”Sedan old-boysåldern, 32 år, är uppnådd eller överskriden, hava nämligen icke alltid organen samma spänstighet och motståndskraft, kärlen bli sköra och alltefter som åldern tilltager kräves noggrannare tillsyn i detta hänseende”
– John Zander, storlöpare från förr, skrev detta i Löpningar och Gång från 1922.
När jag tog mina första springsteg våren 2007, då jag försökte betvinga en 400 meter lång backe och lyckades komma halvvägs uppför, då hade jag ingen som helst aning om att jag längre fram skulle bli biten av löpningen, och att det i det närmaste skulle bli en livsstil.
Fördelen med en sådan som mig som inte tidigare sprungit och haft mig, är att jag ofta kan slå mina egna personliga världsrekord. Och det är hur kul som helst. Och att slå personliga världsrekord går det att göra i rätt så många år framöver om jag tränar rätt. Okej, jag sprang väl några rundor innan 2007 med flera års mellanrum (1999, 1993 och innan dess minns jag inte, 1987? 1979?), men jag fastnade aldrig för löpningen, det var hårt, svettigt och jobbigt, och så hade jag ont i dagar efteråt.
Numera har jag svårt att se en tillvaro utan att få springa. Och vem vet hur länge det varar, mer än att jag gör det så länge jag trivs med det, och har kul.
Men, det finns alltid ett eller annat men i paradiset. Är det inte ormar så är det åldern. Precis som många andra fetton (ursäkta uttrycket, men jag var ett fetto för knappt tre år sedan, och jag har inget annat namn för det) så trodde jag i många år att det var i det närmaste omöjligt att göra något åt den tilltagande fetman & det fysiska förfallet när åldern tilltog. Det var som en kosmisk lag, starkare än något annat i universum, att vissa av oss skulle bara bli fetare och sjukare med tilltagande ålder. Och den enda stoltheten som fanns var att riktiga karlar väger tresiffrigt.
Det var inte mycket jag begrep då. Kanske inte så mycket nu heller. Men det som sedan följde från januari 2007 var en enkel resa mot ett lättare och friskare liv. Det var enkelt när jag fick rätta verktygen, och fick resultat.
Idag när jag vill utveckla löpningen så kan jag ibland stanna till och undra samma saker som många andra gör. Det här med åldern, är det försent? Och då kommer motfrågan, försent för vad? Det givna svaret är att det är aldrig försent att ändra sin livsstil för att bli friskare och starkare. Att vinna guld i OS på marathon om man börjar träna löpning först vid 47 års ålder, det är nog inte riktigt möjligt. Men har man inte tidigare sprungit och mätt sina framsteg, då har man många personliga världsrekord att slå under många år framöver. Oavsett var man börjar så har man ett antal år att bli bättre.
Jag själv funderar över var mina gränser går, och vart jag vill nå. Och vad det är som tar emot. Var nånstans kroppen har begränsningarna, och hur jag kan tänja på dessa gränser. Och att jag har flera år kvar att utvecklas på, trots att nästa gång jag fyller år, då fyller jag 50. Overklighetskänsla, vart tog alla år vägen… Men framtiden är min, och nu är det så att det är jag som bestämmer över mitt fysiska jag. Inte nån kosmisk lag.
En trevlig tråd om detta med att ifall det är försent, finns på jogg. Tråden börjades av en som var nyss fyllda 30 (ja, kan man vara så ung?). Där är det en som var närmare 60 innan han började springa. Och just detta, det talar om för mig, att det aldrig är försent. Så länge det är kul, så länge man älskar något, då är det bara att köra på. Och då förstår ni citaten jag har med i denna bloggning. Och nästa bloggning kommer att handla om vart härnäst med min löpning.
”Ålderns inverkan. Det har ofta sagt att man måste börja träna i unga år för att få bra kondition. Men mycket talar för att det går bra att börja hårdsatsningen senare i livet. Visst är kroppen mer anpassningsbar och nybildningen av vävnad sker snabbare i tonåren än senare. Dessutom sker återhämtningen mellan passen sämre för de äldre. Det blir allt svårare att orka med dubbelpass och nå upp till riktigt stora träningsvolymer.” Artur Forsberg, HC Holmberg & Katarina Woxnerud ur Träna Din Kondition.
Jag tittade in för att ”hålla kollen”… och fick mig till livs en verkligt inspirerande bloggning, nästan så man får en tår i ögat 😉 och kanske t.o.m. spring i bena, TACK!
Med din trackrecord på funbeat är det spännande att få höra dina mälsättningar med löpningen. Jag är imponerad av din mängd och diceplin.
Men du, vad bra det här var! Det är aldrig försent! 🙂
fetsmart, Jobarez, Shirouz, ett tack för att ni tog tid att läsa bloggningen.
Vetskapen att det går att göra saker och ting bättre i framtiden är en god drivkraft. Det gör det enklare att nå den potential som kan finnas i mig. Så länge leendet på läpparna finns kvar finns grillerna i huvudet.
Vilken tur att du ändrade uppfattningen om att göra något åt det!
Du e bara så jäkla BÄST!
Tack Ana, men det är du som är bäst! Så är det bara. 🙂
Vi kan väl vara bäst båda och alla andra som kämpar på 🙂
Letade efter Din ålder hittade den till slut (cirka 50 va?) Själv 62 och har sprungit av och till sedan jag fyllde dryga 30. Klämt ett maraton Stockholm (83) samt ett tjugotal halvmaror eller längre. Sedan jag drog av en hälsena (innefotboll) för tio år sedan kör jag helst inte för kuperat i alla fall inte om det inte är asfalt. Min erfarenhet är att åldern succesivt ökar kapacitetens färskvarutid, dvs du (jag i alla fall) tappar snabbare och klättrar långsammare tillbaka. Just nu ”snyftar”
ligger jag 4 minuter från normaltiden och 6 min från bästatiden på en 6,76 km slätrunda som är min ”hemmarbana”sedan 1,5 år. Vet egentligen inte vad som hänt (tog sprutan mot svininfluensan ???) vecka 45 då 5.40/km idag 6.18 ??????????
(pers 5.16/km juli 2008) Min bästanivå ”ler självkritiskt” motionär it was 35 årsåldern kunde jag göra en terrängmil på knappa 43 min. IOFS kanske Du inte är ett dugg intresserad men jag hakade på temat ålder vs kapacitet. Sidospår jag ”tokgår” en mil minst en gång i veckan (mest för vikten men jag känner att det hjälper till att hålla ”vulcan” förbanden borta från lår, knä och vrister.
Hittade funbeat för ett par månader sedan och reggar faktiskt duktigt mina träningar (min 4 ggr/vecka inkl pingis, cykel,gång och löp) Golf när det går. Vikt 5-8 för mycket.
Kollar Din blogg i framtiden. Kom ihåg att den bästa löprundan alltid är nästa ! 🙂
Robert
Robert, din kommentar tar jag tacksamt emot. Det är intressant att få veta hur det går för dom som är några år in i framtiden, om jag får uttrycka mig så. Jag vandrar mot halvseklet – helt riktigt.
Ålder och kapacitet är ett intressant tema. Den kan ju funderas i så många banor. Och verkar fungera lite olika på olika personer. Låt oss återkomma till detta längre fram.
Själv är jag mest på jogg.se – även om jag reggar allt på funbeat också.
Den bästa löprundan är alltid den nästa, det har du helt rätt i.
Ett gott spring i 2010 önskas!