Förra veckan var speciell, lite ordning och reda. Vilandet ifrån löpningen fortsatte, på onsdagen testade jag några löpsteg när jag var ute och illerwalkade. Ingen smärta, och tänkte att jag fortsätter gå in benen några dagar till innan jag provar lite spring.
På lördag blev det av, jag gav mig iväg på en 5k runda. Jag kände mig oerhört lätt i ben och fötter och tempot blev bra mycket högre än vad jag tänkt mig. Jag fick hålla igen en del. Och det hela kändes overkligt bra igen. Men efter 12-13 minuter började det kännas i höger vad. Halva rundan avklarad.
Och tjurig som jag är så fortsatte jag hela rundan, sista kilometern haltade jag kraftigt, och de sista hundra hoppade jag mest på vänster fot. Dumt gjort, jag borde givetvis ha kastat in handduken så fort jag kände av något. Men men, så är det och gjort är gjort.
Ingen ide att sura över detta. Jag hade redan under veckan funderat lite över hur träningen ska se ut framöver. Och det var bara att fortsätta att tänka i dom banorna. Nu framöver är det mycket raskt gående som får gälla, vaden verkar hålla för det. Illerwalk kallar jag det för. Jag knatar på sådär 7km i timmen. Och det tar en hel del. Lär också hålla igång rörelseapparaten.
Vid sidan av detta får det bli nån cykeltur. Vilket det blev av på söndagen, 90 minuter oregerligt cyklande på småvägar för att utforska världen.
Planen framöver är i stort sett dagliga korta mycket raska illerwalkar, och sedan ska jag försöka slänga in en eller två längre sträckor i veckan – till fots eller på cykel. Detta för att hålla sträcka och tid kvar i fötterna. Det kommer en dag när jag kan springa igen, och jag vill inte förlora för mycket. Och när det gäller styrketräningen så kör jag dagliga pass nu. Med en vilodag i veckan, eller så.
Totalt 5 km i veckan, vecka 13. För i år 494,1 km
Lördag 5 km – 5:50 tempo
Övrigt – samtliga dagar ett Styrkepass och 4k rask gång/illerwalk varje dag.
Förutom söndag, då cyklade jag i 90 minuter istället för att gå.
