varit för att söka mig till olika orter för att prova deras motionsspår. Det här är den tredje sommaren jag roat mig med sånt.

Jag har besökt Tyringe och motionsspåren som Korpen har hand om söder om orten, nånstans står det beskrivet att området kallas för Sanatorieskogen, men det är nog Stenberget de flesta känner till spåren. Där finns ett 10 km spår som kan brytas upp i 5 km eller 7 km. Det är till stora delar fin lövskog med en rad trevliga backar. 5 km spåret är den bredaste där man kan springa bredvid varandra, fortsätter man de längre slingorna så blir det betydligt smalare, 10:an var bitvis ganska smal och vildvuxen. 10 km var en trevlig upplevelse, jag gillade när det blev lite djungel och att det gick upp och ner och snodde runt i detta Skånes St Moritz… En sån runda skulle man ha hemmavid. Norra Skåne om ”Idealister håller motionsspåren rena”. Även artikeln om Sanatorieskogen i Laholmstidningen. Och information om idrottsanläggningar i Tyringe hittar man här; www.tyringe.nu.

LästeMythbusting sports and exercise products” i BMJ. Här har man med hjälp av tidigare gjorda studier försökt att se vad som är sant eller falskt; Om färgen på urinen visar på uttorkning eller inte – många råder ju att man ska se vilken färg kisset har så ska man dricka därefter. Falskt enligt BMJ. Ett annan myt var detta med att man ska dricka innan man blir törstig. Flera påståenden eller myter handlade om energi och sportdrycker, eller av proteintillskott, och huruvida de förbättrar idrottsprestationen som tillverkarna påstår. Det verkar inte som det finns belägg för något. Och när det gäller kompressionskläder, där verkar det vara så illa att den enda mätbara effekten finns om de används i 24 timmar efter träningen.

Eftersom jag själv inte orkar söka igenom studier så vågar jag inte säga emot på nån punkt. Om de har rätt på alla punkter återstår att se. Om inte annat så är det tänkvärt.

Några av påståendena/myterna har jag funderat över tidigare. Min grund med alla preparat och prylar man kan köpa finns till för en sak; det är att den som tagit fram dom ska tjäna pengar på det. Det är the bottom line. Nån vill ha dina pengar.

När det gäller kisseriet så tror inte jag att mörkt kiss på morgonen visar om man har underskott eller är uttorkad på vätska, utan att det är en naturlig funktion i kroppen att urinmängden minskar under natten – det finns ett hormon som sköter det. Den andra frågan är ”ifall man ska dricka innan man känner törst” När det gäller vätskebalansen; personligen tycker jag de flesta dricker i tid och otid, men det är upp till var och en vad de känner sig bekväma med. Gör man inget extremt, springer i flera timmar, sitter i en bastu och tränar hård styrketräning i timmar eller nåt sånt så behöver man sällan fylla på. Det är i alla fall min erfarenhet. Det är klart, gillar man att pinka så är det ju okej. Det finns gott om vätska i kroppen och vi har ett system som tar hand om det. Hade vi inte haft ett system i kroppen som sköter vätskebalansen så hade vi verkligen haft problem.

Det här med protein och kolhydrater direkt efter hårdare träningspass har jag inget emot, jag kan tänka mig att det inte skadar eller kostar extra. Man ska ju ändå äta och varför inte direkt efter passet…däremot behöver man inga konstiga tillskott om man äter mat med kvalitet. Eftersom jag inte tränar extremt så känner jag mest att jag vill inte gå hungrig till en träning, men jag vill å andra sidan inte heller känna mig mätt. Jag kan träna fastande, springa långt osv..men det är sällan jag trivs med det om jag känner hunger. Och i grunden så tänker jag att den som inte snålar för mycket på maten och matkvalitén så finns det tillräckligt mycket med nam-nam i kroppen för de flesta vardagsmotionärer.

Förra veckans träning;

Löpning – 56 kilometer, 4 pass. Det blev ungefär som jag tänkt mig, tre pass i veckan och så ett långpass i helgen. Långpasset gick inte alls som jag hade hoppats, fick avbryta efter 22km helt enkelt för att jag började bli sliten. Förvisso var det varmt och svettigt, men det känns som kroppen inte klarar av det.

Styrketräning – 5 pass, fem dagar i sträck och så ledig helg. Kändes och fungerar bra. Det blev hårdare än planerat, men det får jag ta.

