2010 – Vad blev det av mig, en tummetott?

2010 är ett år jag känner mig skönt nöjd med; Skadefri hela året, första året med styrketräning året runt, lyckats finjustera vikten bättre än tidigare och genomgående haft en lägre fettprocent. Som grädde på moset så sprang jag ihop 2 732 km utan att gå sönder, och så orkar jag göra 101 armhävningar.

2010 var precis som 2008 & 2009, ett år då jag skulle göra bättre ifrån mig än tidigare år. Och så blev det, med vissa saker var mest tangeringar av tidigare pers, i andra avseenden så lyfte jag mig själv till helt nya nivåer.

Vad är jag mest stolt över?; Jo, att klara av att hålla en lägre vikt & fettprocent under en längre tid, att jag hållit på med styrketräningen året om (mot tidigare rekord på 5-6 mån), att jag varit skadefri under året.

Nyckeln till en lägre fettprocent & en lägre vikt var något så provokativt (nuförtiden är det så) som ett intag av mer kolhydrater (jag har i alla fall hört till leda hur fet man blir av kolhydrater, precis som om mängden kalorier in inte har nån betydelse)  Jag körde mina 10 dagarsdieter under några månader och lyckades mjuklanda på mitt viktmål på 72 kilo. Och det dröjde ända till december innan det blev ett märkbart trendbrott – men den uppgången är ganska liten, ungefär två kilo på medelvikten.

Nyckeln till att vara så konsekvent med styrketräningen var den att jag inte ökade för mycket och ofta med antalet rep och vikter. Det var bättre att ta en mer hållbar väg, så att jag inte tröttar ut mig eller skadar mig. En utmaning i det hela var att klara 100 armhävningar, och när jag kom dit så kände jag att jag behövde hålla nivån. Det känns alltid lika skönt att klara hundra armisar. En liten, men naggande god egokick.

Mycket av mitt tänk har varit att behålla de nivåer jag lyckats nå. Att bli kvar där. Det funkar inte alltid, men ofta.

I siffror så blev året 2732 kilometer långt i löparskorna, något över 265 timmar. På detta blev det runt 150 styrkepass som tog 50-52 timmar av min tillvaro. Allt som allt nästan 320 timmar, 52 minuter i snitt per dag. Nu har jag inte räknat med dagliga promenader eller några av sommarens cykelturer. Finns ingen anledning heller, eftersom jag ser promenader som nödvändiga, jag går gärna & ofta för att handla eller klara av andra ärenden.

Att det blev årsrekord i antal springkilometer kom sig av att inget gick sönder på mig i år, att träna mer år för år är inget jag prioriterar – det är bara ett säkert sätt att bränna ut sig, att gå sönder, att skada sig. För ett par år sedan kunde jag jaga såna rekord, men idag kvittar det.

Årets mest minnesvärda löpning var också årets längsta springdag, som gick Bjärehalvön runt från Ängelholm till Båstad, ungefär 55 km i tre etapper.

Vid sidan av detta så har mitt intresse för kropp och hälsa tagit mig så långt att jag bestämde mig för att läsa vidare och kanske sikta in mig på att bli personlig tränare/coach. Riktigt vad det blir av det hela återstår att se. Men under tiden blir en hel del anatomi, fysiologi & näringslära att suga i sig. Det känns bra.

Det här med fettprocent, en period förra året så använde jag mig av en impedansvåg, Omron BF500, och enligt den hade jag kroppsfett runt 16-18% på en vikt kring 75-76 kilo, visceralt fett nivå 6. Nu i december körde jag en jämförande omgång. Dagsvikterna varierade nu 73-75 kilo, kroppsfettet 12-14% och visceralt fett låg nu på nivå 4. Allt till det bättre, och skillnaden känns.

Med denna rapport siktar jag på att fortsätta att jobba mot mina mål under 2011 – snart i en bloggning nära denna bloggning.