En del minns säkert suset som gick genom bloggvärlden vid den här tiden år 2008 när Kari Martens från Partille kom hem från en tävling där han blev 2:a. Det var ingen vanlig liten ironman utan en decatriathlon; 10 x iron man. 38 km simning, 1 800 km cykling och 422 km löpning. Det tog 8 dygn, 20 timmar & 6 minuter. Tävlingen går i Monterrey, Mexico. När han kom hem så satt han i ”Rullstol efter tio maror”.
En sak som fastnade i min hjärna var att Kari Martens skrivit på sin hemsida att han julen 1997 var en 106 kilos soffpotatis som hade fått nog av förfallet. Det tog knappt elva år att genomföra en rejäl galenskap i form av decatriathlon. En längre intervju med Kari från TV:s Gomorgonsoffa.
2009 var Kari åter i Mexico, nu i sällskap med Greger Sundin. Greger kom 6:a och Kari 7:a. Resultat här.
Och så är det dags igen – fast en 20 dubbel ironman; 77,72 km simning, 360 mils cykling och 84,4 mils löpning. Tävlingen är igång i Mexico och Greger Sundin är tvåa i cykelmomentet, och dansken Kim Greisen leder. Uppdatering hittar ni här på arrangörens hemsida Double Deca World Challenge 2010. Tyvärr är informationen väldigt tunn och obegriplig för en oinvigde , men såvitt jag förstår så har man avslutat 77 km simning och påbörjat cykelmomentet på 360 mil. Det är dessutom flera tävlingar som pågår samtidigt. Gillar man inte arrangörens rapportering så kan man följa tävlingen i Kim Greisens blogg.
Kari Martens blogg. En artkel om Petri Hallberg som satsar på 2011 tävlingen i Monterrey, Mexico som jag förstår ska vara 10 gånger ironman. Petri Hallbergs hemsida. Och en artikel om Stefan Zetterström som satsar på mot 2011.
Ur pressen – Kari Martens; GT, GP, Readers Digest, Expressen.
Även om jag inte vill fördöma någon eller något tycker jag detta gränsar till vansinne. Jag kan imponeras över ultralöpare eller andra som presterar fantastiska saker men detta blir jag faktiskt inte imponerad av.
Har lite svårt att sätta ord på varför men att cykla i princip 3 gånger Sveriges längd efter 8 mils simning för att därefter springa 20 maror…jag menar vad blir nästa steg?
Att komma hem sittandes i rullstol efter ett lopp som var hälften så långt…
Va? Ifrågasätter du behovet av denna helt normala tävling?! 🙂
Kvalificerat galenskap är det, men rätt så härligt. Nu är det ju inte så många som ställer upp i tävlingen. Oftast har det varit runt 20 deltagare – och det som imponerar är att ungefär hälften brukar ta sig genom hela tävlingen.
Fast å andra sidan, det finns ju de som springer Self-Transcendence 3100 mile (ca 5000 km) tävlingen som arrangeras av Sri Chinmoy Marathon Team i Queens, New York. Den som gjort det snabbast fixade det på 41 dygn (+120 km per dygn)… riktigt så länge tar det nog inte för Greger och grabbarna.
Ja dom som håller med denna ”sport” kan inte va riktigt kloka =) Frågan är vad som driver dom egentligen? Men det är ju skönt att veta att det finns folk som är mer galna än en själv ibland…
Jag kan i och för sig förstå det här med att göra det ”omöjliga”. Att testa sina gränser med att mala på kräver både mental och fysisk styrka. Ens gränser för att persa 10k eller maran har sin guldålder – men att persa sin uthållighet kan man fortsätta att göra långt upp i åldern.
Men själv hoppar jag sånt här, skulle inte ens orka/klara en dag – och så vill jag kunna gå hem på egna ben efter tävlingen.
[…] tävlingen i tråden ”Double Deca Ironman 2010”. Fler länkar i min förra bloggning; 20 Ironman. 73 årige Arthur […]