Cykling – 3 pass och 88 km. Testade korta pass på en halvtimme och de kändes rätt. Får bli mer sånt.

Träningen vecka 30. Styrketräning 4 pass med höjning på fredag, några softa springrundor och så långpass i helgen, cyklingen blir några kortare turer.


Vecka 28-2012. Träningstid; 11 tim & 30 min. Jag skrev förra veckan att jag hoppades att vecka 27 skulle följas av en ännu bättre träningsvecka, och det gjorde det med råge. Höjning i styrketräningen gick bra, ett sub50 på milen och så ett äkta långpass (+2 mil) i lördags, och så ett hyggligt långpass (68km) med cykeln på söndagen. Fyra årsbästa på en och samma vecka…hehe. Fast jag kände mig ganska sliten på söndagkvällen. Det kostar att ligga på topp. Återhämtningsdagar väntar i framtiden.

En nyligen svårsomnad natt så läste jag Vikten av Gener av Karin Bojs & Anna Bratt, undertiteln Hur DNA påverkar din vikt. Bantningsböcker av alla dess slag är en av mina stora laster. Variationen är enorm, där finns allt från gnälliga surgubbar till riktiga humorpiller. En gammal pärla är Demis Roussos Banta och håll dig smal – mest för att han berättar om sin karriär. Vikten av Gener är lättläst och är egentligen en bok som förklarar att generna troligen spelar roll beroende på vilken bantningsmetod som är  bäst eller möjligen effektivast på en. Enkelt och begripligt var vetenskapen står idag. Inflätad i början är Anna Bratts egen bantningshistorik. Återkommande referens i boken är också den israeliska studien (länken går till Tom Venutos sågning), som hade stöd av Atkins Foundation, där Bratt & Bojs skriver att Atkinsmetoden möjligen fungerade ännu lite bättre än de andra metoderna (i alla fall när det gäller blodvärdena). Trots allt  var det en sponsrad studie, självklart vinner den som sponsrar. Jag skrev om det då det begavs sig; ”Tävlingens vinnare är Atkinsmetoden”.

Det låter kanske konstigt att säga det, men i dagens läge med alla LCHFstollar, är att det går att gå ner i vikt med olika metoder. Men när det gäller bantning så tycker jag boken var ganska blaskig. Hur svårt är det att säga att mängden energi in är avgörande för samtliga? Och istället för att tramsa med studier där folk gått ner 2-6 kilo på 1 eller 2 år varför inte fundera över varför Biggest Loser fungerar så mycket bättre; samtliga deltagare går oftast ordentligt ner i vikt bara på ett halvår (tom de som är gravida går ner…). Det handlar inte om 2-5 kilo där inte. Vad har de för ursäkter för att lyckas när så många himmavid skyller på kolhydraterna? Vilka gener skyller Biggest Loserdeltagarna på, bara för att dom lyckas? Fundera på det…

Den bästa lärdomen som bantare kan man hämta från The National Weight Control Registry som samlar på sig uppgifter om människor som gått ner i vikt och blivit kvar vid den nya vikten en längre tid…hur jäkla tråkigt det än låter så får man tänka om med sitt liv om man ska klara vikten; ändrad kosthållning, en aktivare livsstil och det viktigaste en annan inställning mentalt. Vi ska inte bara äta vad vi skapta för (fast LCHF:arna inbillar sig att vi är skapta för att äta grädde, smör och bacon – vilken tur att Gud uppfann mejeriindustrin och Scan innan vi kom till…) utan vi ska även röra oss som vi är skapta för.

Nåja, nog om bantning, även om boken är lite blaskig så ger den en lättåtkomlig inblick i en del av genforskningen idag. Vikten av Gener finns på Adlibris och Bokus. Men gratis att låna från biblioteket. I DN finns mer ”Låt generna sätta menyn”, ”Dina gener kan avslöja hur du bantar bäst”  & ”Det finns inte en diet som passar alla”.

PS; Jacob Gudiol skrev om detta på Träningslära i april 2010; ”Dina gener styr vilken diet som passar dig bäst”.

Och så ett par länkar till två långspringare i Sverige. Den ena är Fredriks ”Springa 630 mil genom Sverige” han gör en insamling till FUB. Och den andre är Elisabeth Karlsson som ska starta den 6e augusti för att springa Trerikesröset-Ystad även där till ett behjärtansvärt ändamål (insamling till Barncancerfonden).

