I måndags började det krångla än en gång. Jag hade vilat några dagar från löpningen, och kom iväg i måndags på en 15 km runda. Tyckte nog att fotisättningen var klumpig och hård. Jag tror jag låg i 5:30 tempo. Efter ett liten stund började det kännas i benhinnorna, men bara lite lätt. Efter fyra km så började det smärta i höger vad. Och jag sprang långsammare i förhoppning om att det skulle släppa.
Smärtan släppte inte, utan det blev bara värre och värre. Det var mindre sköna knivhugg som drog in vaden varje gång foten landade. Efter 7 km gav jag upp. Sedan gick jag resten av rundan. Haltandes. Besviken, irriterad och less.
Tankarna for till något som jag läst om och som kallas för ”gubbvad”. Något gubbar brukar få när de tar i för mycket då de börjar träna, och att det lätt blir muskelbristningar i vaden när man är otränad. Nu har jag liksom hållit på och sprungit nästan oavbrutet i ett år, så mina ben borde vara insprungna nu. Kan jag tycka.
Första dagarna gjorde det ont oavsett hur jag gick omkring. När den smärtan släppte så provade jag ta ett par springsteg, men det smärtade till. Och det var bara att det ta det piano och låta det läkas av sig själv, men att jag ska försöka ta mig tid till att röra på mig. Jag tog en längre promenad i fredags, och så en 3 mila cykeltur idag (söndag). Allt lugnt och snällt.
Min förhoppning är att jag i veckan ska sätta fart igen. Jag vägrar låta mig tuktas av sånt här skit, här ska springas!
Ps; jag fick igår en flaska Radital Liniment. Hästliniment, jag läste nånstans att den är ”ett tunnflytande och värmegivande liniment för högpresterande djur”, och det tackar jag för… högpresterande djur. Hehe. Jag testar på min vad, ”smärtlindrande liniment effektiv vid värk- och muskelbristningar”.
Totalt 7 km i veckan, vecka 12. För i år 489,1 km
Måndag 7 km – 6:26 tempo
Styrketräning – onsdag-torsdag-lördag
Jag vårdar just nu ett löparnkä och det är fruktansvärt irriterande att inte kunna ge sig ut när man vill. Tror dock på att skynda långsamt i dessa sammanhang.
Nån/några veckors stretch + tåhävningar kanske skulle vara nåt? Tåhävningar verkar ordineras mot både vadproblem och benhinnor om man kollar på funbet.se.
Hoppas det ordnar sig snart, för oss båda!
Danie L, hitintills har jag nog haft tur, de flesta krämpor har gått över på nån vecka. Fotleder, benhinnor, hälsenor osv. Jag har fortsatt röra på mig, men dragit ner på intensiteten. Vid något tillfälle har jag tagit det lugnt i en eller två veckor men sedan satt igång igen.
Stretch vore verkligen något. Men jag är för lat för det… det är bra löjligt det hela. Jag kan tänka mig att springa i två-tre timmar, men att stretcha 5 minuter efter löpningen är jag för lat för.
Jag hoppas ditt knä blir bra riktigt snart, för det är ju så trist att behöva vara still när vädret bara blir bättre och bättre.
Själv försöker jag fundera på att öka på med styrketräning vid såna här perioder. Dagliga pass istället för 3 dagar i veckan.
Jag är inne på femte veckan med knät nu tror jag, riktigt jobbigt! Du verkar ha haft riktig tur med kroppen med tanke på alla mil du kutar. Själv har jag bara hållit på sedan förra försommaren med ca 1 mil i veckan… det verkar vara vad min kropp (nästan) klarar efter 15 år i relativ stillhet. Det kanske är allt ditt gående som har gett utdelning.
Tur att det finns trevliga bloggar som din att förströ sig med under vilan.
Även jag kör en del styrketräning som omväxling. Nåt måste man ju göra för att hålla latmasken borta och för att döva springet i benen…
Danie L – Jo, kanske har jag tur med min kropp. Jag hade också ca 15 års stillestånd med det mesta vad gäller fysiskt varande på fritiden. Jag fick ett litet springryck 1999 och gjorde några rundor i ett motionsspår och tröttnade. Men tack och lov så hade jag ett fysiskt jobb. Även om jag blev fetare och fetare för varje år så jobbade jag med kroppen.
Men när slutade med det jobbet och blev helt stillasittande så gick det fort utför.
Jag tror att jag grundade min springform och tålighet väldigt bra med allt gående jag gjorde hela 2007. Jag var ute i ur och skur, gick och gick. Och la ner nästan hela min fritid på det. Sen blev det lite spring. Och så körde jag stenhårt med gångande de tre första månaderna 2008, innan jag började springa på allvar. Att gå till springform fungerar alldeles utmärkt, i alla fall för mig.
Och sedan dess har det gått ganska bra. Trots en del problem. I år har jag redan samlat på mig ryggskott och gubbvad…
Knäproblemet som du har får jag verkligen hoppas släpper för dig. För även om det är ballt att springa i ur och skur, i snöstormar och annat så är det en väldigt speciell känsla att få möta våren till fots. Och det vill jag ju unna alla i hela världen.
Just nu denna vecka tänkte jag köra lite aktivare gående, länge sedan sist. En halvtimme om dagen i hyfsat tempo och så ett styrkepass varje dag. Jag är lite nyfiken på att se hur kroppen reagerar på lite dagligt styrketränande under en veckas tid.
Detta i väntan på att vaden ska bli bra.