Förra veckans träning;

Löpning – 55 kilometer, 4 pass. Ojoj, vilken vecka, på fredagen fick jag till ett riktigt bra spring för min del, jag rullade iväg för en mil och såg halvvägs att jag snittat 5:06, det kändes bra. Det var bara att öka tempot, rulla på och känna efter – jag fick ut 4:55 snitt på 10,5 km. Otroligt nöjd med det då jag inte sprungit sub50 på milen sen februari 2011. Dagen efter var det test att springa lite längre, det blev 23,3 km från Bjärred till Malmö – vilket visade sig var det längsta på 2 år.

Styrketräning – 3 pass, med ökning. Känns bra.

Cykling – 3 pass och 126 km. Har inga ambitioner just nu mer än att ha detta som variation till löpningen.

Träningen vecka 29. Nu måste jag känna in benen för distans, några långsamma milar under veckan och långpass till helgen. Cyklingen 3 pass och styrketräningen 3-4 pass.

FEM ÅR


Jag från oktober 2006 omger mig själv från september 2007

Idag är det fem år på dagen då jag efter ett halvårs bantning landade på 75,3 kilo, idag fem år senare var dagsvikten 74,0 kilo. Att bli kvar under 80 kilo i fem år efter avslutad bantning var ett av mina mål. Och det har jag klarat av. En fjäder i hatten för mig.

Fem år är en bra tid att följa upp sin egen förändring, för att se till att man blir kvar där man landat. När jag började bantningen så ville jag inte ha den ogjord efter 1, 2 eller 5 år. Ska man tro statistik så går många tillbaka till sin ursprungliga vikt efter en tid, mest för att de fallit tillbaka till sina gamla vanor. Sånt skit hade jag inte lust med. Grunden lades snabbt till att nå målvikten inom en rimlig tid (ett halvår), under tiden skulle jag omvärdera mitt varande med min egen kropp och börja träna och aktivera mig själv och allt detta skulle vara i fem år…till att börja med. Därefter har jag resten av mitt liv att leva.

Det har varit intressanta år, det har varit fantastiskt att bli vän med sin egen kropp. Det är lätt att inbilla sig att huvudet är en egen enhet när man sitter som en stor fläskhög framför datorn, att kroppen är oväsentlig – jo, den är bra att ha för att stoppa i sig godis, läsk, pizzor, ostbågar och annat i stora mängder. Men i övrigt är den bara i vägen. Och allt mer i vägen ju större man blir.

Att skapa förändring hos sig själv är inte svårt, bara man har en plan om vart man vill, och följer planen. För mig var det klassikern med att få ordning på vad jag stoppade i mig, ta bort skiten och äta riktig mat, och börja röra på fläsket som gjorde underverk på ett halvår.

Och jag ska säga, att aldrig vill jag gå tillbaka till det jaget som jag var innan jag började banta. Det var inget liv. Idag lever jag i allra högsta grad.

Dagsviktvariationen under åren varit från 70,3 kilo till 81,7 kilo. Om man drar ett medel av högsta och lägsta så landar jag på 76,0 kilo. Mitt första mål när jag började banta i januari 2007 var att nå 80 kilo, ganska snart så ändrade jag det till 76 kilo. Diagrammet nedan visar 5,5 års nästan dagligt vägande.

När det gäller själva processen, förändringen, så läste jag nyligen en intervju med Muata Kamdibe där han säger ”I’ve finally realized that this journey is one of self-mastery.  It’s much larger than losing weight or even maintaining the losses.  It’s about becoming the best YOU that you can be.  I know it may sound like some motivational hooey, but, for me at least, it’s not.  If you don’t change your way of approaching life, how is losing weight going to really benefit you?” – jag ska ärligen säga att jag känner igen en del av manin i träning och kost som Muata berättar om i själva intervjun, nu har jag har aldrig gått på så hårt så länge med en diet som han, jag testar en period och ifall springandet inte fungerar så brukar jag ge upp.

Löpningen har på så vis räddat mig från en del dumheter när det gäller dieter. Och ibland är fokus satt så kortsiktigt, och varför så kortsiktig? Jag ska trots allt leva och må bra längre än några få månader, eller till nästa år. Jag vill känna mig frisk och stark när jag är 50, 60, 70 eller 80. Ja, det där med femtio har jag passerat och det gick bra. Och jag har tränat med enormt vassa 70 och 80 åringar och inser att jag vill också vara som dom den dagen jag är där.

Intervjun med Muata är väl värd att läsa.

Nu har jag inte varit igång lika länge som Anthony Colpo eller Muata Kamdibe. Men jag har också fallit i diverse trender och annat under årens lopp, det är lite av hopp och tro liksom. Förhoppningsvis blir jag lite klokare med åren, jag har ju trots allt lagt till mig 5 och ett halvt år av både egen erfarenhet när det gäller bantning, deff, träning och kost, läst igenom en lång rad böcker, artiklar och skummat igenom tusentals bloggar och annat av ren nyfikenhet – det har gått så långt att jag tom betalt för kurser i detta 🙂 – på detta så har jag varit med och styrt några andra bantare som önskat vägledning. Och deras resor var varit guld värda för mig.

Efter min initiala bantning med en tredjedel av mig själv så var jag ganska styv i korken och visste som alla andra neophyter var skåpet ska stå. Åren går och mer erfarenhet fyller på, och ibland en del dumska. Ett tag blir allting väldigt komplext och svårgripbart, men man kommer ut ur dimman till det grundläggande, det som faktiskt fungerar.

”if you don’t change your way of approaching life, how is losing weight going to really benefit you?” Muata Kamdibe

Förändringen från november 2006 till juli 2007



Vecka 27-2012. Träningstid; 11 tim & 34 min. En massiv träningsvecka, och vädermässigt en riktigt varm vecka, inte utan att jag kände mig sliten på söndagen. Jag gillar värme, ju varmare desto bättre. Men det är inte det bästa när jag försöker springa lite längre, jag är enormt skicklig på att förlora vätska genom svettning. 16-17km fick mig att gå ner 2,5 kilo i vikt – ganska ordentlig vätskeförlust för ett så långsamt spring som det var.

Det var en bra träningsvecka, vilket jag hoppas följer upp med en ännu bättre träningsvecka.

Förra veckans träning;

Löpning – 55,5 kilometer, 6 pass. Mängdvecka, varmt. Som vanligt långsamt, men en dag blev det ett 5:20 spring på nästan 8km och en annan dag gjorde jag mina första intervaller på ett par månader. 2000tusingar, med försiktig öppning och där avslutande gick i 4:40 tempo. Det är jag nöjd med.

Styrketräning – 4 pass, fyra bra pass.

Cykling – 3 pass och 93 km. Standardrundan gång på gång som är 31 km. Dags att öka distansen vid tillfällen. Nöjd.

Träningen vecka 28. En önskan om 3 styrkepass, 3 löppass och 3 cykelpass.

Vecka 26


Vecka 26-2012. Träningstid; 6 tim & 40 min. Något mer än förra veckan, men löpningen blev lite väl tunnskodd. Jag känner mig alltid lite bekymrad när träningen minskar, oavsett vad (om det är skador, sjukdomar, annat i livet som tar mycket tid, trötthet/olust, behov av vila/återhämtning, skitväder). Nu också, eftersom jag inte är på hugget. Det enda jag helt säkert ha bra tryck på så är det styrketräningen och det räddar känslan. Samtidigt känner jag att det är bara bra att variera mängd och intensitet…hårda veckor varierade med lättare veckor så att kroppen får tillräcklig återhämtning.

Några veckor med ökning bör få en period som är lugnare, för att kroppen ska ta träningen på rätt sätt, så att man inte bara sliter ner utan bygger för framtiden. Mentalt kan det vara stökigt att backa, man vill framåt – mer, snabbare och starkare. Men det gäller att förstå att det är för resten av livet det här är för, inte för morgondagen, badstranden, eller nästa halvmarathon.

Samma resa är det för den som bantar, allt går så bra…och sen helt naturligt så går det inte lika bra eftersom man blir lättare och det är svårare ju mindre underskottet är…och det är inte långt ifrån att man börjar träna som en tok, för man ser att det ger effekt, och ju långsammare viktminskningen går desto mer tränar man för att få resultat. Och resultat får man om man gör rätt. Men risken är stor att man kör in i väggen med underskott och en skenande träningsmängd. Och sen är det kört, utmattning, överträning och mental kollaps.

Förra veckans träning;

Löpning – 11,6 kilometer, 1 pass. Slappt.

Styrketräning – 4 pass, nöjd

Cykling – 2 pass och 62 km, ryggen börjar kännas bra.

Träningen vecka 27. Jag har en önskan om 3 styrkepass, 3 löppass och 3 cykelpass.